I backspegeln med Sven Elofsson: Ung Björn på väg mot VM

Björn Andersson, ett år äldre än jag själv, spåddes tidigt bli en av svensk fotbolls största försvarsspelare.

Han hade slagit igenom i allsvenskan, men var långt ifrån mediatränad, och svaren på mina frågor var korta och koncisa.

Snart kommer du att spela VM, hur känns det?

– Det får vi se, svarade Björn.

Men artikel i denna tidning blev det efter viss vånda. Från oss båda...

Som ung sportjournalist och fotbollsintresserad var Växjö drömmen tidigt 1970-tal.

Vid VM i Mexiko 1970, dåvarande Västtyskland 1974, och Argentina 1978 hade Östers IF spelare med. Helt overkligt idag.

Tommy Svensson och Inge Ejderstedt hade med sitt Sverige hamnat i en steril och fotbollsförstörande grupp i Toluca 1970.

VM började snett. Italien vann med enda målet efter en målvaktstavla av Ronnie Hellström, Hammarbymålvakten, som var väl hemmastadd i Växjö efter sin tid på idrottsplutonen vid I 11.

Inge Ejderstedt byttes in istället för håglöse Leif Eriksson och fick fart på svenska anfallsspelet, men Italien spelade på den tidiga ledningen.

Mot Israel blev det ”bara” 1-1, innan Ove Grahn nickade in matchens enda mål mot Uruguay. Uruguays första insläppta på fyra VM-kvalmatcher och tre i själva turneringen.

Det räckte inte för att Orvar Bergmarks Sverige skulle gå vidare. Orvar som redan när Öster spelade i division 2 hade upptäckt Tommy Svensson under sina besök till gamla Värendsvallen.

Tommy Svensson blir mexikanska fotbollsvänner ständigt påmind om. Utanför Azteca Stadion i Mexiko City restes en staty av en spelare från varje nation av de 16. Och valet föll på Tommy.

Inge Ejderstedt hängde med även till Västtyskland fyra år senare. Med sig från Öster hade Måleråssonen Göran Hagberg, stand in för Hellström, och Björn Andersson.

Min dåvarande chef Lennart Fernqvist var på plats och han fick se en trevande svensk start med mållöst mot Bulgarien och Holland.

Hollandsmatchen höll svenska pressgänget på att missa. Autobahn till Dortmund var fullständigt  tillproppad av alla fans från närbelägna Holland. Pressbussen satt fast.

Jag satt där på redaktionen med anteckningsblocket och var beredd att rapportera efter tv-bilderna. Så illa blev det inte.

Tidningarna hemma i Sverige kallade Hollandsmatchen för bragd, Björn Nordqvist plockade ned de holländska stjärnorna, och Inge Ejderstedt hade sånär gjort mål.

3-0 mot Uruguay och Georg ”Åby” Ericsons glada gäng med sina åtvidabergare var vidare.

I slutspelet väntade dramatiken. Många äldre minns Staffan Tappers straffmiss mot Polen och ett av Bengt Grives mest berömda referat.

Det från mötet mellan Sverige och de blivande världsmästarna Västtyskland.

Ralf Edström hade  gjort ett sagolikt mål på ett långskott och Grive ställde den överraskande frågan: "... och var är klockan?”.

Lika klassiskt som "Ta rak backhand, för det kan du" i momentet före Björn Borg ska till att passera Jimmy Connors på matchbollen i Wimbledon 1977.

Sverige nådde en slutlig femteplats 1974 efter seger mot Jugoslavien. Då fanns Björn Andersson på sjuklistan.

Men Björns lycka var gjord. Han skulle köpas från Öster av mäktiga Bayern München. En klubb Björn vann Europacupen med 1976.

Sedan drygt 20 år tillbaka jobbar Björn, bosatt i Halmstad, med Bayern Münchens ungdomsakademi och som talangscout.

Göran Hagberg drog vidare till mästerskapet i Argentina. Här hade han sällskap av Anders Linderoth, som Öster då hade sålt till Olympique Marseille. Anders hade fått guldbollen.

Det blev inget roligt VM.

Övergreppen och tortyren i Argentina var redan väl kända och människorättsorganisationer världen över larmade om missförhållandena i landet.

Redan innan Sverige kvalificerat sig höjdes röster för att bojkotta.

Sveriges 1-1 mot Brasilien på Estadio José Maria Minella, Mar del Plata, var sportsligt enda glädjeämnet.