måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Sportkrönikor 2010-02-21 | Uppdaterad 2010-02-22
Trots att klockan ringde extra tidigt i morse (Tre Kronor-Finland vill ingen missa) går jag fortfarande omkring och småler när jag tänker tillbaka på lördagsnatten.
Det var helt underbart att få njuta av magnifike Marcus istället för att tvingas se helvetes-Hellner.
För en vecka sedan låg Skövde-killen, som så ofta tidigare i karriären, totalt utpumpad och utslagen bakom mållinjen. Han hade precis missat OS-bronset på favoritdistansen 15 km fri stil.
I lördags gled Marcus Hellner över mållinjen med världens bredaste leende på läpparna. Han hade säkrat OS-guldet i dubbeljakten och såg allt annat än trött ut.
1984–1991 triumferade Sverige i många minnesvärda stafetter och att lagarbete är Sveriges grej i skidsammanhang blev helgens succélopp ännu ett bevis för.
Trots att det inte handlade om stafett den här gången vill jag påstå att Marcus Hellner knappast hade vunnit, och Johan Olsson absolut inte blivit trea, om det inte hade varit för svenskarnas lagtaktik.
När Olsson, helt oplanerat, fick en lucka i samband med bytet av skidor/åkteknik bestämde sig Hellner och Anders Södergren för att hjälpas åt med att dämpa farten i den jagande klungan. Tack vare det kunde Johan hålla undan nästan hela vägen. Som mest ledde han med 27 sekunder.
Nyckeln till Olssons brons var dock beslutet att spara lite krafter till spurten trots att de jagande åkarna därmed kom ifatt honom.
Nyckeln till Hellners guld var att han kunde "vila" en aning i samband med bromsningsaktionen, men framförallt att han under stora delar av loppet fick något annat än sin egen medaljrevansch att tänka på.
Södergren offrade sig enbart för de andra. Därför kändes det skönt att han på upploppet lyckades spurta förbi kontroversielle norske spurtspecialisten Petter Northug och bli tia.
Sverige etta och trea – bäste norrman elva! Inte nog med det. Efter halva spelen ligger Sverige före Norge i längdskidåkarnas olympiska medaljliga. Fyra pallplatser vardera men ädlare valörer för blågult.
Att vi satte norrmännen på plats (Hellner råkade till och med knäcka Northugs stav) är en av anledningarna till att jag rankar lördagens lopp högst på min personliga lista över svenska skidklassiker.
Tvåa och trea är två andra lopp på nordamerikansk mark: Thomas Wassbergs OS-guld i Lake Placid 1980 (en hundradel före Juha Mieto) och Gunde Svans femmilstriumf i Calgary 1988.
Innan Hellner slog till i lördags var Svans seger Sveriges senaste individuella OS-guld på herrsidan i traditionell åkning.
1936 blev svenska åkare etta, tvåa, trea och fyra (!) på OS-femmilen. Men det var före min tid.., och vad gäller dubbelsegern på samma distans vid OS i Sarajevo 1984 (Wassberg före Svan) grumlades glädjen av intern oenighet.
Den svenska lagledningen valde att sätta Wassberg i sista startgrupp (en klar fördel) trots att Svan just då var bäste svenske. Gunde hade svårt att dölja sin besvikelse efteråt.
Annat var det i lördags. Då grät svenskarna glädjetårar tillsammans sedan deras uppoffrande jobb för varandra borgat för ett kapitel oförglömlig svensk skidhistoria.
Dan Magnusson
dan.magnusson@smp.se
Telefon: 0470-77 06 62
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
