• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Rockig vänskap. Kriss Biggs, Chuck The Beat och Danny Boy gör The Scams. Växjös skitigaste rock'n'roll-snubbar spelade på Hultsfredsfestivalens rookiescen i helgen. Foto: Lena Gunnarsson

The Scams spelning i Hultsfred bara början

Hultsfredsfestivalen 2007-06-18 | Uppdaterad 2007-10-05

Det har gått en timme sedan Danny Boys ackord klingade ut på Rookiescenen - en demoscen för osignade band. Vi sitter i restaurangtältet på backstageområdet. Jag väntar mig tre nedslagna snubbar. Till och med polarna valde Roky Erickson före deras skitiga rock Õn roll.
- Vi hade väntat oss fem, tio personer framför scenen, men det var snarare ett hundratal. Det var röjigt. Och svettigt. Den här konserten platsar lätt topp tre nånsin, säger Chuck The Beat entusiastiskt och sippar på sin öl.
Men platsar The Scams egentligen på Rookiescenen? De är knutna till ett Örebrobaserat skivbolag som ska släppa deras fullängdsdebut i september.

Fortfarande osignade
- Vi har faktiskt inte skrivit på kontraktet än, säger Kriss Biggs. Så i lagens mening är vi väl fortfarande osignade.
- Om inte annat gör vi skäl för vårt namn, flinar Danny Boy.
The Scams fick åka med på festivalens Rookieturné i våras där bland annat en spelning på Sivans i Växjö ingick, och Rockparty gillade vad de såg.
- Klart det har varit en dröm att spela på Hultsfred. Här har jag hängt sedan jag var 13 år. Det känns som om Hultsfred betalar tillbaks lite nu, resonerar Chuck The Beat.

Ingen glamour
Att spela på Rookiescenen innebär inte direkt någon glamour. Bandet bor i en stor gammal husbil "där tjugo redlösa kompisar" också får rum och soundcheck är det inte tal om. Upp på scen, sätt på förstärkaren och kör igång. Men det ska inte vara komplicerat. Chuck försöker beskriva rockÕnÕ rollen.
- Det ska vara så enkelt som möjligt. Inte nyskapande. Direkt. Och hårt. Vi blandar 40-talscountry, rockabilly, rock ÕnÕ roll och 70-talshårdrock. Men allt det där går in i vartannat.
Och polisongerna?
- Ja, det har spårat ur lite, medger Chuck. Det började med små polisonger, sedan har de blivit allt större.

Var sin amerikanare
De svarta skinnkläderna sitter som en smäck. Liksom backslicken. Men en sak saknas.
- Ja, det är ju inte särskilt rockÕ nÕ roll att köra en Fiat Micra. När vi blir rika så köper vi var sin amerikanare.
Något annat som saknas är framgång. Efter sex års slit är gruppen trött på att vara ett demoband. Med skivsläpp och utlandsturné i höst är det allt på ett kort.
- Nu är det all in, säger Chuck The Beat.
Vad gör ni om det skiter sig?
- Jag har svårt att se att vi slutar. Vi älskar det här och vill samma sak. Men det är klart att det vore trist.
Jonas Allgulin

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: