"Mår hellre dåligt än att känna ingenting"

Molly Sandén har befunnit sig i rampljuset i halva sitt liv – 2006 vann hon Lilla Melodifestivalen och sedan dess har musikkarriären rullat på. Inför släppet av fjolårsplattan "Större" berättade hon att hon nu vill rikta in sig mot en annan publik – i stället för barn med sockervadd, vuxna med öl.

"Större" blev en lyssnarsuccé. På Spotify var Molly Sandén den mest spelade svenska kvinnliga artisten i Sverige 2018. När hon i år gav ut covern på Jonathan Johanssons "Rosa himmel" gick även den varm på strömningssajter. Men trots de karriärmässiga framgångarna beskriver hon livet som en emotionell berg- och dalbana.

– Jag hade en intervju med Per Sinding Larsen och började gråta från ingenstans. Jag trodde att det var lugnt att snacka om allt, men jag har nog inte bearbetat det färdigt. Det är därför jag inte sätter mig i så många morgonsoffor, säger hon och tillägger:

– Men jag mår bra, jag är lite av en "känslojunkie". Jag mår hellre dåligt än att känna ingenting.

"Jag festar ensam nu". Det var med de orden i radioprogrammet "Gry Forsell med vänner" som Molly Sandén avslöjade att det hade tagit slut med den tidigare fästmannen Danny Saucedo. Den nya skivan är starkt präglad av känslorna kring separationen, men att skriva om det mest privata var inte helt självklart.

– Jag har snarare försökt att motarbeta det, jag vill skriva om andra saker som också känns, säger hon.

– Men det underlättar för jag behöver inte skådespela någonting som jag kände för ett år sedan. Det är nästan lite för nära nu. Jag har bara fokuserat på att fortsätta och inte stanna upp.

Texten till titelspåret "Det bästa kanske inte hänt än" skrev hon på ett tåg hem från Göteborg, bakis, utan att veta om att hon citerade en rad från Håkan Hellströms låt "Du är snart där".

– Det är helt sjukt, jag hade inte hört den låten innan, säger hon och viskar:

– Jag är inget Håkan-fan.

Vad som händer efter sommaren vet hon inte – för första gången på länge. Hon ser det som ett slags revolt mot att vara den där planerande, duktiga flickan. Men har det bästa kanske inte hänt än, verkligen?

– Vår generation tror att gräset är grönare på andra sidan, man bara söker kickar. Det har jag absolut känt av, jag vill bara ha mer, en girig jävel, säger hon skämtsamt.

– Men det är också någonting fint, vid 26 års ålder vill man inte börja sakta ner. Jag har känt lite panik över det, jag är inte färdig. Framför allt handlar det om att jag inte har hittat mig själv och vem jag vill vara.

Nu väntar en stor sommarturné. Förra året lade hon sina sista slantar på såpbubblor, den här gången har hon mer resurser att jobba med – och satsar därför mer.

– Att turnera är mer slitsamt än man pratar om, det är ett "lyxigt" jobb och man vill inte låta dryg. Det tär på en att resa runt och leverera på beställning. Men när jag står på scenen, det är då jag firar. Har jag råd att slänga ut konfetti på slutet är det värt varenda krona, säger hon.