Marie Fredriksson: Nu!

Det är den första skivan med nyskrivet material på svenska sedan 1996 års I en tid som vår. Och det har ju hänt en del sedan dess – inte minst en hjärntumör och en Roxette­återförening. Skivan andas slå-tillbaka-attityd, men också stillsamhet. De flesta spåren är trots allt ballader.

Mörkret är närvarande på Nu! Ibland drar det åt Kenthållet, förvisso utan att bli lika inåtvänt. I Sista sommarvalsen, den enda låten helt skriven av Fredriksson, ligger ett dovt skugglandskap och puttrar i bakgrunden.

Något konstant sound finns inte. Ena sekunden är det bredbent gubbrock i Kom vila hos mig och Det är nu! Nästa sekund hamnar lyssnaren på Jesusfestivalen i Älmhult och lyssnar till lovsångerna Bara 3 ord och Jag undrar vad du tänker. Och mellan de där sekunderna bjuds det på diskbänksrealistiska ballader, som Per Gessle-skrivna Känn dig som hemma: Sängen är bäddad och torktumlarn’ tömd.

Musiken tränger inte riktigt in i mig. Låtar kan kännas perfekta under tiden jag lyssnar, men så fort nästa låt börjar är den förra bortglömd. I morgon rinner bara av trots sitt tempo, sin catchiga ton och refräng.

Marie Fredrikssons insats som sångerska bör däremot inte kritiseras. Hon spelar sitt halsinstrument felfritt. Det verkar snarare vara låtskrivandet som har kört fast. Hennes man, Micke Bolyos, har producerat skivan men också skrivit flera låtar. Jag vet inte om Marie Fredriksson hade kunnat bidra mer men jag vill gärna tro det.

I jämförelse med hennes tidigare hits, tänk Efter stormen eller Sparvöga, känns Nu! som en väldigt blank come back. I mars kommer hon till Växjö med sin första egna turné på 14 år. Hoppas att låtarna vuxit till sig då, och han hon vuxit samman med dem.

Hannes Lundberg Andersson