Sport 2010-02-18 | Uppdaterad 2010-02-18
OS, och karriären, kunde ha fått ett brutalt slut redan i första grenen.
I stället stod Anja Pärson där, ett dygn efter störtloppskraschen, som bronsmedaljör i superkombination.
Inför OS-slalomen i Turin för fyra år sedan gjorde Anja Pärson illa knät så illa att hon riskerade att missa slutet av OS. Men svenskan bet ihop och tog sitt första OS-guld.
Den här gången kom OS-medaljen bara ett dygn efter en krasch som orsakat muskelblödningar i både lår, skinka och vad.
Efter den våldsamma kraschen i störtloppet i onsdags var beslutet att ändå ställa upp i superkombinationen en uppvisning av vilja och vinnarinstinkt.
Pärson gick i mål på sjundeplats efter kombinationsstörtloppet, med ett mycket bra läge på medalj. Men det krävdes i princip att någon av de tre första gjorde bort sig.
Julia Mancuso tappade fem tiondelar, men höll sig framför svenskan. Maria Riesch åkte jämnt med Pärson och behöll sitt försprång.
Men Lindsey Vonn, som hade en övertygande ledning, körde ut halvvägs ner i backen och Anja Pärson hade medaljen klar.
Riesch tog guldet, 94 hundradelar före Mancuso och 1,05 före Pärson.
Lockad av att få testa sluthoppet igen bestämde sig den svenska alpinstjärnan i sista stund, först fem minuter före start, att ge kombinationsstörtloppet en chans.
– Det är många känslor på en och samma gång. Det var tufft att starta i dag. Det är första gången jag är tveksam så här nära inpå start, men det är OS, man måste gör allt man kan, sade hon efteråt.
Kraschen i onsdags kom i vad som in i det sista såg ut att vara ett medaljåk. Pärson hade chans på minst silvret när hon fick bakvikt precis före sluthoppet, kom helt fel ut över målhanget och efter en vådlig flygfärd på över 60 meter slog hårt ner i backen.
Hon fick hjälpas bort från pisten av funktionärer, men fick efter läkarundersökning besked om att inga vitala delar gått sönder.
Men muskelblödningarna i låret, skinkan och vaden smärtade rejält dagen efter.
– Det är klart det gör ont, det var inget jag kunde koppla bort under åket, men jag kände mig så pass att jag kunde åka.
– Jag ville gärna åka målhoppet igen och övertyga mig om det, så det var lite det som var drivkraften, att få komma och hoppa här nere.
Ett beslut hon knappast ångrar efter torsdagens brons – hennes sjätte OS-medalj i karriären.
Starkt jobbat Anja.
Är inte detta inte en bragd behövs det inget bragdguld.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA