Krönikan: Passarens passande namn

Om Öster inte förtjänade någonting mot Åtvidaberg förra måndagen så förtjänade Öster minst en poäng mot AIK.

Det var helt enkelt ett gigantiskt fall framåt.

Mycket tack vare 19-årigeDarijan Bojanic , som på bilden ovan tampas med AIK:s duktige anfallare Henok Goitom .

Engelska ordet för våga: Dare.

Förnamnet på Österspelaren som vågar mest: Darijan.

Likheten mellan Dare och Darijan är passande.

Passande var ordet...

Med Bojanic på centrala mittfältet får Öster en spelare som med ett, för sin ringa ålder, imponerande lugn vågar slå avgörande passningarna.

Passningar som gör medspelare bättre.

Passningar som skapar ytor åt medspelare.

Passningar som ger medspelare extra tid.

Att slå sådana passningar kräver skicklighet, men också mod.

Marginalerna är nämligen minimala.

"När jag äntligen fick chansen från start ville jag ta den genom att göra det jag är bra på" sa Darijan i går kväll.

Han lyckades med sin målsättning. Inte ens ett felpass som några spelsekvenser senare resulterade i AIK:s andra mål knäckte Bojanic.

Att han tröttnade 20 minuter före slutet berodde på att Darijan utöver all offensiv kreativitet även bidrog med en hel del ansvarsfullt hemjobb.

Om det är svårt att inte gilla Bojanics spelstil så är det omöjligt att inte älska Kenny Paveys inställning.

Engelsmannen ger alltid allt.

I går, mot klubben vars supportrar tilldelat honom legendstatus, gav Pavey återigen allt - men dubbelt så mycket som vanligt (om ni förstår vad jag menar).

AIK:s sportchef Björn Weström avslöjade något för mig när nästan alla andra hade lämnat pressrummet i Myresjöhus Arena. "Jag är extremt glad att Pavey inte fick lägga straffen" sa Björn.

Jag förstår varför.

Ingen Österspelare var hetare än Pavey i gårdagens underhållande och tempostarka match.

Kenny hade garanterat agerat mer beslutsamt från elvameterspunkten än vad Vlado Zlojutro gjorde när Öster fick en billig straff vid ställningen 2-3 kvarten från slutet.

Å andra sidan sumpade Pavey ett ännu bättre kvitteringsläge i 88:e minuten (frispelad av just Zlojutro).

Ska vi leta förklaringar till varför Öster förlorde i går (femte raka nollpoängaren i allsvenskan) hamnar vi betydligt längre bak i laget.

Målvakten Alexander Nadj fick en mardrömslik start på matchen, även om den ojämna planen i kombination med några onödiga hemåtpass sannerligen inte hjälpte honom.

Framför Nadj hade dessutom Månz Karlsson och Mario Vasilj en tuff eftermiddag.

Trots att han inom loppet av några dagar förvandlades från startspelare till åskådare kan Johan Andersson mycket väl vara tillbaka i startelvan redan mot Kalmar på torsdag. Speciellt om inte Juan Robledo kan göra comeback efter skada.

Teitur Thordarsson , trefaldig svensk mästare med Öster (1978, 1980 och 1981), hälsade i helgen på sin syster Sigridur i Växjö för första gången på nio år.

Teitur passade även på att kolla in Öster-AIK. Den iskalle islänningens bjöd på en analys lika koncis som korrekt: "Det var orättvist att AIK vann. Men Östers lag blev lite för långt och försvaret bjöd på alltför mycket, samtidigt som AIK:s anfallare var lite vassare än Östers".

Det är inte utan att man kan sakna en kompromisslös forward som Teitur i dagens Öster.

Men personligen tycker jag att behovet av en riktigt snabb, djupledslöpande anfallare är än mer akut.