Globetrottern som landade i ekomyllan

Linneryd/Växjö Artikeln publicerades
”Lokalerna här var så häftiga att jag genast sa att jag skulle vilja ha något innanför väggarna. Sedan hörde de av sig från kooperativet Macken, som äger stället, och lurade hit mig för ett år sedan”, konstaterar Erik Måneld.
Foto: Per Ohlsson
”Lokalerna här var så häftiga att jag genast sa att jag skulle vilja ha något innanför väggarna. Sedan hörde de av sig från kooperativet Macken, som äger stället, och lurade hit mig för ett år sedan”, konstaterar Erik Måneld.

När Erik Måneld var 16 år stack han ut i världen för att botanisera i olika restaurangkök. Paris, Casablanca och Calcutta har format en jordnära hållbarhetsivrare. Till slut hittade han hem i Linneryd och i dag driver han två gröna utspisningsställen i Växjö.

Livet styrs i mycket av tillfälligheter. Erik Måneld, krögare på Mer än Mat (MäM), har aldrig ryggat för utmaningar. Som när han fann sin fasta punkt i livet.

– Jag och min familj åkte runt för typ 15 år sedan. Vi hade jobbat i Köpenhamn ett tag, hustrun och jag, och just då tror jag vi var på väg till Karlskrona. Plötsligt fick vi syn på ett vingligt hus och till salu-skylten. Vi hoppade ut och tittade in genom fönstren och började skoja om att vi kanske skulle gå in på banken och ta ett lån. Så kom det sig att vi passerade Älmeboda och... Ja, det fanns en sparbank där och vi blev så väl bemötta att två veckor senare var vi med hus.

De flyttade in i en kåk som kallas Helgas hus i folkmun, efter kvinnan som bodde där i hela sitt liv.

– Vi kände oss hemma direkt och vi har blivit kvar, men vi kommer aldrig att bo där lika länge som hon som gett det sitt namn, så huset kommer alltid att heta Helgas hus.

Erik hade ett kringflackande liv bakom sig när han och familjen till slut slog sig ner i Linneryd.

– Jag började på kockskola i Göteborg men hoppade av efter bara ett halvår. Det var lätt att få jobb och jag kände att talangen på något sätt satt mer i händerna än i huvudet. Ja, det blev så att jag stack ut i världen som 16-åring och jobbade utomlands rätt länge – mest i olika restaurangkök.

– Först hamnade jag i Paris. Jag trodde att jag skulle bli stjärnkock men fann mig snart stå nere i en källare och tournera potatis. Vilket innebar att jag grovskalade med kniv och delade resten i jämna bitar – allt som blev över kastades. Det där var förstås ett himla slöseri med råvaror, men personligen blev jag nog lite mer ödmjuk där i källaren.

”Det är lite av en experimentverkstad varje dag. Smakerna sitter där, själva baserna alltså, men jag provar mig fram och testar hela tiden”, säger krögare Måneld.
Foto: Per Ohlsson
”Det är lite av en experimentverkstad varje dag. Smakerna sitter där, själva baserna alltså, men jag provar mig fram och testar hela tiden”, säger krögare Måneld.

En av killarna på stället hade en farbror som drev ett hotell i Casablanca. Så kom det sig att Erik reste vidare till Marocko, där han fick fortsätta grovjobba men framför allt fick han lära sig mer om matlagningens grunder.

– Efter ett par år flyttade jag till Calcutta i Indien och det blev automatiskt ännu mer inriktat mot grönsaker. Där åt de kött kanske två dagar i veckan, sällan mer. Det påminde nog lite om förr i tiden här i Småland, kan jag tänka, då man slaktade sin gris och använde precis allt på djuret.

Sedan kommer han in på livets tillfälligheter. Hur han till slut landade i Kronoberg och startade olika verksamheter. Han utbildade sig till folkhögskolelärare med inriktning på litterär gestaltning och skrivarpedagogik, men halkade in på ett sidospår och undervisade plötsligt i annat, ofta med mat och ekologisk odling i fokus.

– Det är bara att inse att just det där med gestaltning och skrivpedagogik inte är någon stor bransch. I stället började jag jobba med skolmat, och det blev så att jag ansvarade för Waldorffskolans kök med mycket vegetariskt tänk och det gav ringar på vattnet. Jag har utbildat kockar, ofta inom offentliga sektorn, och åkt runt och hållit föreläsningar i hållbarhetsfrågor.

– Mycket har förändrats och folk har blivit medvetna. Det har hänt saker när ett ikoniskt ställe som Börjes i Tingsryd börjat ta in fast eko-sortiment. Det är inte bara hipsters i storstadsmiljö som tänker och handlar grönt.

Livet är en utmaning och plötsligt dyker det upp möjligheter, för den som vågar och vill.

– Vi var här i Italienska palatset och åt en gång för många år sedan då det var en vegetarisk restaurang som hette Café Umbra. Lokalerna var så häftiga att jag genast sa att jag någon gång skulle vilja ha något innanför väggarna. Sedan hörde de av sig från kooperativet Macken, som äger stället, och lurade hit mig för ett år sedan.

– En annan gång gick vi på Folkets bio i Växjö och jag bara kände vilken fantastisk plats det var. Ja, nu har vi precis flyttat in och öppnat vegetariskt lunchkafé där i gamla Palladium-byggnaden.

Ibland faller bitarna på plats.

 

Eftersom Mer än Mat fokuserar på hållbarhet är inredningen baserad på begagnade möbler. Social hållbarhet är också viktigt, deklarerar Erik Måneld, varför en del av tanken är att kunna ge jobb till folk. I dagsläget har lunchstället i centrala Växjö och Mer än Mat i Italienska palatset sju anställda.

– Vi lagar maten i Italienska palatset och kör ut. I Palladium är det sopplunch, matiga mackor och kakor som gäller, allt förstås hemlagat och hembakat.

– Här ute i palatset lagar vi dagens till 50 personer ungefär och jag bestämmer matsedeln på morgonen. Vi skördar på ekobacken och så köper vi en del från Brändö udde och tillgången på råvaror styr. Ibland händer det att vi får byta meny mitt under lunchen, för att maten tar slut. Så var det i dag. Vi började med rösti med grillad broccoli och rödbetsinlagda ägg. När det inte räckte så fixade vi rostad savoykål med tapenade på solrosfrön och broccoliblommor.

– Det är lite av en experimentverkstad varje dag. Själva baserna sitter där. De känner man igen, men jag provar mig fram och testar hela tiden.

Mycket mat blir det, och Erik Måneld gör en kort konstpaus. Han skrattar och synar sig själv.

– Det är avsmakningen som byggt den här kroppen, säger han.

Och fortsätter:

– Jag har alltid varit väldigt fladdrig. Du vet, det är grönare gräs på andra sidan. Men jag har sagt att jag ska ge de här två ställena, de som jag har nu, tre år.

– Vi håller på med mycket catering för sällskap och liknande också, och så brukar vi arrangera bröllop där brudparet gärna får vara med ända från grunden och bidra med egna råvaror.

Erik är gift med keramikern och bildkonstnären Elisa Måneld. Så det är klart att man blir lite nyfiken på hur deras eget bröllop arrangerades.

Var det så att säga från ax till limpa?

– Nej, det kan man inte påstå. Vi gifte oss i Oslo tingshus, när vi var där och jobbade. De hörde av sig en dag och sa att de hade en ledig tid, så jag tog med mig en kock som vittne och vi kom dit i restaurangkläder och det var över på fem minuter.

Hur går det förresten med hemmaodlingarna i Linneryd?

– Där sår och skördar jag bara till husbehov. Jag gillar att peta ner frön men inte att rensa, så det blir efter devisen starkast vinner i mina privata odlingslotter.

Och framtiden?

– Det är roligast att inte planera för mycket, men när jag sett det där kuvertet med pensionsbesked så har jag trots allt fått tänka om lite. Jag har investerat i äppelträd och planterat dem på en hemlig plats utanför Linneryd som en sorts livförsäkring. Jag hade tänkt dra mig tillbaka så småningom och göra fransk cider och bli någon typ av sur gubbe.