Sport 2010-02-22 | Uppdaterad 2010-02-27
Tänk dig att du snörar på dig ett par skridskor. Ger dig ut på isen och ska försöka utöva lite konståkning och kanske göra en piruett. Visst känns det som att det borde bli hyfsat svårt? Det är mycket svårare än vad du tror. Ung sport har testat konståkning
Vi befinner oss i Växjö ishall för att ta reda på lite mer om det här med konståkning, och slutligen ge det ett försök. Tjejerna som har träning glider runt på isen som om de aldrig gjort annat. Det ser förvånansvärt lätt ut. Det ser ut ungefär som dans på is, och det är det väl egentligen.
Vi är på besök på en träning med tjejer som kommit ganska långt i sin sport. Tränaren Sandra Eliasson förklarar att de här tjejerna är riktigt duktiga och an träna ganska självständigt.
Det är fyra tjejer på träningen. Kanske inte så konstigt då den ligger klockan åtta en lördagskväll. Växjö Konståkningsklubb måste ju samsas med Växjö Lakers hockey om tid på isen och då blir det ibland obekväma träningstider. Men även hockeyn får en del dåliga tider så det går tydligen rätt jämt upp. De bägge klubbarna samarbetar faktiskt för det mesta.
– Vi håller på att övertala hockeyspelarna att vara med i vår isshow som vi snart ska ha. säger Cajsa Nordin.
Vad är då konståkning för någonting egentligen? Tjejerna förklarar att det är en sport som är både rolig och jobbig.
– Det syns inte på isen. Men konståkning kräver nästan allt. Kondition, koordination, balans, styrka, spänst och smidighet. förklarar Cajsa och Sofia Kratz.
Det är också viktigt att man börjar i tid. De som är riktigt bra började oftast i fyraårsåldern. Det är med andra ord kanske inte så lämpligt att sikta på ett os-guld i konståkning om du passerat 20-årststrecket. En hel del träning är också en viktig del. Att träna sex dagar i veckan är vardag för tjejerna i den här gruppen.
– Vill man bli bra på konståkning måste man lägga ner extremt mycket tid. förklarar Emma Korpe som tränar de flesta dagarna i veckan.
Efter lite frågor och en stunds observerande är det dags att ta fram skridskorna. De första sekunderna går jättebra och jag lyckas hålla mig på benen. Sedan föreslår Sofia att jag ska försöka mig på ett hopp eller kanske en piruett. Det går sådär och sedan läggs mest energi på att försöka lära mig "köttbullen" som tydligen inte ska vara lika avancerad.
Efter ett tag lyckas jag dock göra något som liknar en piruett. Det snurrar i alla fall.
Slutsatsen är tydlig. Konståkning är riktigt roligt men förbaskat svårt. Och efter att både jag och min orädda fotograf skådat isen på nära håll ett antal gånger, lämnar vi isen till proffsen, det blir nog bäst så.
Vilka fina bilder - särskilt den på snurren!
Det hade varit med dunder och brak som jag hade gjort succe på ett par skridskor, med värsta smällen och krachlandning hade jag landat på isen. Efter piruetten. Den tacken ligger långt borta och jag känner att jag helst går stadigt med båda fötterna på jorden..... Men efter smällen hade jag i alla fall blivit igenkänd som klumpen



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA