Johan Blomster: "Inom två år ska vi ha en ny arena"

Tingsryds AIF är den anrika klubben som visat sig ha fler liv än kattens påstådda nio. Hur illa det än sett ut, hur mycket pengar som än behövts samlas in har Taif lyckats rida ut varje storm.

Den senaste kom i vintras, då sportsliga och ekonomiska motgångar gick hand i hand. Genom spelarköp och ett tränarbyte fick man till sist ordning på det sportsliga och säkrade nytt kontrakt i sista omgången. Det ekonomiska hotet avvärjdes genom en mycket lyckad bolagisering där Taiftrogna köpte aktier för 7,1 miljoner kronor.

– Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur det gick till. Vi gick ut hårt och sa att det krävdes fem miljoner kronor och bestämde tidigt att om vi inte fått in 3,5 miljoner till den 16 april skulle vi utlysa ett krismöte där vi skulle tala om att det var skarpt läge. Vi hade redan förberett mötet, men när datumet kom hade vi överträffat målet med råge. Då slapp vi den massmediala krisstämpeln som annars blivit överallt och kunde i stället prata om succé och framgång. Det har vi med oss nu, säger Johan Blomster.

Vad innebär aktietillskottet för årsresultatet?

– Jättemycket. Vi gör ett fantastiskt resultat tack vare det.

Hur bra?

– Vi gör ett plusresultat på ungefär fyra miljoner kronor. Då har vi inte riktigt fått in pengar för alla aktier, eftersom några har bett om att få betala i höst. Men räknar vi bort dem har vi fått in varenda krona från de övriga. Jag tänkte lite att det är lätt att säga att man ska köpa aktier, men en annan femma att betala på tio dagar. Vi fick in alltihop. Riktigt häftigt.

Och det egna kapitalet?

– Vi har ett eget kapital som överstiger det som krävs för att få elitlicens 2022. Det vill säga drygt fyra miljoner kronor, plus att det kommer in mer pengar i höst. Om vi fått in alla pengar för aktieförsäljningen redan nu hade siffran varit närmare fem miljoner kronor.

Vad betyder den nya ekonomiska verkligheten för spelarbudgeten kommande säsong?

– Vi sa först, med facit i hand, att vi måste dra ner budgeten ytterligare eftersom vi tappat folk på våra matcher. Vi trodde att vi nått botten men det hade vi inte. Men tack vare att vi skeppat tre spelare vidare i systemet kan vi behålla spelarbudgeten intakt trots att vi gör ett ganska dåligt rörelseresultat. Om jag räknar rätt landar vi någonstans kring mellan 1,7 och 1,9 miljoner kronor som vi får i ersättning för Niklas Rubin (Luleå), Emil Forslund (Brynäs) och Jacob Nilsson (NHL). En fjärdedel av den summan lägger vi på spelarbudgeten.

Hur väl stämmer schablonbilden av Tingsryds AIF som en klubb där alla har en åsikt om hur klubben ska skötas men där alla samlas under gemensam flagg när det är skarpt läge?

– Den stämmer till 100 procent. 100 procent. Det finns de som tycker tvärtom, men de kommer ändå tillbaka ett par veckor senare när det blåser snålt. Folk är verkligen inte rädda att säga vad de tycker. Jag ska inte sticka under stol med att det var jobbigt i januari och februari (när Taif gick dåligt och sparkade tränaren). Då fanns det många röster och inte många som höll med oss i styrelsen. Det var jobbigt under några veckor med alla mejl, sms och meddelanden på Messenger och jag undvek att läsa det mesta. Men det tystnade ju. Och vi kände hela tiden att vi tagit våra beslut med ett bättre vetande.

Kan du någon gång känna att en betydligt yngre klubb än Taif kan ha en fördel i att den sällan behöver ta hänsyn till historien; att det går snabbare att verkställa beslut där?

– Jo, absolut, det är klart. Jag ska inte säga att det finns färre som bryr sig i klubbar som Växjö Lakers, Karlskrona, Kalmar HC eller vad det må vara. Men det finns kanske färre med emotionella band till klubben och därmed tar de inte riktigt lika illa vid sig som om hela deras liv hänger på klubbens existens. Historien har en enorm styrka, men samtidigt kan man inte hänga upp sig på den. Historien tar oss ingenstans. Om vi var bra på 60-talet, 70-talet eller för tre år sedan – vad hjälper det oss i dag. Hockey är färskvara och historien betalar inte räkningarna i dag. Däremot spelade garanterat historien en stor roll vid aktieförsäljningen där ytterst få tänkte låta föreningen gå under om de hade en möjlighet att motverka det.

Jag har ganska länge hävdat att Taifs ödesfråga är arenan. Jag hävdar att ni med nuvarande arena kommer att få oerhört svårt att locka nya publikgrupper. I vilken utsträckning håller du med mig?

– Helt och hållet. Med färska siffror i minnet är det helt avgörande för framtiden att vi kan ha ett positivt eget kapital, men gör vi inte bra rörelseresultat är vi snart tillbaka i gamla problem igen.

Hur ser du på en ny arena; en vision, en dröm eller någonting konkret och genomförbart?

– Det är en vision och en dröm men även någonting konkret och genomförbart. Det är något man har råd att satsa på från kommunen sida. Taif är en vinstmaskin för kommunen och det är svårt att få folk att förstå det. Vi har en lönebudget på åtta miljoner kronor för alla anställda och nästan allt beskattas i Tingsryds kommun. Alla inköp vi gör sker i Tingsryds kommun och räknar vi direkta skatteintäkter betyder det 10-11 miljoner kronor årligen till kommunen. Då har jag inte räknat med indirekta skatteintäkter från spelare som kommer hit, deras boende och deras fruar som jobbar. Kommunen får mellan 110000 och 130000 kronor per elev och läsår för våra elever på hockeygymnasiet. Kommunen betalar fem sex miljoner varje år för driften av ishallen. Resten är ren vinst.

Hur ser planen ut?

– Vi kommer att göra allt vi kan, trycka på och kampanja. Jag har sagt till kommunen att inom två år ska vi ha en ny arena. Då skruvar de på sig, men det är fortfarande det jag säger. Arenan måste bli av, det är det enda alternativ jag kan se och det enda sättet kommunen kan hjälpa oss på. Socialdemokraterna har gått ut med ett vallöfte om att de ska bygga en ny arena. Det är inte omöjligt att ett vallöfte blir till luft och jag tar det inte som ett löfte förrän spaden sitter i marken.