Till minne

Gunnar Pihlkvist

Till minne

Gunnar Pihlkvist, Lessebo har avlidit efter en tids avtagande hälsa. Med honom har en genuin och välkänd Lessebobo gått ur tiden. Han föddes 1922 i Djurhult där han växte upp bland många andra barn, som tog tillvara den tacksamma miljö som de så kallade Grisagatorna, Idrottsplatsen och sjön Läen erbjöd för lek, äventyr och tävlingar. Simning på somrarna och bandy på vintern var grenar som Gunnar gillade bäst.
Sitt arbetsliv inledde han som springpojke på Kooperativa, där han cyklade ut med varor, lastade på pakethållare fram och bak, ibland långt utanför samhället. Han tjänade en krona om dagen och lockades efter ett par år att söka sig till sulfiten, där timpenningen var 28 öre.
Så småningom kom han in på pappersbruket och skar rullpapper i skift vid skärmaskinen innan han blev packare och utlastare.
Det var i det här läget en annons om skolvaktmästare fångade honom. Bland 57 sökande blev han den som Skolstyrelsen fastnade för. Och sällan har en tillsättning visat sig vara mera lyckosam. Han var som klippt och skuren för sitt omväxlande uppdrag.
Skolan gick i mitten av 1950-talet in i ett expansivt skede med införandet av Enhetsskolan. Lokaler hyrdes runt om i samhället, innan nya skolbyggnader uppfördes. Växande elevkullar och utökad lärarkår gjorde vaktmästare Gunnar till en nyckelperson. Han var alltid efterfrågad, ständigt redo att ta itu med nya uppgifter, omtyckt och tillmötesgående. Flakmoppen gick varm mellan de olika lokalerna. Det dröjde till 1965 innan det anställdes ännu en vaktmästare. Då var Högstadieskolan färdigbyggd. 1986 avtackades Gunnar för sin uppskattade gärning i skolan.
Till tjänsten hade följt en bostad i Gula skolan. Till den flyttade Gunnar och hans familj då han tillträdde 1954. Sin fru hade han träffat under tiden på pappersbruket. På salen arbetade nämligen Dagny Karlsson från Hönemåla. De gifte sig 1949 och fick sonen Jan.
Som pensionär köpte Gunnar hus på Kostavägen. Där inredde han en liten verkstad i källaren och fick utlopp för sitt intresse för elektriska motorer. En kasserad dammsugare kunde bli en vital komponent i en orgel, som Harald Elofsson byggde i sin verkstad Ormeshaga. Gunnar svarvade också fina saker i trä.
De sista åren begränsades Gunnars frihet av uppslitna knän och försämrad syn, men han var ändå nyfiken och mentalt med i tiden och gladdes åt den växande skaran av yngre medlemmar i familjen.
Det senaste året har makarna bott på Vikingagården. Där slocknade också Gunnar livslåga helt stilla på förra årets näst sista dag. Närmast sörjande är makan Dagny, sonen Jan med familj, Lessebo, fyra barnbarn, sju barnbarnsbarn, samt övrig släkt och vänner.
Håkan Klasander