Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Sport 2012-02-10 | Uppdaterad 2012-02-10
Allt gick väldigt bra på försäsongen i nya klubben AIK. Men dagen innan seriepremiären kom de kraftfulla smärtorna i bröstet. Något som förstört hela säsongen. – Det här är det värsta jag varit med om, säger Johan Bengtsson.
I april 2011 spelade forwarden från Ingelstad SM-final med Warberg. Efter fotproblem kom han tillbaka starkt under slutet av säsongen och framför allt i slutspelet, där det till exempel blev två mål i finalen.
Därefter fortsatte innebandykarriären i somras. Till Stockholm. Och AIK.
– Första tiden var stressig. Vi (Johan och sambon Anna) flyttade två gånger, jag började på nytt jobb och var ny i laget. Det var mycket att styra upp.
Samtidigt tränade han hårdare än tidigare. Sju, åtta tuffa pass i veckan.
– AIK kämpade för att få mig. De trodde på mig och jag visste vad som krävdes för att lyckas. Man vill alltid lyckas och jag har en stark vilja, men kanske för stark för kroppens bästa. Men kroppen kändes starkare än någonsin och jag kände mig i sjukt bra form. Och jag fick bra feedback att jag skulle vara en av spelarna som var med på två femmor.
Det var då allt förändrades.
Det startade när 25-årige Johan gick hem från jobbet som handläggare på SEB. Han fick då ont i ryggen.
– Dagen efter small det bara till. Men jag åkte ändå med till premiären på onsdagen, utan att spela. Vi avvaktade några dagar. Sedan var jag uppe och cyklade, men det kändes inte riktigt bra. Därefter blev det bara värre och värre.
Läkarna konstaterade att kroppen var överansträngd och diagnosen blev en kraftig inflammation i bröstet. Något som kan ta väldigt lång tid att försvinna.
– Det hade blivit för mycket för kroppen helt enkelt. Jag hade kraftigt tryckande smärta i bröstet och hela ryggen. Och det strålade ut i armar och ner i ena benet. I tre, fyra dagar kunde det kännas okej. Sedan kom anfallen igen.
– Vardagssysslor blev sjukt mycket jobbigare och jag kunde knappt stiga upp eller hålla i ett glas vatten. Vissa dagar var jag sjukskriven och bara låg i sängen. Smärtan var konstant och det blev väldigt mycket värre när jag rörde mig. Men kunde lira lite playstation ibland i alla fall.
Runt jul och nyår vände det och anfallen minskade.
I dag lever han ett normalt vardagsliv, jobbar heltid igen och stortrivs i Stockholm.
– Man tar dag för dag, men varje dag känns som ett framsteg även om det är små steg. Allt går framåt. Jag kan jogga lite lätt och cykla. Men det blir ingen innebandy. En lärdom är att känna efter när man har ont. Nästa steg i processen är att kolla om det är något kroniskt med smärtorna.
– Första tanken var annars att försöka komma tillbaka under säsongen för jag trodde till en början att det skulle släppa. Vi pratade om att jag skulle vara med efter jul, men det är stängt för den här säsongen.
Att inte träna är så klart något som påverkar en som alltid är van vid att göra det.
– Jäkligt tungt psykiskt och det har blivit en omställning i hjärnan. Man har en bild i huvudet hur det ska se ut när säsongen drar i gång, men man har varit sjukt ledsen och det sociala livet har varit jobbigt.
När läget var som värst åt Johan mer än tio tabletter om dagen. I dag behövs inga mediciner.
– Jag har tänkt jättemycket på innebandyn och man är orolig för att inte komma tillbaka. Den dag man ska sluta vill man göra det för egen maskin. Men jag beräknar vara tillbaka till nästa säsong. Jag ska tillbaka. En dröm är att vinna SM-guld. Då ska jag fira i ett halvår.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA