Fiskhandlaren benar ut bygdens problem

När Tomas Hägerstrand blev tillfrågad av sin kusin att ta över fiskaffären i Ryd för 15 år sedan hade specialhandeln i samhället länge kippat efter liv likt en nyfångad torsk uppkastad på Östersjöskutans durk.

– Du, säger han, det är inte längre så lätt att få leveranser.

Sedan berättar han om en bransch i förändring.

– Förr fanns det ju gott om båtar i Karlshamn och på Listerlandet men nu är Blekingefisket nästan utdött och i princip får jag bara sill därifrån. Resten kommer hit från Danmark och Göteborg.

Gubbarna som sitter runt fikabordet inne i det allra heligaste – rummet bakom den publika butikslokalen – minns Silla-Ellen och Silla-John men också pappershandel, radio- och tv-affär, ett par hotell, diversehandel, tre kaféer, lika många banker och trädgårdshandlare och ännu fler bensinmackar. Sedan blir de oense om antalet specerihandlare på 1960-talet. Eller när syfabrikerna försvann från orten och med dem en himla massa jobb.

– Jag kom hit från Sölvesborg som glasarbetare i slutet av 50-talet. Då var det helt andra tider. Jag minns att det fanns tre möbelaffärer och att Ragnar, som hade den ena, levererade hem stora soffor och all annan inredning på sin cykelkärra, säger Sten-Arne Andersson.

– Tänk, tre banker och postkontor... Det mesta har försvunnit men biblioteket har vi i alla fall fått behålla. Det sägs ju att de lånar ut fler böcker än inne i Tingsryd, säger Tommy Petersson.

– Jo, det fanns mycket av allt, men då stannade ju tågen här också, fyller Bengt Bengtsson i.

Och så börjar de prata om hur järnvägens nedläggning påverkat småorterna i trakten, och är plötsligt rörande överens om att Fridafors är ännu mer utarmat.

Fiskbutiken i Ryd, med försäljning av färsk, rökt och inlagd firre, är i alla fall en överlevare. Och finns det inget kafé som passar så går det ju alltid att smita in till Tomas Hägerstrand på tisdagar och fredagar och ta en långfika. Ja, tugga i sig lite köpekakor och ljuga bort några timmar, medan handlaren själv knåpar ihop ännu ett V75-system. Att spelandet är rena rama sponsringen av ATG (Aktiebolaget Trav och Galopp), tycks vara den allmänna uppfattningen.

– Du kan lika gärna kasta pengarna i sjön...

Men fiskhandlaren lyssnar inte på det örat. Han lägger ut nya V75-garn och hoppas håva in storkovan. I stället säger han:

– Håll lite koll medan jag smiter iväg och lämnar in systemet.

Tomas Hägerstrand bor själv i Karlshamn och jobbar på Trehörnahemmet i Urshult tre nätter i veckan. Han tog över butiken av sin släkting Ann-Mari Hägerstrand, som i sin tur tog över den av sin far.

– Men jag är uppvuxen här på orten. Det var inte fler som bodde här på den tiden, men då var ju småbyarna mer levande. Fast allt är inte öken, vi har exempelvis fått hit en bra friskola så att ungarna kan gå kvar upp till nian.

På hans Facebook-sida står det:

”En genuint härlig butik, där du får färsk fisk, ett gott recept och en trevlig pratstund med Tomas.”

Nå, vilka fiskar går bäst?

– Sill, torsk, lax och spätta.

Och hur länge tänker du hålla på?

– Kanske några år till. Det är svårt att hitta någon som vill satsa på det här, någon som är lika tokig.

Fikagänget nickar unisont.

Och nere i Karlshamn sitter förra ägaren, Ann-Mari Hägerstrand, och minns tiden i Ryd:

– Jag var 17 år när far körde ut mig på marknader och jag började sälja fisk. Far tog över butiken efter Silla-John och sedan flyttade vi till en källarlokal hos trädgårdsmästare Johansson. Där hade tidigare varit blomsteraffär och det var så kallt på vintern att att det var is på insidan av rutorna. Men jag stod där och sålde och frös. Sedan fick vi tag i nuvarande butiken som jag drev fram till Tomas tog över. Där såldes kläder och skor tidigare, men jag renoverade den och öppnade fredagen 17 juni 1988. Det var ofta slitsamt och jag arbetade inom vården också och ibland hade jag tre jobb samtidigt, berättar Ann-Mari.