Annons

Bortglömda Nobelpristagare: Ivo Andric

I höst tillkännages inte bara ett utan två Nobelpris i litteratur. Men kommer pristagarna att finnas kvar i det kollektiva minnet om 100 år? Här är Nobelpristagarna i litteratur som de flesta av oss har glömt bort.
Litteratur • Publicerad 15 juli 2019
Den jugoslaviska författaren Ivo Andric tar emot Nobelpriset av Gustav VI Adolf 1961. Arkivbild.
Den jugoslaviska författaren Ivo Andric tar emot Nobelpriset av Gustav VI Adolf 1961. Arkivbild.Foto: TT

Ivo Andric är Jugoslaviens enda Nobelpristagare. Han föddes 1892 i ett fattigt hem nära Travnik i Bosnien, då en del av dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Redan 1911 publicerades några av hans dikter i lokaltidningar. Under första världskriget fängslades han i tre år för samröre med revolutionära grupper som ville se en sydslavisk stat, fri från österrikiskt inflytande. Isolering är ett tema som Andric kom att behandla i sitt framtida skrivande, bland annat i fängelsememoarerna "Ex Ponto" (1918) och "Helvetets förgård" (1954).

Framgångsrik diplomatkarriär

Under 1920- och -30 talen bedrev Andric en framgångsrik diplomatkarriär. Han fortsatte dock att skriva och gav under mellankrigstiden ut flera novellsamlingar. När Jugoslavien 1941 invaderades av Nazityskland fick han lämna sin post som ambassadör i Berlin och återvända till Belgrad. Under krigsåren i staden skrev han de romaner som han främst är ihågkommen för: ”Bron över Drina", “Konsulerna” och “Gospodica”.

Annons

En del av barndomen tillbringades i staden Visegrad vars välkända bro är ett återkommande motiv i hans böcker. Hans mest välkända roman "Bron över Drina" spänner över 400 år och visar hur Balkan historiskt varit en smältdegel för etniciteter och religioner. Ett myller av människor från olika generationer och nationer passerar över stenbron, byggd under det ottomanska styret på 1500-talet. De olika grupperna befinner sig sällan i harmonisk samexistens och många konfrontationer utmynnar i brutalt våld. Bron finns i dag på Unescos världsarvslista.

"Episk kraft"

Svenska Akademiens motivering till Ivo Andrics Nobelpris lyder: ”För den episka kraft varmed han gestaltat motiv och öden ur sitt lands historia.”

Han skrev som ung på kroatiska men övergick sedan till serbiska och vävde ofta in turkismer, turkiska uttryck som letat sig in i de slaviska språken, i sina texter. Efter 1990-talets krig på Balkan, och Jugoslaviens upplösning, har en dragkamp uppstått om Nobelpristagaren. Ivo Andric var katolik och född i Bosnien, vilket han kallat sitt spirituella hem. Föräldrarna var från Kroatien men han kom senare att identifiera sig som serb. Serbien öppnade i höstas ett kulturcenter i Peking döpt efter honom.

Helena Gustavsson/TT
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons