Auf Wiedersehen till Mårslycke

Inget blir sig riktigt likt i en röd stuga vid en fiskrik sjö. Bara minnena återstår och förhoppningar om att återvända till sommaren, för kortare gästspel.

– Vi orkar inte pendla längre, sätta oss i bilen och köra fram och tillbaka flera gånger om året. Klart vi kommer att sakna alla vänner men vi hoppas förstås kunna komma och hälsa på, säger Barbara Bartovski på klockren svenska.

När Barbara och Jürgen lämnar Sverige, på grund av sviktande hälsa och med ålderns rätt, väljer de ändå att bosätta sig i norra Tyskland, så nära sitt andra hemland de kan. Precis som många av sina landsmän hittade de till Småland och blev kvar. Länge.

En fluga gör ingen sommar, sägs det. Men 40 somrar är definitivt bevis på en tysk semesterfluga – att grannlandet i norr lockar. I Tingsryds kommun är hälften av alla torp utlandsägda, och danskar och tyskar dominerar på lingonröda tuvor, på villande mo och där furuskogen susar.

– Men det är ändå en svensk familj vi sålt till nu med möbler och allt, berättar Barbara som själv är grundorsaken till att paret levt geografiskt dubbelliv i fyra decennier.

För det var tack vare hennes jobb som blickarna riktades norrut, och först hamnade Blekinge under radarn.

– Vi bodde i Malente i Schleswig-Holstein på den tiden, nära till både Travemünde och Puttgarden med båtförbindelser till Sverige. Men det var lite krångligt att få tillstånd att skaffa bostad här på den tiden, minns Jürgen.

Tack vare att Barbara hade egen firma med verksamhet riktad mot Sverige kom de till slut ändå över ett boende.

– Jag åkte runt och köpte upp svenskt hantverk och sålde på den tyska marknaden. Det blev mycket resor och jag var i Sverige ungefär en gång i månaden – på småländska glasbruk, i smedjor och snickeriverkstäder i Dalarna och hos hemslöjdare i stora delar av landet. Rätt snart tröttnade jag på att bo på hotell och vi hittade en hyreslägenhet i Kyrkhult i nordvästra Blekinge som jag kunde utså ifrån.

Nio år senare gick flyttlasset vidare över Smålandsgränsen till stugan i Mårslycke alldeles intill Tiken.

Mycket har förändrats sedan 1987. Många små förrättningar har försvunnit, men så är det överallt.

– Jo, Tingsryd har ändrat karaktär. Folk åker och handlar på stora shoppingcentra i dag, och mindre butiker inne i den här typen av samhällen får det svårare och svårare. Ystad är faktiskt ett lysande undantag med många specialister och handelsbodar i centrum, säger Barbara.

Hennes situation förändrades också med åren. Men först gjorde hon ett klipp.

– Jag såg en pyramidljusstake i fönstret hos Börjes i Tingsryd för rätt länge sedan och letade reda på tillverkaren uppe i Småland. Vi åkte dit och köpte upp vad de hade kvar och skrev kontrakt och försäljningen gick jättebra under några år.

– Men så småningom började det komma piratkopior och produktionen av hantverk flyttade utomlands och framför allt kinessiska prylar blev alldeles för tuffa att konkurrera med prismässigt.

De gyllene åren var över men Barbara Bartovski drev sin firma ytterligare en tid. I dag är hon 78 och maken 89, och nu har de hittat en lägenhet på Usedom, alldeles intill gränsen mot Polen och bara några minuter från färjeläget i Świnoujście. Så det är inte långt till Ystadbåtarna. Men besöken lär bli sporadiska.

– Huset här är byggt 1937, vi tog över det 1987 och nu 2017 säljer vi det. När vi köpte var det varken toalett eller avlopp – det har jag fixat till, säger Jürgen.

Tyskar var först ut med att köpa fritidshus i Sverige i större skala. Vid millennieskiftet fanns drygt 9 000 tyskägda torp och stugor i hela landet, vilket 16 år senare ökat till drygt 10 100. Danskarna var som mest aktiva på den svenska marknaden mellan åren 2000 och 2008. Därefter har intresset avtagit något. I och med 2016 års tapp har danskarna minskat sitt innehav fyra år i rad – totalt med 671 fritidshus på dessa fyra.

Men södra Småland har fortfarande dragningskraft utanför rikets gränser. Trots att vissa säger Auf Wiedersehen och säljer till svenskar.

– Vi kommer att sakna tomten, sjön och den lilla byn och alla bra och vänliga människor. Det är så lugnt här, inte larmigt som på andra ställen, säger paret Bartovski.

Sedan konstaterar de:

– Vi tar bara med oss de mest personliga sakerna härifrån och har skänkt mycket till Lions och Röda Korset. Böckerna kommer snart en person och hämtar.

Tyskt bokslut i ordets rätta bemärkelse.