Lundbäck: "Vill gärna göra en vända till"

Genombrottet på internationell elitnivå kom i slutet av 1990-talet och fram till 2010 var Lundbäck – med några undantag – en given medlem i svenska mästerskapslag.

Lundbäcks senaste mästerskap var VM i Kentucky 2010. Varpå hon gjorde halt i de stora sammanhangen, mest beroende på att hon saknade det viktigaste – ett snabbt, starkt och pålitligt fordon att ta sig fram på.

Men också för att andra värden lockade och väntade. Driften av anläggningen utanför Norrköping, en sambo som just då var den mer framgångsrike ryttaren och snart kom dottern Giselle, nu sex år, till världen.

Att få snurr på den egna avelsverksamheten har prioriterats.

– Det har varit jäkligt mycket jobb, som det alltid är när man börjar med något nytt, säger Helena Lundbäck.

Att sluta tävla var aldrig aktuellt, men det fick ske i mindre skala, en bra bit från det mediala strålkastarljuset och i utkanterna av förbundskaptenernas radar, i lägre klasser och mestadels på unghästar, de senaste åren gärna i Italien tillsammans med pojkvännen, italienaren Roberto Cristofoletti.

– Vi är inte gifta, men han har börjat kalla mig fru, säger Helena Lundbäck och skrattar.

Sedan betonar hon:

– Jag har varit uppe och hoppat i lite större klasser, men ingen häst har varit tillräckligt bra så jag har sålt helt enkelt.

När vi når henne är hon i full färd med att bära och bygga hinder. Sportman drillas inför SM i Södertälje i veckoslutet.

Helena Lundbäck tonar ned eventuella förväntningar på henne och nioåringen redan nu.

– Det här är lite se och lära för den här hästen. Vi får se hur svårt och tekniskt det blir. Blir det för tekniskt blir det svårt för oss. Det här är ett steg i vidareutvecklingen av hästen.

TT: Men din satsning att nå elitnivå igen är seriös?

– Duger hästarna kan jag mycket väl tänka mig det, men det har lite med ekonomi att göra också. Nu lever vi lite mer på att sälja. Det handlar om hur mycket betalt vi får. Det ena hänger ihop med det andra.

TT: Var har du på gång?

– Det kommer lite unga hästar hela tiden. Sportman är den som är längst fram just nu.

Och så avslöjar Helena Lundbäck att hon och sambon kohandlar om vem som ska rida vilken häst. För båda har ambitioner.

– Vi förhandlar med varandra och vi får kompromissa.

TT: Har du saknat tiden när du hoppade i de riktigt stora klasserna och i mästerskapen?

– Både och. Det var skönt att andas i början, men nu är jag ganska sugen. Mästerskap är mer en bekräftelse på att man har vad som krävs, det är mer de stora klasserna, de stora tävlingarna som lockar.

– En vända till där kan jag tänka mig, en sväng till.