Krönikan: Fin friidrott festlig feelgood-faktor för folket
Inga tuffa tacklingar och mäktig supportersång som i ishockeyn, inga målfester och gnäll på domarna som i innebandyn. Nej, när jag på lördagskvällen ser Sverige vinna Nordenkampen i friidrott med sjutton poängs marginal på herrsidan och tolv poängs marginal på damsidan (Finland tvåa i båda kamperna) möts jag av idel leenden.
Alla tycks må bra. Musiken är dämpad, de 703 åskådarna applåderar vid rätt tillfällen, de tävlande är (för att tala Roxette-språk) ”dressed for success” och på pressläktaren hjälps vi alla åt med hålla koll på resultatfloden.
Även de som tidigare stått i fokus håller sig den här aftonen i bakgrunden. Carolina Klüft, mån om feelgood-faktorn under hela sin fantastiska karriär, förklarar landskampen invigd men sätter sig sedan på åskådarläktaren. Dietmar Mögenburg , olympisk höjhoppsmästare 1984, är huvudet längre än alla andra i tränarfållan (hans dotter Katarina representerar Norge i höjdhopp) men ändå bara en i mängden.Agne Bergvall får, precis som alla alla andra IFK Växjö-ledare, dra på sig både organge t-shirt och sitt strå till stacken genom att jobba som funktionär.
Efter en trög svensk start i landskampen tar unge Odain Rose första blågula grensegern. Överlägset vinner den jamaicafödde 21-åringen 60 meter på finfina 6,69. Sedan rullar det på. Sommarens EM-finalistPhilip Nossmy får visserligen nöja sig med en andraplats på 60 meter häck men sommarens sensationella europamästarinna Moa Hjelmer vinner 400 meter efter ett aningen ryckigt lopp. Efteråt berättar Moa att hon står över SM till helgen och istället gör XL-galan ”hemma” i Globen den 21 februari till EM-genrep.”EM i Göteborg blir fantastiskt. Jag har faktiskt aldrig någonsin varit inne i Scandinavium” avslöjar Moa.
Apropå talanger - 16-åriga Irene Ekelund blev visserligen ”bara” tvåa på 200 meter, men tiden 23,57 är endast fem hundradelar sämre än den hon noterade i Sätrahallen häromsistens. Irene, som är född i Pakistan och har en mamma som kommer från Angola, ställer upp på USM i Malmö 9-10 mars (60 meter och längd) men avstår Göteborgs-EM. Bland annat på grund av att favoritdistansen, 200 meter, inte finns med i grenprogrammet. Om lördagens landslagsdebut sa Irene ”det var mer publik och tuffare konkurrens, men ändå inte särkilt nervöst”och på frågan om hon ska läsa på friidrottsgymnasium blev svaret ” nej, jag vill jobba med mode, kläder och skor, och har därför sökt en stylist-utbildning”?
Bra fart på skorna hade förresten Michel Tornéus hela kvällen. Kanske lite för bra eftersom han trampade över i fyra av sex hopp. De godkända mätte dock 7,93 samt 7,94 och räckte till en överlägsen seger.”Jag vill tacka publiken för stödet. Mina övertramp var hårfina. Det känns bra inför EM” sa Sveriges för tillfället främste manlige friidrottare Lördagens store svensk var dock Leif Arrhenius som ”persade” i kula med mäktiga 20,24. Ett världsklassresultat. Inte konstigt att även hans coach, den i Växjö verksammeVésteinn Hafsteinsson , jublade ordentligt.
Det enda som saknades i lördagsvar deltagare av lokalt intresse. Alexander Brorsson vilar efter sin hjärtsäcksinflammation och Angelica Bengtsson tävlade istället i Sergej Bubkas stavgala där hon nollade ut sig efter att ha varit på resande fot i 36 timmar för att ta sig till Donetsk... Läget är alltså minst sagt osäkert för ”våra” två EM-deltagare en knapp månad före mästerskapet i Göteborg. Angelicas nästa chans att visa EM-form kommer i morgondagens tävling i polska Bydgoszcz.
Apropå kvinnligt stavhopp klarade Malin Dahlström EM-kvalgränsen när hon vann på 4,35. ”Jag missade några veckor efter nyår på grund av skada och har spänt mig lite sedan dess. Men det här formbeskedet var hur skönt som helst” sa Malin och log med hela ansiktet. Precis som de flesta andra gjorde under IFK Växjö första, man sannerligen inte sista, internationella tävling i nya, fina Telekonsult Arena.
