Simstjärnan som lämnat vatten för vin

1992 vann blott 16-åriga Hanna Jaltner sitt första SM-guld på 100 meter bröstsim och den sensationella segern ledde rakt in i det svenska simlandslaget året därpå och karriären sköt fart på allvar. Internationella mästerskap som EM och VM på seniorsidan följde och Hanna blev något av Sveriges simdrottning på bröstsimmens sprintdistanser.

– Hanna var en fantastisk talang, men med begränsad kunskap. Hon var nämligen en extrem bröstsimmare, medan hon inte alls behärskade de andra simsätten. Hennes koordinationsförmåga och framförallt hennes tävlingsinstinkt var fantastisk. På tävling presterade hon alltid, säger Sven-Rune Malmberg som var Hannas svenska simtränare under hela hennes karriär.

1997 fick Hanna Jaltner ett stipendium och flyttade till USA för att kombinera simningen med studier på Berkeley-universitetet utanför San Francisco.

Efter tre års pluggande och med stenhård simträning på schemat, saknade hon behörighet att tävla med collegelaget det sista året, därför blev även träningsdosen allt mindre och till slut bestämde hon sig för att lägga av med simningen på elitnivå.

– Jag var ganska trött på simningen på slutet. Framförallt morgonträningen var jobbig. Jag fick stiga upp klockan kvart i fem varje morgon, för att träna halv sex – sex dagar i veckan. Ibland var det minusgrader och is på startpallarna, berättar Hanna som gjorde en sista satsning på att komma med till OS i Sydney 2000.

– Även om jag hade kommit med i OS 2000 tror jag inte det hade gått så bra. Jag kände mig sliten och hade ont både lite här och där. All träning i USA passade inte mig, här är det mer kvantitet än kvalitet än vad det är i Sverige.

Hanna hann dock uppleva ett OS – 1996 i Atlanta. Det mästerskapet räknar hon till den absoluta höjdpunkten under karriären. Hanna ingick i det medleylag som kom tia på 4 x 100 meter och på sin individuella favoritdistans 100 meter bröst slutade hon på 16:e plats, men hennes tid 1.10,69 i försöket innebar svenskt rekord – ett rekord som stod sig i fyra år.

– Allt resande var väldigt kul också och det man kommer ihåg bäst. Vi var på träningsläger i bland annat Australien, Sydafrika, Thailand, USA och Frankrike, säger Hanna som under flera år var rumskamrat med ett år yngre Therese Alshammar som fortfarande tillhör den yttersta världseliten.

– ”Tessan” hade tidigt stora framgångar och kunde även till viss del försörja sig på simningen vilket gör det extremt mycket lättare att fortsätta, säger Hanna.

Efter simkarriären och skolexamen har Hanna blivit Kalifornien trogen. I drygt 13 år nu.

– Efter college jobbade jag på en advokatbyrå. Sedan på ett skivbolag i ungefär två år, där jag sysslade med allt möjligt, bokade turnéer, läste kontrakt, var A&R och lyssnade på nya artister, innan jag började jobba på en bank som sedan gick i konkurs.

2004 köpte hon och amerikanske fästmannen Richard Scramaglia var sin tur-och-retur-biljett till Sverige och gifte sig i Växjö domkyrka. Tillbaka i USA provade Hanna på att jobba som inredningsarkitekt under en tid och sedan fick hon jobb på en vingård, där hon bland annat höll i vinprovningar.

Ett ganska naturligt val av jobb eftersom Healdsburg, den lilla staden som hon bor i, ligger mitt i norra Kaliforniens stora vindistrikt, cirka tio mil norr om San Francisco. Sedan ett drygt halvår tillbaka arbetar hon på en bank igen där hon håller på med bolån. Hanna försäkrar dock att hon inte har någon som helst delaktighet i finanskrisen.

– Bostadsbranschen här har återhämtat sig lite och priserna är relativt låga. Men lönerna har gått ner extremt och det är jättehög arbetslöshet.

Har du tänkt på vad som kunde ha hänt om du hade fortsatt att tävla?

– Visst undrar man vad som hade hänt om man fortsatt med simningen. Men om jag skulle ha fortsatt så skulle jag ha fått flytta hem och tränat med ”Senne” (Sven-Rune Malmberg) igen. Det hade varit det enda sättet. Fast efter att ha simmat på college här i USA så var jag som sagt väldigt trött på simningen och kände mig allmänt utbränd, säger Hanna som nöjer sig med att följa de stora mästerskapssimningarna via internet.

Sin egen simning praktiserar hon emellanåt i närliggande floden Russian River. Annars håller hon sig i form genom träning på gym och genom att spela tennis två gånger i veckan.

– Jag har precis börjat träna tennis och är inte så jättebra, men blir förhoppningsvis bättre.

Hanna Jaltner Scramaglia håller fortfarande kontakten med sin gamla simpolare Camilla Johansson-Sponseller, som likt Hanna stannade kvar i USA efter studietiden, innan hon återvände till Växjö förra året för att bli chefstränare i VöSS.? Ett uppdrag som hon nyligen lämnade.

Skulle du kunna tänka dig att bli tränare?

– Jag har gett lite privatlektioner, men jag tror inte om jag skulle vilja bli tränare på riktigt.

Senast Hanna var hemma (hon kallar fortfarande Sverige för hemma) var för ett och ett halvt år sedan, men hon avslöjar att hon och maken smider planer på att flytta till Sverige nästa sommar. I så fall blir det nog till Stockholm, berättar Hanna.? Maken Richard jobbar som lärare i engelska och historia och Hanna är som bekant inte främmande för något jobb.

– Här i USA är jag nästan aldrig ledig. Det jag ser fram emot mest är att kunna få en riktig svensk semester.