Opinion

Johan Persson: Gott Nytt År till alla djur och människor

Opinion ,

När jag växte upp talades det också om faran med raketer och smällare. Då handlade det om att någon människa kunde komma till skada, förlora ett öga eller en hand, eller kanske mer än så.

Artikeln publicerades 1 januari 2017.

I dag verkar oron främst handla om att hundar kan bli rädda. Har vi efter hand upptäckt en plåga som hundarna lidit av i det tysta i många år, eller klemar vi helt enkelt mer med människans bästa vän nu för tiden?

Jag ställde frågan till en hundägare som till min förvåning lutade åt det senare alternativet. Kanske beroende på att hans hundar inte verkar bekymra sig särskilt mycket när det blixtrar och dundrar.

Och det resonemanget ser ut att ha visst stöd. Veterinären Åsmund Follerås i Älmhult säger till Smålandsposten att hundens reaktion är tätt sammanknuten med människans egen reaktion.

Om en hund reagerar på en smäll och människan går fram till den så får hunden bekräftat att det också är något att vara rädd för.

– Går vi fram och klappar och säger "det är inte farligt", så blir effekten tvärtom, säger Åsmund Follerås.

Jag läser en uppsats från Sveriges lantbruksuniversitet om hundars rädslor. Linnea Andersson gick härom året igenom forskningen och drog slutsatsen att generna spelar en stor roll för hur hundar reagerar på olika situationer som kan upplevas hotfulla. Men även faktiska upplevelser och hur de hanteras kan påverka.

"I vissa fall kan människor förstärka en rädsla hos hunden då de omedvetet berömmer och belönar känslan av rädsla. Detta kunde bekräftas av Dale et al., (2010) där det visades att hundar som blivit tröstade av sin ägare under tiden de var stressade, hade högre frekvens av rädsla som varade under en längre tid."

Så lagom omsorg är kanske bäst, både om människor och djur.

Med dessa rader vill jag passa på att önska alla levande väsen i Kronoberg en trevlig avslutning på 2016 och en god början på det nya året.