Einarsson: "Ett tag kändes Troja helt övermäktiga"
– Redan på den tiden var det bara in, köra och smälla på som gällde. Det är det enda jag kan. Det gäller att utveckla det man är bra på när man spelar hockey, säger Einarsson.
Hans obekväma spelstil har gjort honom till en utpräglad rollspelare genom åren. En som alltid gjort sitt jobb men som sällan fått de stora rubrikerna. Bortsett från utflykterna till Halmstad (två säsonger) och Växjö (en) har han gjort 13 säsonger i den grönvita Taifdressen.
När han släpptes fram var det under ledning av Rolf Nilsson.
– Stort. Det kändes enormt stort att få vara med och spela med de stora grabbarna.
Vad har hockeyn inneburit för dig?
– För det första är det få förunnat att ha sin största hobby som ett jobb och det är jag väldigt tacksam för. Det har varit otroligt kul att få träffa så mycket folk längs resan som jag fått göra. Men det största av allt är känslan av att uppnå framgångar tillsammans med andra i ett lag. Det hittar du ingen annanstans i det vanliga yrkeslivet.
Troja har alltid funnits där som en evig motståndare. Hur känner du inför det?
– Det har varit både upp och ner. Ett tag kändes Troja helt övermäktiga, under åren när de var nära att gå upp i elitserien. Då kändes de verkligen som en storebror som man hellre än något annat ville slå. Sedan har styrkeförhållandena mellan oss varierat lite under åren. Våra känslor för Troja är ungefär desamma som de vi har inför Mörrum, Växjö, Karlskrona och Nybro. Det är matcher men vill vinna mer än något annat.
Kvalserien inleds i dag. Varför kommer Tingsryd att klara nytt kontrakt?
– De sista sju matcherna i allsvenskan hittade vi ett spel som fungerade. Det är en stor skillnad från tiden med Kari Rauhanen. Vi har fortsatt nöta och lägga ner tid på att "sätta" spelet och det har stärkt självförtroendet ytterligare. Därför klarar vi av det.
Tre roliga derbyminnen
1) Larry Pilut show. Nummer ett är givetvis hösten 2000 när vi gick vidare till kvalserien. Larrys mål i Sunnerbohov var helt grymt. Det glömmer jag aldrig.
2) Våren 2007. Efter en säsong där vi inte riktigt fått till det började plötsligt allt flyta. Fram till den avgörande matchen mot Väsby i kvalserien hade vi ett riktigt flow, men nyckelmatchen var när vi slog Troja med 7–3 i allettan.
3) Stormvarningen. Den 14 januari 2007 skulle vi möta Troja, men stormen Per satte stopp för det och matchen bröts. Det var snopet men oförglömligt.
Karriärens topp 3
1) Sundsvall borta 2010. Given etta. Det hade känts så fruktansvärt surt att förlora 2009 och nu blev det ett avgörande i sista omgången igen. Den glädjen vi fick uppleva när det allsvenska avancemanget var klart går inte att beskriva.
2) Vita Hästen, playoff 2 2010. Exakt samma känsla som den som skulle komma i Sundsvall. Att se Fredrik Hansson avgöra i sudden var helt sjukt.
3) Superallsvenskan 2000. Vi gick dit helt otippat och blev seriens stora överraskning. Nu förlorade vi visserligen, men att bara få åka till Linköping i sista omgången för att spela om en plats i kvalserien har hur stort som helst.
