Hemska historier runt husknuten

Botahult Artikeln publicerades
I en röd liten stuga där vägen delar sig hände fasligheter. Ingvar Karlsson berättar gärna om både ljusa och mörka händelser som utspelat sig i hemtrakterna.
Foto: Per Ohlsson
I en röd liten stuga där vägen delar sig hände fasligheter. Ingvar Karlsson berättar gärna om både ljusa och mörka händelser som utspelat sig i hemtrakterna.

Det här är historien om ett brutalt mord, en kvinna som frös ihjäl på julaftons natt och en sexårig pojke som i sista stund undkom offerdöden. Allt räddat till eftervärlden av ett gäng lokala kulturbärare i ett helt annat millennium.

En kringflackande sotare, en bofast smed och starka drycker. Det var kombinationer som gav hantverket sorgkant i slutet 1800-talet.

Allt började med att farmors far flyttade från Virserum och slog sig ner i skogs- och odlingstrakterna mellan Hyllen och Åsnen. Och så såg Ingvar Karlsson dagens ljus i en by som heter Botahult. Och blev kvar i släktgården.

Som alla byar som heter Botahult eller något liknande finns här en historia, och Ingvar Karlsson kan den.

– Det fanns ingen smed i trakten när mina förfäder kom till byn, men det flyttade hit en från Åryd lite senare. Han byggde bostad och smedja här i korsningen, berättar Ingvar Karlsson.

I somras lockade några kvinnor i grannskapet – Lena Strand Petersson i Björkeryd och Birgitta Fransson på gården mitt emot gamla smedjan i Nydala – med honom som guide på en cykelrunda i hembygden.

– Birgitta skrev ut informationsblad och delade ut i brevlådorna här omkring. Det blev fantastiskt gensvar, ett 30-tal personer kom med fikakorgar. I ungefär tre timmar berättade Ingvar både dråpliga och tragiska händelser från förr, säger Lena Strand Petersson.

Tänk om en människa inte dött i förtid för nästan 140 år sedan. Då hade världen sett lite annorlunda ut. Hur vet vi inte, men visst är det frestande att frossa i forntida öden och låta fantasin skena fritt.

Längre fram på höstkanten bestämmer vi oss därför att göra om hembygdsresan i koncentrerat format och Ingvar drar historier om korgmakaren i Rydahult, om handfasta Doris på kaféet i Kvarnamåla, om ett hemskt åskväder då en kvinna stod i lagården och såg blixten slå genom taket och sätta fyr på familjens boningshus, om den törstige sotaren som trillade genom skorstenen och blev hängande på spjället och om hur han själv, som femårig krabat, fick följa med föräldrarna på kalas och åt sig mätt på rödbetssallad och storsill för lång tid framöver.

Det är mycket jordnära och en del skrönor bär ”Bonde söker fru”-sigill och några får till och med höstlöven att rodna i gulrött. Så vi fokuserar på det svarta, på sotarens och smedens demoner.

Historieguiden Ingvar Karlsson vid smedens verkstad. Här tillsammans med grannarna Lena Strand Petersson och Birgitta Fransson, kvinnorna som fick bygdens folk på benen när det vankades kulturminne.
Foto: Per Ohlsson
Historieguiden Ingvar Karlsson vid smedens verkstad. Här tillsammans med grannarna Lena Strand Petersson och Birgitta Fransson, kvinnorna som fick bygdens folk på benen när det vankades kulturminne.

Vi står utanför det som förändrade tillvaron för många i slutet av 1800-talet. Några röda träkåkar just där vägen delar sig och fortsätter mot Björkeryd och Esbjörnamåla i väster och mot Botahult norregård i norr.

För med smed och nybyggd smedja i Nydala blev livet på många sätt lättare. Fast inte för alla. Exempelvis inte för smedens kvinnor, och speciellt inte för hans första hustru. Hon födde åtta barn, varav fem enligt kyrkoböckerna levde till vuxen ålder och fick uppleva 1900-talet. Så väl gick det inte för modern själv, som i stället gick en hemsk död tillmötes. Anledningen var brist på empati och rusdrycker i överflöd.

– Det var här på gården med den lilla stugan det hände. När smeden fick delirium kunde han få för sig vad som helst. Det var inte första gången han kastade ut hustrun och ofta tog hon sin tillflykt till farmor och farfar en bit bort, men en julafton när det gick alldeles över styr så ville hon väl inte störa utan gick och la sig i en stenspricka i berget. Den var tre till fem meter någonting. Där låg hon i julnatten och drog på sig lunginflammation som var så allvarlig att hon dog kort därefter, berättar Ingvar Karlsson.

I dag hade det garanterat gjorts en utredning kring omständigheterna och sociala och rättsskipande myndigheter hade kopplats in. Då, i 1880-talets sista skälvande dödsryckning, höjde ingen på ögonbrynen. Smedens hustru avled i sviterna av lunginflammation. Trist, men sant och inte mer med det.

Kort senare hittade smeden en ny kvinna, Emma Christina Jonasdotter. Hon flyttade in i huset där stigarna gick skilda vägar. Med sig i boet hade hon sin då fyraårige son Karl Gustaf. I december 1888 gifte hon sig med smeden och de fick fyra gemensamma barn. Ett problem återstod – fortfarande var törsten stor och buteljen djup.

Ingvar Karlsson, Lena Strand Petersson och Birgitta Fransson på strövtåg i hembygden.
Foto: Per Ohlsson
Ingvar Karlsson, Lena Strand Petersson och Birgitta Fransson på strövtåg i hembygden.

– En dag fick farfar larm om att han (smeden) gett sig på hustruns pojke, som hunnit bli sex år då. Så farfar, som var ung och inte så stor och stark men desto snabbare, ryckte ut. Och när han kom fram så såg han hur pojken liksom var upphängd längst upp på stegen till loftet i ladugården. Hans styvfar hade fått för sig att han skulle offras till högre makter, men farfar kom i rättan tid och jagade iväg den galne smeden och plockade ner pojken som förstås var vettskrämd.

Hur det gick för Karl Gustaf senare är höljt i dunkel. För en kvinna en bit därifrån, närmare bestämt i byn Sutareslätt, slutade det däremot riktigt illa.

Här hälsade våldet på någon gång före förra sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen.
Foto: Per Ohlsson
Här hälsade våldet på någon gång före förra sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen.
Sotaren i Frösehult (Frösjöhult) hade en mycket mörk sida.
Sotaren i Frösehult (Frösjöhult) hade en mycket mörk sida.

Sotaren i Frösehult (dagens Frösjöhult strax söder om Urshult) kunde inte heller hantera starka drycker. Tvärt om, han blev rundare under fötterna ju längre dagen led när han var ute på turné med sin ruska. En gång trillade han ner genom skorstenen och blev hängande på spjället.

– Det slutade riktigt eländigt när han var på väg hem till Urshult efter en lång dag som avslutats med ett besök på gästgiveriet i Kvarnamåla. Han passerade Sutarehalla en bit härifrån och där bodde en ensam kvinna. Vad som hände är väl oklart men kvinnan fick påhälsning och blev mördad och hackad i bitar, fortsätter Ingvar Karlsson.

Landsfiskal Frans Wieslander i Tingsryd kopplades in på fallet och hade inte svårt att hitta och gripa gärningsmannen, som lämnat tydliga spår efter sig.

Mycket sot och synd och heta känslor kring städ och ässja blev det. Innan det blir ännu värre, om det är möjligt, är det kanske bäst att runda av den lokala historielektionen.