Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Sport 2009-04-16 | Uppdaterad 2009-04-17
Jag börjar med ett av mina favoritcitat alla kategorier. Det är nedtecknat av den legendariske DN-krönikören Red Top (Lennart Nyblom) och lyder:
Statistik är den vetenskap som lär att en människa som står med ena foten på en kokplatta och med den andra i en frysbox har det i genomsnitt ganska skönt.
Jag fortsätter med ett betydligt färskare citat, uttalat av en legoknekt i en ishall hyfsat nära dig. Knektens lag har just genomlidit en riktigt riktigt tung förlust. Medan Knektens lagkamrater deppar i omklädningsrummet är Knekten själv skogstokig när han vandrar runt i arenan.
– Where's the fucking referee? I wan't my fucking assist point! vrålar Knekten inför förvånade funktionärer.
De finns lite varstans. Poängjägarna. Sådana som alltid sätter jaget framför laget. Som dröjer sig kvar på isen och argumenterar med domarna för att tjata till sig ett andraassist.
Många klubbar har problem med poängjägarna. Jag skulle kunna droppa namnen på ett stort antal spelare – svenska spelare – vars poängkåthet knappast uppskattas i omklädningsrummen. För att inte tala om hur vissa utländska spelare som Knekten håller på.
Hockeyn är fantastisk när det gäller statistik. Genom ett antal databaser – exempelvis Eliteprospects, Hockeydb.com och Eurohockey – kan vem som helst på två sekunder knappa fram statistik på nästan vilken spelare som helst i hockeyvärlden.
Men: något bör göras åt statistiken.
I en värld där det mer än någonsin – på grund av finanskrisen – handlar om att få ut så mycket hockey per krona som möjligt ur ett lag är statistiken antingen en suverän tillgång eller en fruktansvärd förbannelse.
Jag behöver knappast ge exempel. I varje klubb med anständig budget finns ett antal ordentliga felsatsningar som gjorts av de sportansvariga under historiens gång.
Och när man i stort sett bara känner till antalet mål, assist, utvisningsminuter och i bästa fall en relevant plus/minus-statistik blir det ofrånkomligt många hockeygrisar som levereras i säckar inför varje säsong. Detta trots alla fina vitsord som tycks omgärda varje spelare...
Till att börja med tycker jag att vi borde diskutera de löjligt generösa andraassisterna. Man ska inte kunna få poäng om man i egen zon lämnar över pucken till sin centerforward som sedan startar ett anfall och sedan slår en målgivande passning.
Förbjud andraassisterna, eller presentera dem i en egen alternativ kolumn på säkert avstånd från förstaassisterna. Jag lovar: många lättnadens suckar skulle dras i åtskilliga svenska klubbar.
Vad säger till exempel målvaktsstatistiken 91,50 procent? Inte mycket mer än att målvakten stoppar 91,50 procent av skotten. Jag skulle vilja veta mer.
Hur många returer släpper han?
Hur många frilägesräddningar gör han på en säsong?
Utvisningsstatistiken då? Den är förblindande gåtfull och otroligt svårtolkad.
Två relativt färska exempel:
1. Tingsryds Robin Larsson håller fast en Karlskronaspelare, som har öppet mål. Han förhindrar därmed ett baklängesmål.
2. Leksands Pierre-Edouard Bellemare tar en extremt onödig roughingutvisning i offensiv zon. På det efterföljande powerplayet sätter Robert Rosén avgörande 3–2 till Växjö Lakers.
Statistiskt bedöms de lika: två minuters utvisning för både Larsson och Bellemare. I verkligheten förtjänar däremot Larsson medalj medan Bellemares lön borde dras in på obestämd tid.
Tänk om det fanns statistik över bra och dåliga utvisningar. Vad glada sportcheferna skulle bli.
Men den statistiskt kanske allra viktigaste frågan i hockey är:
Hur bra är en spelare när det verkligen hettar till?
Här får jag gå till Ken Campbell, min favoritskribent när det gäller hockey. Campbell tillhör den gamla stammen men ser nyktert på nuet. Han är senior writer på ansedda The Hockey News och utkommer varje vecka med en alternativ poängliga.
I Campbells (och min) värld rankas målen högre än målpassningarna och framför allt: mål i avgörande lägen är ovärderliga.
Som Campbell skriver: We don't care how many. What we care about is how many were important.
I Campbellnomics, som poängligan kallas, utdelas en (1) poäng för mål och 0,5 poäng för assist – fast bara vid följande situationer: matchens första mål, kvitteringsmål, ledningsmål, matchvinnande mål och mål i förlängning. Glidaren som sätter femman och sexan i en 6–1-match får alltså inga poäng.
NHL:s grundserie är slutspelad. Pittsburghs Jevgenij Malkin vann den officiella poängligan med 113 poäng (35+78). På Campbellnomics hittar vi dock Malkin först på en delad tiondeplats. Etta på Campbells lista kom Aleksander Ovetjkin, Washington, tätt följd av landsmannen och klubbkamraten Aleksander Siomin. Två svenskar finns på topp 20: bröderna Sedin, som delade 16:e-platsen.
Ännu en lysande krönika från DE. Vet man om det finns intresse ute bland klubbarna för att kanske genomgöra vissa justeringar? Alla, utom möjligtvis poängjägarna, har ju att vinna på att statistiken visar mer relevant information.
Varför skall dommaren avgöra vem/vilka som skall ha assist, kan inte detta hanteras av de som sköter statistiken idag (skott på mål m.m) ??!!. De har ju en bättre (?) överblick på spelet från läktaren och kan troligtvis enklare avgöra om det finns relevans i 2:e assisten eller inte
Precis som du skriver är det ju löjligt när assist delas ut till 2:e mannen som i egen zon lämnade ifrån sig pucken...
Å andra sidan, skrota allt vad det heter med 2:e assisten, differentiera "värdet" av en assist så slipper vi dessa "horribla" assistpoäng...
Utmärkta synpunkter DE hälsar en STATS-intresserad NEDOMANSKY, Talibantolkning av texten är av Ondo, att som i NHL ha en betydligt mer diffrentierad Statistik och förmåga att tolka den som campell är en nödvändighet om införskaffandet av GRIS i Säck skall undvikas.
2:a ass skall slopas omgående och inför lika snabbt antal Vunna Matcher för målisar och Tek-stats uppdelad på de tre Zonerna.
En bra center och spelfördelare är ovärdelig.
En första assist bör vara värd lika mycket som
ett mål. En andra assist bör därimot inte vara värt lika mycket. Ett exempel Brett Hull gjorde
89-90 72mål 90-91 86mål 91-92 70 mål när han fick spela med Adam Oates varken före eller senare har han varit i närheten av 70mål.
När dom tradade Adam Oates till boston.
Var Brett Hull bered att avstå en del av lönen till Adam Oates för han skulle stana.
Brett Hull förstod värdet på vad en bra center och assist kung var värd.
Jag skulle kunna räkna upp mer exempel där skyttekungar minskat markant när dom inte har en bra center bredvid sig.
Därför bör en första assist vara lika mycket värd som ett mål.
Ditt förslag är redan testat. Det kördes under en säsong för några år sedan, men lades ner. Har inte riktigt koll på anledningarna, men gissar att en av anledningarna kan ha varit att det var svårt att få ihop folk som ville sköta uppgiften... (Det går åt rätt mycket folk till att sköta statistiken och det är inte många som vill ställa upp ideellt.)
..bredvid wayne gretzky i edmonton till exempel.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA