Till minne

Till minne av Agneta Ekströmer

Till minne Artikeln publicerades

När en person man håller mycket av plötsligt försvinner utbryter oönskat den genomträngande känslan av tomhet och stagnation. Men allt eftersom tidens visare rör sig börjar minnen återkomma och erinra om all den glädje och kärlek som funnits och som fortfarande starkt kretsar kring den saknade.
Med enormt tomrum efterlämnat sig, somnade Agneta Ekströmer i familjens närvaro stilla in den vackra vårdagen den 23:e april. Ett långt och innehållsrikt liv var till ända.
Agneta ”Lillan” Lilliehöök föddes 1918 i Jönköping som fjärde barnet i en syskonskara om fem, men blev snart välbekant med Visbys botaniska trädgård och ringmur då familjen förflyttades efter en befordran i faderns militära tjänst. 1926 bosatte sig familjen på gården Molnsätra utanför Stockholm och Agneta började efter skolåren att arbeta på KAK och därefter Grand hotell för en längre tid framåt. Under kriget var hon frivillig hjälp på Röda korsets vita bussar och fortsatte även därefter att i mindre omfattning bistå organisationen.
Efter krigsåren träffade Agneta sin blivande make Carl Johan Ekströmer, som blev som trollbunden under en festtillställning då hon efter flera år som balettdansös svävade ner för entrétrappan iklädd svart långklänning. Johan var vad man titulerade brukspatron på Klavreströms bruk och Agneta flyttade in i den tillhörande herrgården i samband med giftermålet år 1947. De blev föräldrar till tre barn och byggde på 1970-talet sitt eget hus på Enghult utanför samhället. Efter att Johan gått bort 1982 kom barnen och de sju barnbarnen att bli Agnetas stora glädje, och med värme i hjärtat kan jag tillsammans med syskon tänka tillbaka på hennes obegränsade fantasi och lekfullhet ur ett barnbarns perspektiv, men också minnas den inspirerande personlighet och pålitliga nära vän som hon för oss i mer vuxen ålder kom att bli. Präglad av främst moderns starka åsikter inom politiken, var hon en rak och ärlig person som alltid sade vad hon tyckte, om än med glimten i ögat, samtidigt som hon respekterade andras tankar. Resor och kultur föreföll vara lika viktigt som ekonomi, sport och världspolitik.
Agneta, farmor, blir av familj, vänner och bekanta ihågkommen som en obeskrivligt glad, nyfiken och fördomsfri livsnjutare, väl värd all vår omåttliga beundran, respekt och kärlek.

Jag är vindarna som livfullt leker i ditt hår
Fjärilens lätta vingslag
Lugnet som över skogarna rår
Jag är gryningens löfte om ännu en dag
Cecilia Ekströmer