måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Angelica Bengtsson tar ett glädjeskutt på hoppmattan hemma i Boaryd.
Sport 2010-07-27 | Uppdaterad 2010-07-27
Angelica Bengtsson, 17, kom på tisdagen hem till sitt Boaryd, byn med 15 hushåll, i Väckelsång. Trött, lycklig och med en guldmedalj från junior-VM i Moncton, Kanada, i bagaget.
– Skönt att vara hemma igen. I morgon har jag inte tänkt träna, säger Angelica, med lönnlöv i sina båda örhängen.
Arne Karlsson, Stefan Johansson och Sören Gabrielsson, representanter från Tingsryds kommun, välkomnade Angelica hem igen. ?Vi är oerhört imponerade?, sa Karlsson.
Angelica Bengtsson, med guldmedalj, flankeras av mamma Elizete och pappa Glenn.
Guld-löpsedeln hade hängts upp på väg mot Bengtssons hem.
Boaryd är så mycket Småland det bara kan bli. Grönskan är total, husen är rödmålade, och sprätthönsen huserar i trädgården bredvid Bengtssons stav-camp.
Det är här hon växt upp, svensk friidrotts framtid.
– Det känns bra att ha erövrat guldet, men jag tycker inte att jag hoppade tillräckligt högt (segerresultatet var 4.25). Det rådde sidvind och många underpresterade i finalen, berättar Angelica från Hässelby SK.
I välkomstkommittén fanns Tingsryds kommuns Arne Karlsson, kommunalråd, Sören Gabrielsson, ordförande i kultur och fritid samt Stefan Johansson, chef för nämnden i fråga.
– Vi är oerhört imponerade av dina framgångar, trots all press. Du är en ambassadör för kommunen som alla våra ungdomar kan inspireras av, säger Arne Karlsson.
Angelica Bengtsson och pappan/tränaren Glenn Bengtsson såg allt lite ”jetlaggade” ut efter den 15 timmar långa resan från Halifax via Island och Köpenhamn till Boaryd.
– Det här var det största jag upplevt som idrottsledare. I Moncton hade en stor arena byggts för ändamålet och 10 000 åskådare såg tävlingarna, berättar Glenn Bengtsson.
För Angelica Bengtsson väntar nya utmaningar. Guld i ungdoms-OS i Singapore, svenskt senior- rekord, och riktiga OS i London 2012 lär följa.
– Kollar vi min utvecklingskurva ser det bra ut inför fortsättningen, menar Angelica.
Hon har bestämt sig för att utbilda sig till läkare och hon jagar MVG i samtliga ämnen på naturvetenskapliga linjen vid Procivitas-gymnasiet.
Samtidigt tränar hon fri- idrott tolv timmar i veckan. Regelbundet tränar hon hos Skruvs IF, Hässelby SK, KA 2 IF, IFK Växjö, Kalmar Gymnastikförening och Dackegymnasterna.
Hur orkar hon?
– Angelica kanske måste gå ned i studietid för att klara att uppfylla alla mål. Om hon går ut skolan ett år senare än normalt spelar mindre roll med tanke på allt som händer kring henne just nu, menar pappan.
Världens bästa stav- junior lär ha somnat gott i egna sängen, men innan dess ville hon käka favoriträtten, chili con carne.
Kanske drömde Angelica sedan om en ädel medalj i London-OS...
Sista rubriken i texten är väldigt slående. "Hur orkar hon?" Det fattar väl varje vettig person att hon inte gör! Amjelica är uppenbarligen duktig i skolan och vill bli läkare. Då säger pappan att hon kan lägga studierna på is ett år nu eftersom det händer så mycket nu. Tack, då vet vi var hans prioritet ligger!
Fast, nej! Set går inte bara att ta ett sabbatsår på en sån linje som naturvetenskaplig. Det är klart att hon ska gå färdigt skolan för sin egen skull om inte annat! Att få ett slutbetyg gör allt så mycket enklare om nu inte idrotten skulle leda till Guld och gröna skogar!
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
