Nu ska de springa Sverige till VM-final

Kanada orkade inte stå emot, inte Tyskland heller. Nu ska Sveriges fotbollsdamer nöta ner nästa motståndare i fotbolls-VM, Nederländerna i semifinalen, med snabbhet, löpstyrka och uthållighet.

För springa kan de. Det svenska försvars- och omställningsspelet är ett kollektivt uppdrag som börjar längst fram och som i mångt och mycket handlar om hög press och ett evinnerligt springande.

Anfallstrion Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö har hittills malt ner försvar efter försvar och framför allt har Jakobsson och Blackstenius sett i princip outtröttliga ut och inte slutat springa förrän domaren levererat slutsignalen.

– När det gäller de här längre löpningarna och när de jagar själva, så sticker Stina och Sofia ut. Det brukar alltid vara de som springer mest och även har högst hastighet. Det är en jättebra kombination, att kunna springa snabbt och väldigt mycket, säger Sveriges förbundskapten Peter Gerhardsson.

– Ibland kanske man inte ser de kvaliteterna, men framför allt när motståndet blir bättre, då behövs den här typen av spelare som med sin snabbhet och sin konditionsförmåga kan jobba ner en backlinje i 95-96 minuter.

Sofia Jakobsson har sprungit 43 kilometer hittills i VM, det motsvarar 119 meter per minut, vilket tillsammans med Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö är det högsta snittet av de svenska spelarna i startelvan mot Tyskland. Blackstenius ligger också bland de främsta, hon har avverkat totalt 38,3 kilometer, 115 meter per minut.

Och Jakobsson har mycket mer spring i benen.

– Några mil till, hoppas jag. Vi har två matcher kvar och jag hoppas att benen känns lika pigga i morgon (onsdag) och i matchen som väntar efter det, säger Sofia Jakobsson.

Nederländerna har ett stabilt försvar, säger hon. Samtidigt kan de svenska spelarna springa hål på i princip alla backuppställningar.

– Vi har de kanske snabbaste spelarna i VM, och om vi kan utnyttja det bra så kommer vi att kunna ta oss förbi, säger Jakobsson.

– Om vi bara får till vårt spel som vi fick mot Tyskland så har vi goda chanser.

Det är ett tungt jobb, men roligt eftersom det kan avgöra en hel match, säger Jakobsson. Anfallskollegan Stina Blackstenius håller inte med om att det är direkt lustfyllt. Samtidigt är det mödan värt, när det finns mål och mening i färden, säger hon.

– Det är klart att det kanske inte är superkul. Man är trött och sliten, och känner av både i ben och i puls att man inte har så mycket krafter egentligen. Men i en match där det bara återstår några ordinarie minuter så vill man inte kunna se tillbaka på det i efterhand och känna att man inte tog det jobbet som krävdes. Det blir lite en mental bit också, att hela tiden orka även om man är oerhört trött, säger Blackstenius.