23-årige Fredriks liv: Vid datorn i pojkrummet

Inblick Artikeln publicerades

– Hur många 23-åringar vill sitta hemma hela dagarna hos sina föräldrar, säger Fredrik om sin tillvaro sedan många år.

Nu kämpar han för att hantera sin adhd och autism och för att bryta sitt isolerande livsmönster.

Målet är att lyckas fullfölja en utbildning och få ett jobb. Ett vanligt liv.

Hemma i pojkrummet framför datorn. Här lever 23-årige Fredrik sitt liv. I grundskolan fick han inte den pedagogiska hjälp han behövde och utsattes dessutom för mobbning. Det ledde till stor frånvaro. Hemmasittandet utvecklades till ett mönster som han har svårt att bryta.
Foto: Filip Sjöfors
Hemma i pojkrummet framför datorn. Här lever 23-årige Fredrik sitt liv. I grundskolan fick han inte den pedagogiska hjälp han behövde och utsattes dessutom för mobbning. Det ledde till stor frånvaro. Hemmasittandet utvecklades till ett mönster som han har svårt att bryta.

Signalerna var tydliga redan på lågstadiet. Fredrik hade svårt att sitta still på lektionerna, uppfattades som en stökig kille med koncentrationssvårigheter och framförallt hade han problem med att skriva. Det var uppenbart att Fredrik hade behov av särskild hjälp och stimulans för att klara sin skolgång. Med rätt insatser hade hans liv kanske sett helt annorlunda ut idag. Istället blev det ännu en berättelse om hur ett barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning hamnar i ett tidigt utanförskap.

– Specialläraren föreslog att han skulle få använda dator istället för att skriva för hand men klassläraren sa bara att alla barn ska göra som jag säger. Då hade Fredrik ingen diagnos och det var ju svårt för oss att förstå vad som var felet. På den tiden var det dessutom mer skämmigt att gå till Bup än idag, berättar hans mamma Anna.

Det var i mellanstadiet som det verkligen började bli tufft.

– Antingen gick Fredrik hem från skolan eller så gick han inte dit alls.

Vad gjorde skolan när de märkte att han hade det jobbigt?

– Inte mycket. Från skolans sida sa man hela tiden att han skulle ändra sig, skulle sluta göra det ena och andra, sköta sig och jobba hårdare.

Så ni mötte ingen förståelse?

– Nej, verkligen inte. Vi träffade skolpsykologen några gånger för att få råd om hur vi skulle hantera Fredriks problem. Hennes förslag var att jag skulle ta honom med våld till skolan. Och gick han till skolan skulle jag belöna honom med McDonalds. Jag hade ingen bil att ta till skolan och att belöna barn med mat låter konstigt!

”Från skolans sida sa man hela tiden att han skulle ändra sig, skulle sluta göra det ena och andra, sköta sig och jobba hårdare.”

När man efter lång väntan till slut fick en Bup-utredning och en fastställd adhd-diagnos kom en förklaring till Fredriks svårigheter i skolan. Det var inget fel på hans förmåga att lära sig saker.

– Det förstod vi när utredningen gjordes, han har ju väldigt hög intelligens. Han hade all kunskap men inte automatiserat skrivande.

När all tankemöda går åt till att forma bokstäverna är det svårt att fokusera på innehållet i texten.

– Det är naturligtvis frustrerande och lärarna blev arga på honom när det tog så lång tid.

 

Fredrik själv menar att det inte främst var svårigheterna i själva undervisningssituationen som skapade hans ovilja mot att gå i skolan, utan den mobbning han utsattes för. Där är han långt ifrån ensam. Forskning visar att barn med adhd oftare än andra är inblandade i mobbning. Det är tre gånger så vanligt att de mobbar. Tio gånger så vanligt att de blir mobbade.

– Det var så det började, det var grunden. De kallade mig för olika saker, slog mig, tog mina grejer och slängde dem, förstörde för mig.

Anna minns att det togs upp med skolsköterskan, att Fredrik berättade för henne att det fanns en rangordning i klassen.

– När hon sedan berättade för lärarna sa de att de redan kände till detta. Och sedan inget mer med det. Så får det väl inte vara i en skola?!

– Att jag mobbades var inget som jag höll hemligt, alla visste om det, säger Fredrik.

”Att jag mobbades var inget som jag höll hemligt, alla visste om det.”

Han är besviken på att skolan inte tydligare ställde upp för honom.

– När det var något som hänt samlade läraren de inblandade och pratade om det. Det är okej första och andra gången det händer. Men tionde gången, tjugonde gången? Det var det enda som hände, det togs aldrig vidare.

Anna berättar att det faktiskt gick ut ett brev en gång till alla föräldrar om att det fanns en elev i klassen som inte mådde bra och att de måste prata med sina barn om det.

Men det gav inget resultat.

Lösningen på situationen blev istället att Fredrik fick byta skola.

– Det var skolpsykologens förslag.

 

Fredrik var bara glad att komma bort från sin gamla klass.

– För mig var det skönt att slippa dem. Den terminen hade jag ju nästan inte gått alls i skolan. Varför skulle jag dit när jag blev slagen och mobbad hela tiden?

I samband med skolbytet fick Fredrik en elevassistent som mötte upp honom på skolan och var med under skoldagen. Det var allt som behövdes för att bryta mönstret av hemmasittande.

Fredrik berättar att han gillade den nya skolan, att både klassen och lärarna var mycket bättre och att man jobbade mer i mindre grupper. Men Fredriks problem låg ju på flera plan. Assistenten togs bort efter ett halvår, med förklaringen att det fungerade så bra. Följden blev att Fredrik slutade gå till skolan igen.

– Men då var det inte skolans fel. Jag kom ju inte iväg, jag kan inte skylla på skolan. Det var bara så svårt att ta sig hemifrån.

Anna berättar att hon försökte med allt. Datorförbud så att det blev tråkigt att vara hemma. Belöningar av olika slag. Men under högstadieåren var Fredrik oftare hemma än han gick i skolan.

– Han kunde gå i skolan en dag och sedan vara hemma några dagar. Eller så gick han dit ett par timmar och gick sedan hem igen.

”Jag kom ju inte iväg, jag kan inte skylla på skolan. Det var bara så svårt att ta sig hemifrån.”

Det är svårt att bedöma omfattning av fenomenet med hemmasittare, data för ogiltig frånvaro ger inte hela bilden. I forskningen och debatten påtalas ofta att det finns ett stort mörkertal. Fredriks historia visar att det mörkas från båda sidor, så att säga.

Anna berättar att hon ofta ringde och sjukanmälde sin son för att undvika ogiltig frånvaro.

– Men skolan visste ändå precis hur det var.

Vid ett möte med Fredriks lärare fick Anna veta att sonens stora frånvaro innebar att skolan egentligen var skyldig att anmäla vårdnadshavaren och att det kunde bli tal om vitesföreläggande för brott mot skolplikten.

– Men han gjorde inte det. Jag vet inte om det berodde på att han var rädd att det kunde slå tillbaka mot skolan eller om det var i sympati med oss, eftersom han märkte att vi gjorde vad vi kunde, och inte ville att socialen skulle kopplas in. Efteråt har jag funderat på det. Kanske hade det varit bra med en anmälan, skolan hade kanske blivit bättre och vi hade kanske fått hjälp med vår situation?

Fredrik gick ut nian med streck i musik och bild på grund av för mycket frånvaro. De lektionerna låg på måndagar då han hade svårast att ta sig till skolan. I ett ämne fick han VG och i alla de andra G.

– Jag har egentligen aldrig haft några problem med själva studerandet av ämnena, menar Fredrik.

– På högstadiet gav en lärare mig möjlighet att komplettera muntligt. Det var en bra grej som hjälpte mig. Det handlade bland annat om matte, där man skulle redovisa hur man tänkte. För mig var det enkelt att berätta hur jag hade kommit fram till rätt svar.

