Vi måste vårda vår offentliga ljudmiljö

Debatt Artikeln publicerades

Nu när Växjö kommun lämnat sitt yttrande om böneutrop från Växjö moské kan vi konstatera att kommunen verkat hantera detta på ett rimligt sätt. Debatten i media och uttalanden från en del politiker har dock inte varit rimliga i alla avseenden.

Piia Posti och Ulf Gustafsson från Humanisterna skriver om ljudnivån i den offentliga miljön angående ansökan om böneutrop i Växjö. Humanisterna beskriver sig som en organsiation som värnar det sekulära samhället. Verksamheten
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Piia Posti och Ulf Gustafsson från Humanisterna skriver om ljudnivån i den offentliga miljön angående ansökan om böneutrop i Växjö. Humanisterna beskriver sig som en organsiation som värnar det sekulära samhället. Verksamheten "syftar till att främja den sekulära humanismen som livsåskådning och de etiska och politiska ställningstaganden som följer ur denna", skriver organisationen på sin hemsida.

Böneutrop från moskéer handlar inte bara om religionsfrihet utan lika mycket om yttrandefrihet. Religionsfriheten kan inskränkas, men bara om begränsningen är nödvändig och föreskriven i lag, och den får inte diskriminera en specifik trosuppfattning. Inskränkningar på yttrandefriheten kräver ytterligare varsamhet.

Detta verkar några debattörer ta lätt på när det kommer till böneutrop. Sverige har i dag vissa små inskränkningar av yttrandefriheten. Dessa ska inte utökas till att förbjuda religiösa budskap eller böner. Religionsfrihetens frihet från religion ger ingen generell rätt att slippa uppleva andras religionsutövning.

I stället måste vi tolerera yttranden vi ogillar. Det är själva poängen med yttrandefrihet. Både budskapet som förmedlas vid böneutrop och i Muhammedkarikatyrer ska tillåtas.

Med detta sagt är det en aspekt i denna fråga som behöver diskuteras och prövas: Vi måste vårda vår offentliga miljö, specifikt ljudmiljön. Den offentliga miljön är en allmänning och alla måste ges samma möjligheter. Likabehandling är avgörande.

Men om alla tillåts att yttra sig ljudligt i obegränsad omfattning, finns det stor risk att den offentliga miljön blir en kakofoni där vi försöker överrösta varandra. Utan reglering blir detta ett exempel på allmänningens dilemma.

Det är heller inte acceptabelt att ljudmiljön annekteras ensidigt av organisationer som har gjort detta av hävd eller för att de kom först. Inte heller kan resursstarka organisationer ges företräde. Ska offentligheten vara till för alla, måste vi alla får tillgång till den på lika villkor.

Detta gäller alla typer av ljud: buller, politisk opinionsbildning, marknadsföring, kultur och religiösa uttryck. Gränser behöver dras upp och ses över då och då.

I frågan om böneutrop är det därför mycket viktigt att ljudnivå, längd och antal tillfällen per år begränsas, och hänsyn måste tas till den aktuella omgivningen. Likaså, måste tillstånden vara tidsbegränsade, så anpassning kan ske när flera muslimska samfund vill ha böneutrop, eller när andra livsåskådningsorganisationer har liknande intresse att yttra sig offentligt.

I den offentliga miljön får det inte förekomma en ensidig påverkan.

I Sverige har kyrkklockornas klang historiskt stått för en nästan ensidig religiös påverkan. Detta förändras i och med att böneutrop och andra religiösa uttryck tillkommer. Därför är det viktigt att kyrkklockorna underställs samma regelverk som böneutropen.

Biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus, har varit starkt positiv till att muslimska böneutrop också ska få ta plats i offentligheten. Om likabehandling ska gälla, bör även klockringningar begära tillstånd i enlighet med rådande regelverk och endast ges tidsbegränsade tillstånd.

Piia Posti, ledamot Humanisternas förbundsstyrelse

Ulf Gustafsson, förbundssekreterare Humanisterna