"Ingenting kvar att spela för"

Sport Artikeln publicerades

När Linnea Engstrand arbetade på sin praktikplats under måndagen kom hennes handledare förbi och berättade att Lakers Ladies inte får kvala.
– Jag var bergsäker på att han skämtade, säger Linnea.

Men handledaren skämtade inte. Att tjejerna i laget inte ens hann nås av beskedet innan det blev en nyhet på Smålandspostens webbsajt gjorde att irritationen steg ytterligare bland spelarna i Lakers Ladies.
– Jag har gråtit och nu känner jag för att gråta igen, säger Sara Jakobsson.
– Först säger de att vi ska få kvala. Sedan ändrar de sig. Det är för jävligt, suckar Isa Bengtsson.

Växjö Lakers Ladiestränas av Pär Engstrand, pappa till Linnea. Under de tio säsonger laget funnits har Pär varit istränare och matchcoach. För ett år sedan var han nära att ge upp när Lakers Ladies stoppades från att kvala till riksserien. Det stora intresset bland tjejerna gjorde dock att Pär Engstrand och de andra tränarna valde att fortsätta kämpa.
Gårdagens besked från Växjö Lakers styrelse blev droppen.
– Varför ska vi hålla på och träna och spela i en klubb som bara vill döda damhockeyn? Nu är det slut. Jag ska bara åka upp till hallen, hämta ut grejerna och låsa skåpet. Jag orkar inte mer, säger Pär Engstrand.
Tjejerna i laget verkar resonera på samma sätt.
– Jag spelar inte här nästa säsong. Inte en chans, säger Linnea Engstrand.
– Jag tar inte på mig en Växjö Lakers-tröja mer, säger Isa Bengtsson.
– Det finns ingenting kvar att spela för. Varför vara kvar? säger Sara Jakobsson.

Ingen av tjejernatänker ge upp hockeyn. Isa Bengtsson ska flytta tillbaka till Osby. Sara Jakobsson vänder också hemåt mot Landsbro medan Linnea Engstrand, en av få Växjöuppväxta spelare i laget, tvingas byta både stad och klubb.
– Jag får flytta, troligen till Linköping eller Stockholm, säger Linnea.
Varför startar Lakers Ladies inte en egen klubb, med eget ansvar för ekonomi och seriespel där man själva kan fatta alla beslut?
– Vi orkar inte med det. Jag har lagt tio år på damhockeyn. Nu får det vara nog, säger Pär Engstrand.
Linnea Engstrand säger:
– För att starta något nytt skulle det behövas nya intresserade personer som vill träna oss. Våra ledare har knäckts av allt som hänt.