onsdag 17 mars 2010
onsdag 17 mars 2010
Växjö 2008-06-18 | Uppdaterad 2008-06-18
Till hösten får inte Lydia Kasselia, 7 år, fortsätta på Ljungfälle träningsskola i Växjö. Detta trots att hon har utvecklats så bra och gjort framsteg. Lydia anses inte vara tillräckligt handikappad för att gå i denna särskola.
Så bra!?Lydia kan nu stå själv och ta några steg. Mamma Sandra och speciallärare Judit Kovacs följer hur väl hon har utvecklats sedan Lydia började på Ljungfälle träningsskola för 1,5 år sedan.
Dystert besked. ?Johan och Sandra Kasselia är besvikna över att deras dotter Lydia, 7, inte får gå kvar på Ljungfälle träningsskola. ? Lydia har stora möjligheter att utvecklas positivt, säger speciallärare Judit Kovacs (till höger).
Ljungfälle träningsskola arbetar med så kallad konduktiv pedagogik som är speciellt inriktad för barn med CP-skador (cerebral pares). Men den här ungerska metoden får barnen intensiv träning i hur de använder sin egen kropp, istället för hjälpmedel. Man lägger fokus på det friska.
Verksamheten är kommunal och har gjort sig känd i hela landet. Så känd att familjen Johan och Sandra Kasselia valde att flytta från Örebro till Växjö för ett och halvt år sedan för att låta sin dotter Lydia få ta del av pedagogiken.
Sjuårige Lydia började i november 2006 och har sedan dess gjort stora framsteg tack var den konduktiva pedagogiken. Hon har en medfödd CP-skada som bland annat innebär svårigheter med motoriken och talet.
– Vi fick reda på den här skolan genom internet och vi är mycket nöjda med resultatet. Det finns ingen bättre skola för Lydia, berättar Johan Kasselia.
När Lydia kom till Ljungfälle träningsskola satt hon i rullstol och kunde inte ta några steg. I dag kan hon gå lite grann, hon är bättre på att äta och talet har utvecklats mycket positivt.
– Det är underbart att se hur väl hon har utvecklats, påpekar Sandra och Johan.
Hon har kunnat gå fyra dagar i veckan på särskolan och en dag i vanlig förskoleklass.
Personalen på träningsskolan ser att Lydia har en stor utvecklingspotential.
– Det kan gå hur bra som helst, Hon har alla möjligheter, bara hon får rätt träning, säger speciallärare Judit Kovacs.
Men i skol- och barnomsorgsförvaltningens ögon är inte Lydia tillräckligt handikappad för att gå kvar till hösten. Det muntliga beskedet till föräldrarna är att hon måste sluta och börja vanlig klass till hösten. Hade hon varit begåvningshandikappad kunde hon gå kvar. Lydia anses vara normalbegåvad.
Föräldrarna betonar att det är viktigt med integration i skolmiljön och de vill att Lydia även går i vanlig grundskola. De efterfrågar däremot konduktiv pedagogik på eftermiddagarna istället för ren fritidsverksamhet. Lydia kommer ju ändå att finnas kvar på Ljungfälleskolan. Steget behöver inte bli så långt. Personalen på träningsskolan är beredd att ta hand om Lydia även i fortsättningen.
Pappa Johan har svårt att acceptera beslutet från kommunen. Om man inte finner någon vettig lösning funderar familjen på att flytta från Växjö för att finna någon annan skola där de kan få bra hjälp.
Familjen har ännu inte fått något skriftligt beslut från skol- och barnomsorgsförvaltningen.
– Det känns jättetufft för oss föräldrar. Särskilt när vi ser hur bra det har gått för Lydia med den konduktiva pedagogiken.
Jan Bärtås
jan.bartas@smp.se
Telefon: 0470-770616
När "icke utvecklingsstörda" barn skrivs in i särskola går mediadrevet. Nu får skolan kritik när man inte låter barn som tillhör denna grupp gå i särskola...
Artiklar av detta slag befäster fördom och okunskap om att cpskadade med automatik är begåvningshandikappade !
Konduktiv pedagogik har hjälpt tiotusentals människor världen över att utvecklas och skaffa sig kunskaper. Det handlar om vår inställning till barnets inneboende möjligheter.Det kan finnas olika lösningar för olika barn. När målet är segregation pratar man om normalitet och ram. Problemet är att individer med komplicerade funktionshinder faller alltid utanför ramen.
