Jubileum med sorgkant – ”Leif” en hyllning till Leif

Högtidligheterna står på kö i Konga hösten 2019. Det är 100 år sedan Folkets hus slog upp portarna och 25 år sedan filmentusiasterna Lisa och Leif Håkansson tog över och räddade bioverksamheten.

Festligheterna börjar med Kongas lilla filmfestival. Men utan Leif Håkansson, som somnade in i juli tidigare i år.

– Då hade jag redan bestämt att vi skulle visa Galenskaparnas klassiker ”Leif”, som getts ut i digitaliserad version. ”Men ska du verkligen det?”, undrade Leif när han först fick höra om planerna. Nu blir det på något sätt en symbolisk hälsning och ett avsked, säger Lisa Håkansson.

Inget är enkelt. Livskamraten i det jordnära livet och i det cineastiska fantasiriket lämnar plötsligt in. En lunginflammation anfaller på dubbla fronter och inte ens ett hjärta, som är hur hjärtligt som helst, står pall.

De såg ”Bron över floden Kwai” tillsammans för länge sedan och de kollade in en och annan romantisk rulle när han var ung rekryt på I11 och hon fått jobb i rekryternas stad Växjö.

– Men vi träffades första gången på dans i Belganet, berättar Lisa.

Sedan blev det som det blev, eftersom han var från Konga och hade jobb och hon var villig att flytta, och i dags dato kan hon räkna in två barn, fem barnbarn och tre barnbarns barn.

– Vi gick på bio en del här i Folkets hus som nygifta. När vi blivit föräldrar så var vi två familjer som turades om att sitta barnvakt, så att tre av oss vuxna alltid kunde gå och se filmen de visade.

Hon berättar att hon blev erbjuden jobb på biblioteksfilialen i byn för att hon var flitig besökare och boklånare. Så småningom utbildade hon sig först på distans och sedan i Borås och blev kvar i branschen med många tjänsteår på huvudbiblioteket inne i Tingsryd och den sista tiden innan pensionen på Wasaskolan.

Även bioengagemanget kom till lite av en slump.

– Jag hade jobbat en del i teaterföreningen men det var svårt att få det att gå runt där, så jag tröttnade väl så smått och började ägna en del tid åt Folkets hus. Då hade bion legat nere ett tag, men på ett möte tog jag upp saken och undrade om vi inte skulle försöka få igång filmvisningen igen. Ja, det gick ju som det brukar – den som kom med förslaget fick ro det i hamn. Så blev det så att Leif och jag fick ansvar för allt och vi hade nypremiär i november 1994 med ”Shindlers list”.

– På den tiden fanns det biosalonger lite varstans i närheten. Tingsryd, Urshult och Ryd körde då och vi började själva visa en gång i veckan. Vi valde torsdagar för att det inte skulle kollidera med hockeyn inne i Tingsryd.

Sedan har det rullat på och visningarna har utökats, och 2011 blev ett riktigt märkesår. Då kunde bion i Konga, efter lång kamp och med stort lokalt stöd i ryggen, till slut digitaliseras.

– Vi började med två visningar i veckan plus en matiné i månaden, och vid filmdagarna i Sundsvall samma år utsågs vi till Årets biograf. Det var en speciell upplevelse, för Leif och jag satt ytterst vid ena bordsändan under banketten och kyparen missade oss och sprang förbi med efterrätten och jag skulle precis upp och klaga på att vi inte fått någon glass. Då ropade de upp vårt namn och det blev en väldig applåd.

Lisa och Leif Håkansson utsågs för övrigt till Mera Tingsryds-stipendiater 2015 i samband med kommunens näringslivsgala. En utmärkelser som ges till lokala eldsjälar.

Ibland har det blivit kassasuccéer, som med ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Men ett fåtal gånger har salongen gapat tom.

– Jo, man får ju boka visningarna lite i förväg och det har faktiskt hänt att det inte kommit en enda besökare. Vid ett tillfälle var det luciafirande i Södra Sandby kyrka samtidigt, och en annan gång kolliderade det med att fotbollslaget spelade seriefinal.

Under såna omständigheter – Konga SK i toppmatch på Örmovallen – kan inte inte ens ”En enkel till Antibes” på vita duken hävda sig.

Nu har Pia Ulveson hoppat in och stöttat på biosidan och Lisa Håkansson säger att det känns skönt att komma iväg till salongen åtminstone någon kväll i veckan och träffa folk.

– Pia och jag var på senaste filmdagarna i Trollhättan i mitten av augusti och spanade in nyheter, så att jag vet vad som finns att beställa hem. Visst, det kommer en del intressant på repertoaren i höst, lovar Lisa Håkansson och blickar framåt.

– Jag försöker blanda populära och lite smalare filmer, det har jag egentligen alltid gjort och publiken här verkar gilla det. Sedan är det roligt att ett gäng ungdomar är engagerade som maskinister. Det gör att det trots allt finns hopp för filmen i Konga.

Livet går vidare för en kvinna med två barn, fem barnbarn och tre barnbarns barn. Samt en bio att vårda ömt.