Uppoffringarna som fört Fredricson till toppen

En och annan trädplanta sätts fortfarande i jorden, men penslarna får ligga där de ligger i etuiet. Allt har sitt pris. Framgångar kräver uppoffringar. Fritidsintressen som målning och grafisk design får helt enkelt ligga i träda.

– Nu är det full fokus på det här och "prio" på familjen, säger han inför veckans medaljjakt i EM i Rotterdam.

Det vore dumt att inte smida medan järnet är varmt och ännu dummare att inte få ut det mesta av det mödosamma arbete som fört Fredricson till toppen. Han har aldrig haft bättre förutsättningar som ryttare.

Hemma i stallet står flera dugliga hästar, han har en verksamhet som fungerar, välvilliga hästägare och omges av skickligt yrkesfolk – och kanske viktigast av allt: i frun Lisen Bratt Fredricson har han en partner som stöttar honom.

– Hade Lisen själv tävlat på högsta nivå hade jag aldrig haft framgångarna. Hon är enormt delaktig och utan henne hade det inte gått, säger Fredricson.

I Kralingse Bos, en oas i den holländska hamnstaden Rotterdam, inleds EM-hoppningarna på onsdag. Först med lagtävlingen, där Sverige har EM-silvret från Göteborg 2017 att försvara. Parallellt avgörs den individuella hoppningen – med final på söndag.

Fredricson vill inget hellre än att bjuda på en favorit i repris, två år efter ävervarven med All In på Ullevi. Där och då firade svensk ridsport sin andre Europamästare genom tiderna – och det ett år efter att Fredricson så snöpligt förlorat OS-guldet till britten Nick Skelton.

Fredricson rev inte ett hinder i Rio de Janeiro, men det hjälpte inte när resultaten nollställdes inför finalen, i vars omhoppning han var något för långsam.

För Fredricson var den sista OS-rundan en läxa.

Slutsatsen efter silvret: Han och All In behövde bli snabbare. Fredricson jobbar numera med än mer förfinade träningsmetoder och tar hjälp av den senaste tekniken för att kapa tiondelar och hundradelar.

Med support från Sveriges olympiska kommitté studerar han videoanalyser från tävlingar för att upptäcka sådant som kan bli bättre. Hemma på Grevlundagråden på Österlen söker han nya miljöer för att göra sina hästar starkare och snabbare.

Den senaste innovationen är ett stort galoppfält.

– Jag började med det i våras. Jag är uppe och plockar lite sten då och då. Det är också en mental sak att gå där, plocka, fylla igen gropar och sätta staket. Själsligt är det en bra grej för för mig också.

– Jag vill försöka hitta sätt för att bli bättre för det finns så himla mycket att förbättra. Jag vill inte att det bara ska rulla på i det jag gör, utan jag vill hitta vissa faktorer som gör att jag faktiskt kan bli bättre. Det är lite ansträngande men också hemskt roligt.

TT: När kom den här medvetenheten till dig?

– Den har växt fram de sista tio åren och mer och mer på slutet. Jag tycker om att jobba med detaljer, se vad man kan göra bättre.

TT: Du ger intryck att ta både framgångar och motgångar med en rätt stor portion lugn. Stämmer det?

– Så är det nog. Jag har blivit bättre med åren. När jag var yngre var det mer att om det gick dåligt åkte man ned i källaren. Jag försöker ta det lite mer för vad det är och hålla en jämn nivå. Det är så himla små marginaler.

– Om man försöker ha så hög lägstanivå hela tiden i allt, i alla klasser, så får man ta att man både kommer att lyckas och misslyckas. Man får försöka "pusha" sig att ha marginalerna på sin sida, men ibland kommer man inte att ha det.