Med den goda viljan hittar man alltid lösningar som tillfredställer barnets behov. Varför vill man att ens barn ska gå i skolan? För att barnet ska utvecklas maximalt.
Ordet särskola kommer att försvinna inom några år. Skolan måste utgå ifrån elevernas olika förutsättningar och hitta olika lösningar. Skolan ska bygga på möjligheter till samarbete mellan olika former och mellan olika elever.
Varje elev utvecklas och får denna assistans den behöver och varje elev undervisas efter egna förutsättningar. Föräldrar vill att Växjö kommun erbjuder varje elev med funktionshinder möjligheter till skolgång på elevens villkor. Grundläggande princip är samarbete med föräldrar.
Borde man inte kunna ge flickan den träning hon behöver, men inom grundskolans ram? Man borde satsa på att utbilda fler om denna pedagogik, om det är så att det är stor efterfrågan och det har god effekt.Det är förstås inte meningen att ett normalbegåvat barn ska placeras i särskola. Om särskolan och grundskolan finns under samma tak borde man kunna samarbeta mellan särskola och grundskola. Se till barnets bästa! Behoven ska styra.
Man kan ju undra varför allt måste vara antingen - eller. Kan inte den här flickan i artikeln få hjälp, om skolan samarbetar med de som erbjuder konduktiv pedagogik kanske en lösning kan hittas? Det kanske finns fler barn på hennes skola som skulle behöva denna hjälp?
Jag läste om den lilla flickan Lydia som flyttat till Växjö för att kunna gå på en skola som ger henne sådana fina utvecklingsmöjligheter.
Det är rörande att läsa att när hon flyttade till Växjö ?satt hon i rullstol och kunde inte ta några steg.? Men att ?idag kan hon gå lite grann.?
Till hösten börjar hon i grundskolan. Det verkar ju alla vara överens om.
Föräldrarnas önskan är bara att deras dotter på ?fritidstid? ska ges möjlighet att fortsätta träna med den konduktiva pedagogiken som lärt henne så mycket.
Men jag förstår inte vari problemet ligger?
Problemet verkar inte vara kostnader eller andra praktiska problem utan helt enkelt byråkratiska regler.
Varför vill man beröva Lydia och hennes föräldrar detta?
Borde man inte vara glad över att möjligheten till träning med konduktiv pedagogik finns i Växjö? Det är få som förstår att det handlar om livskvalité. Jag vill, jag kan! Efter en hjärnblödning förstår nog varje människa hur viktigt det är att kunna behärska sin motoriska förmåga. Jag förmodar att denna lilla flicka har kämpat som få för att komma så långt i sin utveckling. Vem vågar ta på sig ansvaret för att begränsa hennes liv?
Jag läste om den lilla flickan Lydia som flyttat till Växjö för att kunna gå på en skola som ger henne sådana fina utvecklingsmöjligheter.
Det är rörande att läsa att när hon flyttade till Växjö ?satt hon i rullstol och kunde inte ta några steg.? Men att ?idag kan hon gå lite grann.?
Till hösten börjar hon i grundskolan. Det verkar ju alla vara överens om.
Föräldrarnas önskan är bara att deras dotter på ?fritidstid? ska ges möjlighet att fortsätta träna med den konduktiva pedagogiken som lärt henne så mycket.
Jag förstår inte vari problemet ligger?
Problemet verkar inte vara kostnader eller andra praktiska problem utan helt enkelt byråkratiska regler.
Varför vill man beröva Lydia och hennes föräldrar detta?
Det ena behöver inte utesluta det andra. Med god vilja från skolan borde det gå att ordna så att elevens olika behov kan tillgodoses.En fyrkantig syn glömmer barnet och ser bara på den enkla lösningen.Och i artikeln skrivs det om att det är föräldrarnas önskan,och vem känner sitt barn bättre än föräldrarna.
Menar ni att den här lilla flickan Lydia inte kan gå vidare i sin utveckling bara för att hon är normalbegåvad? Hon kunde väl ändå få ta del av denna speciella undervisning när det finns möjligheter till det under samma tak.
Linnégatan 2
351 70 Växjö
Kontaktinformation Växjöredaktionen
nyhet.red@smp.se
Telefon: 0470 -77 06 07
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (29 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
