Opinion

Jag var en nyttig idiot

,

Jag var en nyttig idiot. Under min gymnasietid i början av 80-talet så engagerade jag mig i fredsrörelsen. Jag gick på möten och i demonstrationståg, vi bildade mänskliga kedjor mellan den ryska ambassaden på Kungsholmen och den amerikanska på Gärdet.

Artikeln publicerades 20 januari 2016.

Bakgrunden var att Sovjetunionen placerat ut medeldistansmissiler som stred mot de nedrustningsavtal som tecknats mellan USA och Sovjet. USA och Nato svarade med det så kallade dubbelbeslutet. Man skulle placera ut egna medeldistansmissiler om inte Sovjetunionen tog bort sina. Det kalla kriget blev med ens mycket kallare och unga människor över hela Europa engagerade sig för att förhindra en nukleär förintelse.

Vi engagerade oss för fred och nedrustning, men mest av allt engagerade vi oss av någon anledning mot Natos missiler. Så här efteråt och i ljuset av vad som kommit fram så förstår jag varför. Hela denna massiva opinion kontrollerades och styrdes av Moskva. Syftet var att stoppa utplaceringen av Natos missiler samtidigt som Sovjet kunde behålla sina. Det hade öppnat för att Sovjet kunde bedriva nukleär utpressning mot Västeuropa.

Kontrollen skedde på många olika sätt. I vissa fall genom rena täckorganisationer som styrdes av de sovjetiska säkerhets- och underrättelseorganisationerna KGB och GRU. Dessa var relativt små men bjöds in till gemensamma aktiviteter och plattformar, och kunde därigenom påverka argumentation och mål för verksamheten. En alltid aktiv deltagare var också Vänsterpartiet Kommunisterna och dess ungdomsförbund Kommunistisk Ungdom. VPK:s ledning var vid denna tid mycket lojal mot Moskva, även om man aktade sig för att visa det utåt. Hela tiden försågs debatten med argument som i grunden handlade om att det var USA som hotade freden och man anspelade på det misstroende som drabbat USA efter Vietnamkriget och kuppen i Chile. Det fanns också i Sverige en neutralitetsreflex som gjorde att man betraktade det demokratiska väst och det kommunistiska öst som lika goda kålsupare.

Det är mot den bakgrunden som jag blir så bekymrad över den debatt om svenskt Nato-medlemskap och det s.k. värdlandsavtalet som förs idag i Sverige. En debatt som i mycket styrs av samma ryska underrättelse- och säkerhetstjänster som för 30 år sedan.

Genom värdlandsavtalet får svensk militär och militär från Nato-stater, till exempel Norge och Danmark, möjlighet att öva tillsammans på svensk mark. Det kan handla om förberedelser för olika typer av operationer, allt från att leverera humanitär hjälp till fredsbevarande och fredsframtvingande operationer i olika delar av världen. Självklart kan också mer gemensam övningsverksamhet bidra till att det blir lättare för våra Nato-grannar att komma till undsättning om vi själva skulle bli angripna. Och det är antagligen den sista punkten som fått Ryssland att engagera sig så starkt för att skapa en opinion i Sverige mot avtalet. Enligt den socialdemokratiska försvarsministern Peter Hultqvist bedriver Ryssland idag propagandaoperationer i Sverige i syfte att försämra vår försvarsförmåga, inte minst genom att förhindra värdlandsavtalet.

Ryssland ockuperar idag delar av tre grannländer, Ukraina, Georgien och Moldavien. Man bedriver en massiv militär upprustning och riktar ständiga hot mot våra tre baltiska grannar, Estland, Lettland och Litauen. Enligt samstämmiga militärstrategiska bedömare skulle Ryssland genom att besätta Gotland effektivt förhindra att övriga Nato-stater kommer till undsättning. Vi kan alltså förvänta oss ett ryskt anfall mot Gotland, med tillhörande bekämpning av våra flygbaser till exempel i Ronneby, redan innan ett anfall sätts igång mot Baltikum. Vårt stora problem är att vi idag inte har militär kapacitet att skydda Gotland utan omedelbar hjälp utifrån.

Det är inte särskilt förvånande att Vänsterpartiet sin vana trogen går all-in på Moskvas linje. Mer förvånande är att socialdemokraternas eget ungdomsförbund, SSU, gör det. Varför agerar SSU nyttiga idioter, som jag själv gjorde för 30 år sedan? Argumenten är desamma som då. Att återställa svensk försvarsförmåga och skapa möjlighet att ta emot hjälp utifrån skulle hota freden, det är ingen skillnad på det demokratiska Västeuropa och Ryssland, det är alltid de demokratiska ländernas försvarsförmåga som hotar Ryssland, men aldrig tvärtom och så vidare.

Varför kan vi inte helt enkelt äga nej till de ryska propagandaoperationerna och inse att tills Ryssland har ett demokratiskt och fredligt styre så måste vi kunna försvara oss?