Scen

Snabba ryck för Vånna Inget

Scen Artikeln publicerades

Ibland går det snabbt. Knappt tio månader efter att Karolina Engdahl fick ett telefonsamtal från nuvarande bandkamraten Tommy Tifts släpptes Vånna Ingets debutplatta. Nu tar de poppunken på allvar.

Internet är möjligheternas plats. Efter att Tommy Tifts hade sett ett klipp med Karolina Engdahl på Youtube ringde han upp henne. Han spelade då musik tillsammans vännerna Johan Ottosson och Andréas Almqvist från Blomstermåla, och tyckte att Karolina Engdahl skulle göra deras trio komplett.
– Det är det här som jag alltid har velat spela, men ett kliv som jag aldrig tagit. Jag har aldrig lagt energi på att hitta folk. Nu när jag gör det är det helt rätt, säger Karolina Engdahl från Växjö som hittade hem i gruppens poppunkiga, melodiska sound.
Tidigare satt hon mest själv med gitarren.
– Det är en helt annan sak att vara ett band, det ger så mycket mer och är ett helt annat uttryck.
Efter det första telefonsamtalet har händelserna gått i ett. Vånna Inget är signade, har släppt debutskivan Allvar i Sverige, Tyskland och USA. Dessutom har de hunnit med 25 spelningar på tre månader.
– Vi fick mycket folk som trodde på det redan från början.
Att de redan nu spelat i Tyskland förvånar bandet. Ännu mer chockerade är de över att musiken gick hem även där.?
– Vi tänkte att vem fan ska komma och lyssna, men de kom. Efter spelningarna så kom det fram folk som sa att även om jag inte förstår vad du säger så känner jag ditt uttryck när du sjunger, berättar Karolina Engdahl.
Nu fortsätter Vånna Inget att satsa. Arbetet med nästa ep är påbörjat och kommande mål är att spela på flera festivaler i sommar.
– Ambitionen är att nu gör vi det här, alla är väldigt peppade.
Inspirationen till det poppunkiga soundet kommer från ett virrvarr av The Go-Go's, Masshysteri och Tant Strul. Det är spontant och rakt. Enligt sångerskan är det texterna som framför allt står för gruppens punkiga uttryck. När gruppen började spela tillsammans hade hon en hel del färdigskrivet material vilket hon planerade att använda. Men det var bara att tänka om. Det nya materialet beskriver hon som småstadsångest.
– När jag bodde i Växjö ville man gärna se något mer och komma iväg till något större.
Att komma hem och spela på Kafe de Luxe i morgon är däremot bara skönt.
– Jag har aldrig varit nervös inför att sjunga, det har jag faktiskt tänkt på. I början var man så fokuserad på att kunna texten och placeringen och nu har man kommit in i det. Det blir en vana och en trygghet, säger Karolina Engdahl.