Att Fredrik blev godkänd i så många ämnen var en bedrift med tanke på hans stora frånvaro, hans neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (förutom adhd har han senare även fått diagnosen autism) och bristen på särskilt stöd och extra anpassning. Mindre än hälften av eleverna med autism i grundskolan når godkända betyg i kärnämnena svenska, engelska och matematik.

Fredrik har svårt att lämna hemmet. Nu får han psykologhjälp via datorn och försöker se framåt. Första målet är att läsa in gymnasiet.
Foto: Filip Sjöfors
Fredrik har svårt att lämna hemmet. Nu får han psykologhjälp via datorn och försöker se framåt. Första målet är att läsa in gymnasiet.

Fredrik började på gymnasium. Men det fortsatte vara lite si och så med hans närvaro i skolan.

– Klassföreståndaren ringde och sa att om jag inte förbättrade min närvaro skulle jag inte få betyg. Efter det funkade det bra under en period. Men andra året, efter jul, dog det helt. Jag kom inte iväg igen och skrevs ut från skolan.

Anna berättar att skolan då föreslog att Fredrik istället skulle ha praktik.

– Men det var något vi skulle fixa själva, det är inte så himla lätt. Ska det verkligen vara föräldrarnas uppgift? Jag tycker det var helt galet.

 

Ansvaret för att se till att Fredrik kom vidare låg nu på honom själv och hans familj. Efter att ha suttit hemma i ett år skrev Arbetsförmedlingen in honom på den kommunala verksamheten Framtid Kronoberg, som vänder sig till personer som ”står utanför arbetsmarknaden och upplever att du behöver stöd för att lättare hitta en väg in till arbete eller studier. Målet är att öka din anställningsbarhet genom olika åtgärder, anpassade specifikt för dig”.

Utifrån Fredriks problem sa man att det räckte att han kom två gånger i veckan istället för fem som egentligen var kravet. Fredrik tycker att det fungerade bra där och att föreläsningarna man hade var intressanta.

– Men redan efter någon månad sa de att han inte gjorde tillräckliga framsteg, så han fick inte vara med mer, berättar Anna.

Hon tycker att man skulle haft lite mer tålamod, försökt bygga upp det, med tanke på hur länge Fredrik hade suttit hemma.

– Men de tyckte inte att jag kämpade tillräckligt.

Istället cementerades Fredriks hemmasittande tillvaro. De insatser Arbetsförmedlingen erbjöd upplevdes som felriktade. Han och hans pappa besökte en verksamhet som de hänvisats till.

– Där skulle man lära sig äta mat och duscha och sådant. Både vi och de som jobbade där insåg ju att det inte var ett ställe för mig.

När de sedan träffade arbetsförmedlaren visade det sig att hon inte kände till att Fredrik hade adhd.

– Hon hade tydligen inte förstått någonting av mina svårigheter.

Fredrik hänvisades till en daglig verksamhet där jobbträningen bland annat bestod i att sätta ihop två nyckelringar.

– De sa att man måste gå där för att visa att man fixar ett jobb, först sedan kan de ordna en praktikplats.

Den aktivitet som erbjöds framstår som motsatsen till vad en person med Fredriks problem behöver.

– Har man hög intelligens men svårt med motivationen, som man har med adhd/autism, är det inte så himla lätt att förmå sig att gå dit, säger Anna.

 

Adhd beskrivs som en medfödd känslighet i hjärnans signalsystem. Den kan yttra sig i att man har särskilt svårt att komma igång med saker som känns ointressanta. Den uttråkade hjärnan skickar andra impulser, gör det omöjligt att koncentrera sig. Just motivationen är avgörande för hur en person med adhd lyckas hantera de förväntningar som ställs i skola och arbetsliv.

Är det så för dig, att allt måste kännas intressant och meningsfullt för att du ska förmå dig att göra något?

– Inte nödvändigtvis. Men känner jag att det är intressant, roligt eller att jag tror att det är något som jag kan ha nytta av i framtiden, då kan jag ofta motivera mig.

– Med viss reservation, invänder hans mamma.

Vilken typ av hjälp hade du velat ha från skolan så att det hade fungerat för dig?

– Tid och energi. Bara att sitta ned och prata om vad de kan göra för att hjälpa mig när jag är där i klassrummet. Och vad det är som sker, varför jag inte kommer till skolan. Men jag förstår dem, de har inte tid. Det är en lärare och 30 elever.

En sak är han ändå ganska säker på:

– Hade de sett till att få stopp på mobbningen hade jag nog fortsatt gå i skolan.

”Hade de sett till att få stopp på mobbningen hade jag nog fortsatt gå i skolan.”

Efter att Fredrik hoppat av gymnasiet sökte han en speldesignutbildning på Ädelfors folkhögskola, där pedagogik och studiemiljö är utformad för att passa elever med neuropsykiatriska diagnoser.

Söktrycket är högt och han kom inte in. Andra gången sökte han därför även, som reservalternativ, den allmänna kursen för att läsa in sin gymnasiekompetens. Han antogs på den och flyttade nu hemifrån för första gången i livet för korridorboende på skolan.

– Det var skönt och jag mådde bra av det. Skolan var väldigt bra och lärarna var också väldigt bra. Det borde det ha varit klockrent för mig…

Men. Han föll tillbaka i det sedan så många år invanda beteendet.

Fredrik menar att han dessutom hade lite otur med en vattenläcka som innebar att han blev tvungen att byta rum, något som ruckade på rutinerna i den nya tillvaron. Fredrik dök inte upp på lektionerna och halkade efter mer och mer.

– Skolan ville att jag skulle fortsätta men jag kände att jag hade missat så mycket att det inte skulle funka. Då bestämde jag mig för att istället försöka ta mig vidare med hjälp av en psykolog. Jag sköter ju inte detta.

På så sätt ledde misslyckandet på Ädelfors till en insikt.

– Jag har alltid trott att jag kan lösa saker själv utan hjälp. Nu insåg jag att jag inte gör det.

Sedan i höstas har Fredrik samtalsterapi med en psykolog via datorn en gång i veckan.

– Jag tycker det har varit bra hittills, även om jag inte hållit på så länge.

 

Under det långa samtalet hemma vid köksbordet – med mamma, Smålandspostens fotograf och reporter – ger 23-åringen ett moget intryck. Han och hans mamma hjälps åt att minnas olika episoder och i vilken ordning saker och ting inträffade. Deras sätt att avbryta och korrigera varandra är hänsynsfullt och avslappnat. I den här situationen märks det inget av att han missat betydande delar av sin skolgång, gått miste om mycket av det som hans jämnåriga upplevt, och istället levt ett isolerat liv.

Ibland skrattar han ironiskt, på ett sätt som visar att han kan hålla distans till sina tragiska upplevelser. Han tycks vara en socialt begåvad person.

– Det har nästan varit en liten nackdel ibland, för det märks inte på mig att jag har problem.

Han berättar om feriejobbet då han hjälpte biblioteksbesökare med datorerna.

– Det var jättebra för mig där. Vi gjorde ju sådant som man normalt har vanlig anställd personal till. Mitt största problem har aldrig varit att göra grejer när man väl är där, mitt problem är att komma iväg.

 

För att bryta sonens isolering har Anna börjat träffa en annan mamma till en kille med liknande problem. På så sätt ser de till att sönerna umgås, annars skulle ingen av dem ta initiativet. Anna berättar även att familjen går ut och äter tillsammans en gång i veckan för att Fredrik ska få komma ut. Autismdiagnosen ger honom rätt till hjälp enligt LSS. Sedan drygt ett år har han en ledsagare som besöker honom två gånger i veckan för att ta med honom ut. Sedan i somras träffar han dessutom en person genom Kompisförmedlingen. Det är en kille i Fredriks egen ålder.

– Det betyder jättemycket. Vi märker stor skillnad på ditt humör när han varit här, säger Anna och Fredrik nickar instämmande.

Hon berättar att han fortfarande har svårt att ta sig hemifrån.

– Även när det handlar om roliga saker. Det har blivit som ett inlärt beteende, att det är jobbigt att ta sig utanför dörren.

”Det har blivit som ett inlärt beteende, att det är jobbigt att ta sig utanför dörren.”

Fredrik tar medicin mot adhd/autism, han har sömntabletter för att kunna sova och tar sedan en tid tillbaka även en antidepressiv medicin.

– Jag skulle säga att jag förmodligen lidit av depression sedan jag började mobbas men det är svårt att säga.

– Sedan är det förstås deprimerande i sig att sitta hemma samtidigt som man egentligen vill något annat, säger Anna.

Fredrik instämmer:

– Hur många 23-åringar vill sitta hemma hela dagarna hos sina föräldrar? Man vill ju ha ett liv som alla andra, ett jobb, en egen lägenhet.

Anna menar att både arbetsmarknaden och skolan har förändrats på ett sätt som gjort det svårare för människor med en personlighet åt NPF-hållet.

– Många av de enkla jobb som man kunde få utan en massa utbildning har försvunnit. Och när vi gick i skolan var det mer ”läs det här stycket, svara på de här frågorna”. Idag är det ”forska om fåglar”. Skolan kräver mycket mer initiativförmåga och egenarbete.

 

Det har gått åtta år sedan Fredrik lämnade grundskolan. Han ligger efter. Den period som för de flesta innebär de första stegen mot ett självständigt vuxenliv med högre studier eller etablering på arbetsmarknaden har han tillbringat med att spela datorspel i pojkrummet.

Men nu är både hans mamma och Fredrik själv optimistiska och övertygade om att det ska ordna sig för honom. Anna ser att den psykologhjälp som sonen får är bra.

Fredrik har sökt speldesignutbildningen på Ädelfors igen. I andra hand gör han ett nytt försök på den allmänna kursen.

– Jag har inget annat val än att försöka se framåt och ta mig vidare på något sätt.

 

Obs. Fredrik och Anna är fingerade namn.

 

Fakta om adhd

Det handlar om signaler i hjärnan

• Adhd står för attention deficit hyperactivity disorder, ungefär uppmärksamhets- och överaktivitetsproblem, och beskrivs som en medfödd känslighet i hjärnans signalsystem.

• Vanliga svårigheter för en person med adhd är att man blir lätt blir störd av stökiga miljöer och har svårt att komma igång med vissa uppgifter, om de inte känns motiverande, eller har svårt att slutföra det man håller på med.

• Det finns ingen klar gräns mellan adhd och normala personlighetsvariationer. Man kan ha problem med koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet utan att de är så stora att de utgör grund för en adhd-diagnos.

• Egenskaper förknippade med adhd kan vara både positiva och negativa. Å ena sidan kreativitet, oräddhet och handlingskraft. Å andra sidan dålig impulskontroll, rastlöshet, koncentrationssvårigheter, glömskhet och lättstördhet.

• Forskning visar att adhd är kopplat till signalsubstanser i hjärnan. De mediciner som används leder till hämmande processer i hjärnan, den blir alltså mer alert på att sätta stopp för sina egna impulser och ökar förmågan att koncentrera sig.

• Orsakerna till adhd är i grunden biologiska och det finns en stark ärftlighet.

• Drygt fem procent av barn i skolåldern beräknas ha adhd. Hos vuxna är andelen hälften så stor, dels förklarat med att man kan lära sig att hantera sina svårigheter med tiden. Hur man påverkas av sin medfödda känslighet beror på omgivningens förväntningar och vilka krav som ställs på dig.

Källor: Karolinska Institutet, Vårdguiden 1177

Visa mer...