• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

"Kommunen har brutit ner mig"

Växjö 2011-11-25 | Uppdaterad 2011-11-26

Foto: Lina Alriksson

Nevin Bislim

Foto: Lina Alriksson

Foto: Lina Alriksson

LäS MER

• Växjö kommun köper ut sjuka
• Växjö kommun ska inte vara en skyddad verkstad
• "Växjö kommun är i grunden ett företag"
• "Sjuka ska inte bli dubbelt bestraffade"
• "Det är så djupt omoraliskt"

Som Smålandsposten kunde berätta i gårdagens tidning köper Växjö kommun ut sjukskrivna medarbetare. Kommunen kallar det enskilda utvecklingsprogram. Den anställda erbjuds ett avgångsvederlag motsvarande uppsägningstiden, vanligen sex månadslöner, och får någon form av utbildningsinsats. Mot att den anställde säger upp sig själv.
Kommunens personalchef, Michael Färdigh, menar att det är ett led i en god personalpolitik. Utvecklingsprogrammet ska ge den som slutar en möjlighet till nystart på arbetsmarknaden. Och slippa "den börda" som en uppsägning kan föra med sig.
– Vi lurar ingen att skriva på. Det är en överenskommelse mellan två parter. Vi har gjort allt som lagen kräver av oss i de här fallen. Vi hade kunnat säga upp de här personerna, säger han.
Missnöjet har dock visat sig vara stort. Av de 32 personer som har köpts ut de senaste tre år har Smålandsposten talat med 25 stycken. 21 av dem känner sig mer eller mindre överkörda av kommunen. De upplever att de inte hade något val. Att de inte fått tillräcklig hjälp att komma tillbaka. Att kommunen inte har ansträngt sig för att hitta en ny tjänst.
– Kommunen lyfte inte ett finger för att hjälpa mig, sade Mona Hellgren i gårdagens tidning.
Och Nevin Bislim känner igen situationen allt för väl. Efter 18 år i kommunens tjänst börjar orken ta slut – och det är hur arbetsgivaren har behandlat och fortfarande behandlar henne som är orsaken.
– De försöker bryta ner mig så jag till slut ger upp, säger hon.
•••
Nevin Bislim är 38 år. I 20-årsåldern fick hon diagnosen psoriasis artrit – en kronisk, inflammatorisk ledsjukdom. Symptomen förvärrades när hon fick barn. Hon var sjukskriven i perioder, och i början av 2007 blev hon det på heltid.
På omsorgsförvaltningen, där hon då jobbade inom hemtjänstens nattpatrull, visste de inte riktigt vad de skulle göra när hon kom tillbaka på femtio procent i slutet av 2008. Till slut hittade de en tjänst som bilsamordnare.
– Det gick bra, jag trivdes och kände efter ett tag att jag kunde gå upp i tid till 75 procent, säger Nevin.
Så blev det inte. En fredag våren 2010 fick hon besked från sin närmaste chef att tjänsten skulle bort. Det kom som en chock. Men skulle tjänsten bort, så skulle den.
Men när Nevin lämnat fick en annan person överta hennes tjänst. Och enligt Nevin finns tjänsten fortfarande kvar.
– Jag ifrågasatte det, och det gillade inte min chef. När jag sen kontaktade facket blev min chef ännu mer förbannad.
Det som har hänt sedan dess beskriver Nevin som "rena rama karusellen". En nedåtgående spiral.
Möten har avlöst varandra. Nevin har fått kortare tjänsteplaceringar på olika ställen. Men har också varit hemma i långa perioder, utan något arbete att gå till. Trots att hon enligt läkarintyg har en 50-procentig arbetsförmåga, och till och med 75 procent om arbetet är anpassat.
– Det har varit en massa möten, men det resulterar aldrig i något. Jag har kommit med massor av förslag, erbjudit mig att utbilda mig vidare, att prova på olika typer av arbetsuppgifter.
– Jag har sökt över 20 tjänster internt, till bilsamordnare, samordnare till hjälpmedelscentralen, receptionist, undersköterska. Sådant jag är kvalificerad för. Oftast har jag inte ens fått svar på ansökningarna.
En omplaceringsutredning gjordes på Nevin i augusti 2010. Det är ett sista steg i rehabiliteringskedjan. I det läget anser arbetsgivaren att alla åtgärder de har skyldighet att genomföra är tagna.
– Att man skulle ha utrett alla möjligheter är ett skämt. Skulle de ha velat hade de kunnat hjälpa mig, men jag har en sjukskrivning och anses som obekväm för att jag säger vad jag tycker.
Omplaceringsutredningen gav inget i Nevins fall. Vilket det sällan gör. Samtliga de 32 personer som har skrivit på enskilda utvecklingsprogram sedan 2009 ska ha genomgått en omplaceringsutredning. Många har synpunkter på hur det gick till. Det har Nevin också.
– Jag fick bara se en lista på de lediga tjänsterna. Men där fanns inte med några från omsorgsförvaltningen, trots att jag själv kunde se att det fanns tjänster utannonserade internt.
Vid en omplaceringsutredning ska kommunen söka efter tjänster i hela kommunkoncernen. De ska också undersöka vilka befattningar som kan tänkas bli lediga inom ett halvår.
Låg personalomsättning och många kvalificerade yrken som kräver utbildning är personalchefens förklaring till att man så sällan hittar något.
När man inte heller hittade något till Nevin återstod enligt kommunens rehabiliteringsplan det enskilda utvecklingsprogrammet. Under förutsättning att Nevin sade upp sig från sin anställning.
– Det är så oerhört kränkande. Jag har inte gjort något fel, bara blivit sjuk.
Nevin vägrar att acceptera utvecklingsprogrammet på de premisserna.
– Jag har sagt att jag gärna tar programmet, men inte mot att jag säger upp mig. Men då är de inte intresserade. De har till och med lovat mig goda referenser om jag slutar. Men om de anser att jag är så bra så borde jag ju kunna få någon tjänst inom kommunen.
Om kommunen inte hittar en omplacering och den anställde inte vill skriva på ett utvecklingsprogram är alternativet uppsägning. Kommunen har gjort allt för den anställde i det läget, konstaterade Michael Färdigh i gårdagens Smålandsposten.
Men Nevin Bislim har inte blivit uppsagd.
– Jag har sagt till dem att säga upp mig om de vill bli av med mig. Men det gör de inte. Jag undrar vad som händer, men får aldrig några svar.
Sedan en månad tillbaka har hon varit sjukskriven på heltid. Hon lägger skulden på kommunens agerande.
– Man har torterat mig psykiskt, så känner jag det. Att jag har varit heltidssjukskriven nu beror på hela den här processen. Kommunen har brutit ner mig, jag är inte samma person längre. Jag skrattar knappt längre.
På måndag är tanken att hon ska gå tillbaka till arbetet. Men hon har ingen aning om vart hon ska gå.
– Jag får anmäla mig i receptionen på kommunhuset.

Andreas Westergren
andreas.westergren@smp.se
Telefon: 0470-770 605

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus