Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
lördag 26 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
lördag 26 maj 2012
Sport 2011-11-01 | Uppdaterad 2011-11-01
Först vill jag tacka ishockeyn för att den inte är lika obenägen till förändring som skräckexemplet fotboll, som inte ens efter dundermegafiaskot mellan Tyskland och England i fjol överväger att införa målkameror.
Hockeyn har alltid varit kontroversiell men har också alltid lyssnat storörat till kloka människors synpunkter. Det har lett fram till en utveckling som i allt väsentligt varit till det bättre. Hårdare tag mot spelförstörande moment, avskaffande av redline offside och införande av tvådomarsystem har enbart varit av godo för sporten. Tyvärr visar det sig att den kanske mest epokgörande förändringen av dem alla håller på att haverera: införandet av målkameror och videodomare.
På papperet lät det förtjusande bra. Äntligen skulle vi få svaret på frågan om pucken var inne. Äntligen skulle alla frågetecken rätas ut och tränarna sluta humma om att ha blivit orättvist behandlade. Klubbarna skulle montera upp varsin värstingkamera för x antal hundra tusen spänn och låt den göra arbetet. Svårare än så kunde det väl inte vara?
Jo, på något underligt vis har sanningen ibland visat sig vara väldigt långt ifrån den statistiska hockeyverkligheten.
Precis i detta nu dimper det ner ett mejl i min inkorg. Avsändaren är en Tingsrydssupporter. Han undrar om vi fått ta del av videosekvenserna från lördagsmatchen Mora–Tingsryd där Taif påstår sig ha fått ett mål bortdömt. Om det skriver supportern:
Dom jag har snackat med är helt övertygade om att pucken var inne. Och då är nästan alla dem jag snackat med Morafolk. Är det feldömt igen är det fan snart dags att löpa amok =)
Jag förstår hans ilska och förstår varför han inte litar på videomåldomare. Framför allt eftersom Borås fick ett mål godkänt vid lagent möte med Tingsryd den 23 september trots att pucken tog i ribban, vilket alla med plågsam tydlighet kunde se i efterhand.
Även mitt eget förtroende för videomåldomare börjar närma sig rött. De regelrätta skandalerna kring videokoll är redan så pass många att nuvarande system och upplägg borde skrotas.
Det började i Ängelholm den 7 januari 2009 med ett präktigt fiasko då Rögle besegrade HV 71 med 6–5. Videodomaren valde att bedöma Chris Abbotts fotbollsmål som ett hockeymål. Rögle vann med 6–5 och videomåldomaren tog sedan time-out. Därefter har följt konstaterade ödesdigra feldomslut på tvivelaktiga grunder. Nobelhallen, Hovet, Kinnarps Arena och Eon Arena är exempel på spelplatser där minst sagt suspekta beslut fattats von oben.
Den här säsongen har Växjö Lakers fått ett regelrätt mål bortdömt: mot AIK på Hovet den 18 oktober där kameran sades vara ur funktion. Även det en teknisk skandal i sig. Dessutom är det i min värld en sparkrörelse som föregår Jan Hlavacs 2-1 på övertid i lördagens match i Cloetta Center. Även Hlavac – som är part i målet – påstår att det rör sig om en 50/50-situation.
Vid varje dundertabbe finns det en gemensam nämnare: det är utan undantag hemmalaget som gynnats. En tillfällighet? Knappast. Det är därför jag inte fullt ut kan lita på videomåldomare förrän Hockeyligan, Hockeyallsvenskan och Svenska Ishockeyförbundet agerar och gör om, gör rätt.
Det finns nämligen en inbyggd problematik med att arrangerande förening tillhandahåller videomåldomare. En problematik som gör att jag både förstår varför videodomare dömer fel och har förståelse för att de dömer till hemmalagets fördel.
I ett skarpt läge har den lokalt utsedde videodomaren två alternativ när han gör sin konsekvensanalys:
1) Döm till hemmalagets fördel, trots att jag är tveksam. Knappt någon utanför stadsgränsen vet vem jag är. Bor jag i en 08-förort och har ett efternamn som slutar på -son är det minimal risk att invånare i Västerbotten reser ner hit och kastar bajs i min brevlåda.
2) Döm till bortalagets fördel, trots att jag är tveksam. Här vet alla vem jag är, här vet alla vad jag bor. Jag kommer att bli stans byfåne i evighet om jag dömer bort mitt gäng nu. Min brevlåda kommer att lukta illa oavsett hur många gånger jag köper en ny.
Nu måste måldomarmissarna få ett slut. Det finns bara ett enda alternativ kvar: ett "War Room" av NHL-modell där en centralt placerad neutral hockeyperson får den tunga posten att avgöra om pucken är inne eller inte, oavsett spelplats.
Det finns också en lysande metod att kringå tolkningsfrågan om det var en medveten sparkrörelse eller bara en touch på skridskon.
Släpp sparkarna fria. Varför man inte – i vår alltmer målsnåla hockeyvärld – fortfarande inte fritt får använda skridskorna för att få pucken i mål övergår mitt förstånd. Där kan hockeyn faktiskt lära av fotbollen...
Daniel Enestubbe
daniel.enestubbe@smp.se
Telefon: 0470-77 06 64
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
