Bankunionsfrågan lever vidare

Efter drygt två års arbete överlämnade på måndagen Anna-Karin Jatko sin utredning till finansmarknadsminister Per Bolund (MP). Drygt 500 sidor tjock, dock utan svar på en given fråga, en rekommendation om Sverige gå med eller inte i bankunionen?

Det var nämligen inte hennes uppdrag att ge några som helst rekommendationer.

– Vi tillsatte utredningen för att belysa för- och nackdelar. Det blir ett viktigt underlag för att fortsätta processen. Men vi har inte tagit ställning, säger Per Bolund, på en pressträff.

Anna-Karin Jatko, till vardags generaldirektör för Exportkreditnämnden, sträcker sig så långt som att påpeka att bankunionen aldrig testats i en rejäl finanskris. Det är heller inte glasklart vilka prioriteringar bland medlemsländerna som skulle göras. Med andra ord, finns det förtur för tunga ekonomier som Tyskland före betydligt mindre som Sverige?

På frågan om vad ett medlemskap har för någon egentlig betydelse för vanliga privatpersoner, återkommer dock Bolund till just systemkriser.

– Det kan påverka om vi återigen skulle hamna i finansiell turbulens eller kris. Det är klart att det är skillnad att hantera en sådan situation som enskilt land än som en del av en sammanslutning som bankunionen är.

TT: Det är i krisens stund den behövs?

– Då kommer det i alla fall vara en tydlig skillnad om man är med. Så länge det är frid och fröjd så spelar det inte lika stor roll. Det är uppenbart att det finns både för- och nackdelar. Det handlar exempelvis om möjligheten till riskdelning i ekonomiska affärer. Samtidigt finns möjliga nackdelar i form av inflytande och påverkan.

Frågan om ett svenskt deltagande i bankunionen blev högaktuell när Nordea i fjol valde att säga tack och adjö till Sverige och flytta huvudkontoret till Finland. Det var också då regeringen beställde utredningen som nu närmast ska ut på remiss.

Precis som Bolund ser Harry Flam, ordförande i Finanspolitiska rådet, såväl för- som nackdelar.

– Bankunionen är bra. Man får ett gemensamt regelverk för tillsyn av de största bankerna, de som har verksamhet i flera länder. Det är ett gemensamt försäkringssystem. Sedan finns det också en fördel i att banktillsynen sker på armslängds avstånd. Bankunionens tjänstemän som utövar tillsyn blir kanske mer opartiska än vad svenska tjänstemän skulle vara, tillägger han.

Flam tycker samtidigt att det finns fog för kritiken som riktas mot att Sverige i bankunionen förlorar inflytande i viktiga frågor för svenska banker. Sverige är nämligen inte med i eurosamarbetet och sitter därmed inte heller i ECB-rådet, som är det högsta beslutande organet i tillsynsfrågor.

Ytterligare ett frågetecken är om bankproblem för länder som Grekland och Italien skulle spilla över på nordeuropeiska medlemmar.

– Om banksystemet i Italien råkar ut för en smäll kan det bli väldigt dyrt för alla länder som är med i bankunionen, säger Flam.