Scen

Ojämn ståupp i konserthuset

Scen Artikeln publicerades

För tredje året rullade en elitkår av komiker (nåväl) in i Växjö för att leverera komedi storlek stor. Och i år fick Växjö stå som premiärstad, inte för att det märktes av, mer än några inpluggade växjöreferenser på småländska.

Antalet komikerär för tredje året nedbantat, även om det innefattar tunga namn som Glans, Schyffert, Batraoch Rheborg. Men det är egentligen bara de som behövs.
Det är nog aldrig tacksamt att vara först ut, men Normanska inte ursäktas för mycket. Förmodligen okänd för i princip hela den yngre publiken, och utan en säregen framtoning, lämnas han ensam kvar till sina punchlines - som aldrig är riktigt on point.

Atmosfären skiftardäremot totalt så fort Johan Rheborgbara äntrar den fullsatta Kristinasalen. Med ett rusande tempo får han snabbt kvällens första bifall för sin hysteriska berättelse om sin senaste koloskopi-, alltså anal-, undersökning. Galet, intensivt och lysande.
På samma höga nivå fortsätter David Batra med sina berättelser från småbarnsuniversum. Imitationen av den oroliga pappan på parmiddagen som viskar "hur gör ni med ketchup?" är förmodligen det roligaste under kvällen, även om Batra hinner med många klockrena poänger om rakade kön ("som att polera en bajskorv") och ungarnas erbarmligt dåliga julspel ( Betnér-ripoff).

Peter Wahlbeckhade förmodligen kunnat hålla publiken uppe i varv, men tyvärr måste Petra Medein emellan, vilket ger Wahlbeck en större utmaning. Mede är överspelad och otajmad, och att hon skämtar till stor del om melodifestivalen gör henne knappast gott, då många är trötta på både den och henne, särskilt i kombination. Wahlbecks akt blir därför inte riktigt rolig förrän i slutet. Kanske beror det på Mede, kanske beror det på att hans imiterande av danskar inte ligger i början. Wahlbecks härmningskonster blir asgarvsroliga med enkla, men fyndiga, poänger om något så banalt som skyltar.
På samma sätt utvecklas också Schyfferts tolv minuter. Småstadsrajleringen i början går inte riktigt hem, och Schyffert får inte visa på sin storhet förrän han drar grymt vulgära, men ack så roliga, skildringar av Christer Sjögrensturnésexliv.

Och så mannende flesta väntade på. I alla fall att döma av applåderna. Johan Glans skulle egentligen bara kunna stå på scenen så skulle folk skratta. Mesigheten, skånskan - Glans är medveten om varför publiken älskar honom, och han spelar på det väl. Sadisterna som uppfunnit rom- och russinglass, ännu mer småbarnshistorier och funderingar kring symaskinskörkort avslutar en ojämn och förhållandevis kort kväll av ståuppkonst.