fredag 10 februari 2012
fredag 10 februari 2012
Romina Edvardsson och sonen Ibrahim, två år. Romina fyller 18 år på söndag den 25 mars, men säger att hon på sätt och vis varit 18 år ganska länge. Foto: Lillian Andersson
Personligt 2007-03-23 | Uppdaterad 2007-10-05
- Jag blev tidigt vuxen på gott och ont, säger Romina Edvardsson.
På söndag fyller hon arton men på sätt och vis har hon varit arton länge.
Romina Edvardsson.
Romina öppnar dörren till lägenheten i centrala Alvesta. Det är en helt vanlig lägenhet, sparsamt möblerad och lagom ombonad.
- Han tittar på Karlsson på taket, säger Romina och nickar mot rummet där tv:n är på.
Det är sonen Ibrahim, två år, som tittar.
- Ett tag var det bara Pippi som gällde, varje dag i en månad. Jag var jättetrött på Pippifilmen. Men nu är det Karlsson.
Väntade barn
Romina är smal, vanligt klädd och har det bakåtstrukna mörka håret i en svans på ryggen. Hon ser ut som vilken tonårstjej som helst. Det som skiljer henne är just Ibrahim.
Redan i åttan kom beskedet att hon väntade barn. Det var nog lite chockerande i Alvesta att en 15-åring väntade barn tror Romina. Men hon var säker på sin sak.
- När jag satte mig i den här situationen så skulle jag klara ut den också, säger hon med säkerhet i rösten.
Och på den vägen är det. Romina förstod tidigt att hon väntade barn.
- Jag kände det på mig och fick mycket tecken på olika sätt, genom drömmar bland annat.
Mamma positiv
När hon berättade för sin mamma så fick hon en positiv reaktion.
- Jag tror att hennes reaktion är ovanlig, men hon var och är alltid positiv. Hon har alltid stöttat mig.
Romina berättar om relationen med mamma. Mamma är inte bara mamma, hon är lika mycket en kompis, någon att fråga om råd och den som alltid finns där.
- Mamma är allt i ett. En stor förebild faktiskt. Jag tror inte att många unga tjejer har så bra kontakt med sin mamma som jag har.
Tvingats mogna
I dagarna fyller Romina arton år. Men på ett sätt känner hon sig som om hon varit arton länge. Ansvaret för sonen har tvingat henne att mogna. Ett ansvar som hon verkar axla på ett bra sätt även om det ibland är tufft.
Ibrahim dyker upp i köksdörren. Romina reser sig och lyfter upp honom. Hans armar sluter sig tätt om hennes hals i en varm kram. Samtidigt berättar Romina att han är i en ganska jobbig period.
- Han är inne i tvåårstrots och det tar jättemycket energi. Jag hoppas att det snart är slut, säger hon och suckar lite.
Jobba med människor
Romina går första året på barn- och fritidsprogrammet på Alvesta gymnasium. Hon trivs bra även om hon egentligen inte vill arbeta med barn i framtiden.
- Jag vill arbeta med människor, gärna handikappade. Men inte med barn. Att jag valde barn- och fritid var för att kunna läsa i Alvesta.
Fler personer i en
Utbildningen får bli en grund för att sedan gå vidare inom omvårdnad. För att klara skolan har hon god hjälp av Ibrahims pappa. De lever inte ihop men hon påpekar hur viktigt kontakten mellan far och son är, framför allt för sonen.
Romina är många personer i samma person på något sätt. Hon är mamma, dotter, tonåring och fullvuxen i en och samma kropp. Ansvarstagandet finns där även om hon erkänner att när hon är med kompisarna i skolan är hon lika ung som de både i sätt och ålder.
Det ringer på dörren och Romina öppnar för en kompis, samtidigt som hon fångar upp sonen i flykten och byter snabbt en blöja. Vardagen snurrar vidare med allt vad den innehåller.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (47 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
