Annons

Återväxten säkrad i missionshuset

Carolina Nilsson, eller Carro om ni hellre vill, är debutant och konst- och hembygdsrundans yngsta utställare.
– I grunden målar jag bara för att må bra, och jag blev verkligen överraskad när jag fick frågan om jag ville vara med, säger hon.
Väckelsång • Publicerad 22 augusti 2019
”Många rådjur och hundar har det blivit. Jag älskar djur helt enkelt. Och jag tycker faktiskt inte att det abstrakta målandet är så utmanande. Ja, jag är kanske för mycket kontrollfreak helt enkelt”, säger Carolina NIlsson.
”Många rådjur och hundar har det blivit. Jag älskar djur helt enkelt. Och jag tycker faktiskt inte att det abstrakta målandet är så utmanande. Ja, jag är kanske för mycket kontrollfreak helt enkelt”, säger Carolina NIlsson.Foto: Per Ohlsson
En färgstark profil från Väckelsång tar plats på årets runda.
En färgstark profil från Väckelsång tar plats på årets runda.Foto: Per Ohlsson

Hon jobbar som simlärare för att hålla sig ekonomiskt flytande. För självklart vill hon syssla så mycket som möjligt med det bästa hon vet – att måla, måla och åter måla.

Motiven är ofta djur och kvinnor – hudnära och utmanande. Perfektionism och provokation i spännande hybrid. Numera skapade i gamla missionshuset i Väckelsång.

Annons

– Jag har alltid ritat och målat men jag har inte vetat att jag är duktig, säger 27-åriga Carolina Nilsson.

Hur förstår man sånt? Har du konstnärliga gener?

– Vi är fem syskon och jag har en syster som är möbeltapetserare och så är min brorsdotter, som bara är sju år, jätteduktig på att rita. Annars inget speciellt.

Och så berättar hon att hon var blyg och rädd att få dålig kritik och att någon gång 2016 bara förstod hon att det var det här och inget annat hon ville göra. Nu är hon ett välkommet nytillskott bland mer beprövade kollegor på konst- och hembygdsrundan 2019.

– Jag kommer från Torhamn i Blekinge och har ställt ut några gånger där nere. Jag har varit med på någon konstrunda i Karlskrona och så fick jag chansen som gästutställare i Ronneby nu i påskas och det var ett lyft för där sålde jag en del. Jag finns ju på Instagram och Facebook och visar mina grejer och även om folk tycker om det jag gör så är det ju segt att sälja något utan att verkligen visa upp sig.

Hur hamnade du på årets runda?

– Jag blev faktiskt tillfrågad och det känns ju jättekul. Sen är jag ju yngst också. Det finns en tjej till (Freja Evans) som är i min ålder, men hon är född -91 och jag -92.

Vad inspirerar dig?

– I grunden målar jag faktiskt bara för att må bra. När jag har semester, som nu, kan jag sitta inne i min lilla studio och bara dricka kaffe och hålla på. Det är det här jag gillar. Min sambo kommer in och påminner mig om att jag måste äta. Jag får väl trots allt erkänna att jag inte är så konstintresserad, men jag följer några på Instagram. Och jag tycker faktiskt inte att det abstrakta målandet är så utmanande. Jag är kanske för mycket kontrollfreak helt enkelt.

Ett gammalt missionshus blev hem och ateljé för konstrundans yngsta utställare, Carolina Nilsson.
Ett gammalt missionshus blev hem och ateljé för konstrundans yngsta utställare, Carolina Nilsson.Foto: Per Ohlsson
”När jag har semester, som nu, kan jag sitta inne i min lilla studio och bara dricka kaffe och hålla på. Det är det här jag gillar. Min sambo kommer in och påminner mig om att jag måste äta.”

Varför blev det kvinnor och djur?

Annons

– Tja, många rådjur och hundar har det blivit. Jag älskar djur helt enkelt. När det gäller kvinnor så målade jag ett ansikte en gång och så var tavlan alldeles för lång för motivet och så kom det med bröst också och folk gillade det. Jag tycker om att måla magra kvinnor. När man ser skelettet ger det annat djup, skuggningarna blir spännande helt enkelt. Män är mycket rynkigare.

Du är närmast ett konstverk själv. Hur är ditt förhållande till alla tatueringar?

– När jag var 17 skaffade jag min första, och en del av dem har jag skissat på själv. Jag praktiserade på en tatuerarstudio i Lyckeby och jag har hittat min stil, men vissa saker av det jag har på kroppen har jag växt ifrån eller vill jag inte kännas vid. Sånt ska jag göra mig av med. Den senaste, den som jag har på halsen, skaffade jag förra året. Det är en kille från Colombia som fixat den.

Hur hamnade du i Väckelsång?

– Min kille fick jobb i Växjö och vi har flyttat runt lite och så hittade vi det här för snart ett år sedan. Det är en gammal frikyrka typ, och vi började med att göra i ordning sovrummet och håller på med köket nu. Det är häftigt och perfekt för mig med egen ateljé. Jag kan väl tänka mig att en del här i byn redan känner igen mig som ”hon med det färgade håret”.

Vad gör du annars?

– Jag jobbar 75 procent som simlärare på Vattenpalatset Kaskad inne i Tingsryd. Fotboll gillar jag också. Jag är otålig och flyttade runt i många olika lag nere i Blekinge när jag bodde där. Men nu är det Tingsryd United som gäller. Vi kämpar på i trean... och tar någon poäng ibland.

”Den senaste tatueringen, den som jag har på halsen, skaffade jag förra året och det är en kille från Colombia som fixat den.”
”Den senaste tatueringen, den som jag har på halsen, skaffade jag förra året och det är en kille från Colombia som fixat den.”Foto: Per Ohlsson
Fakta

Vägen till konsten

Konst är mer än målade tavlor. Det kan vara foto och diktläsning, som hos Greenleaves Andersson i Dunshult. Eller digital konst, collage och blandtekniker, som hos Christian Müllern i Tingsryd.

Här hittar du årets 27 officiella utställare:

Lennart Ahlqvist: Kvistatorpet, Konga. Greenleaves Andersson: Dunshult, Urshult. Linda Bengtsson: Flålycke, Linneryd. Margaretha Borgehed, Martin Bornholm, Jim Burkard och Freja Evans: Smöramåla, Urshult. Ruth Ehmke-Puck: Aramo, Urshult. Maria Fors-Östberg: Klasamåla. Björn Gidstam: Övre Aramo, Urshult. Annelie Haack: Yttre Källehult. Gunnar Holmström: Väckelsång. Jeanette Håkansson: Djuramåla. Snuffa Håkansson: Västerbotorp, Urshult. Irene Karlsson: Dångebo. Petra Karlsson: Rönnekulla, Urshult. Lothar Krenz: Tingsryd. Eva-Lena Mansson: Linneryds by. Christian Müllern: Tingsryd. Carolina Nilsson: Väckelsång. Elisabet Bisse Nilsson: Linneryd. Agneta Norell: Kvarnamåla. Ann-Charlotte Olsson: Älmeboda. Fredrik Permo: Kvarnamåla. Katja Serber: Linneryd. Kony Södring: Bamsan. Oliver Weerasinghe: Hyllesbol.

Per OhlssonSkicka e-post
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons