Lång färd mot nattvarden – tv-prästen snart vid målet

Tingsryd/Linneryd Artikeln publicerades
”Själva påsken är central i kyrkan och den kristna berättelsen. Det känns rätt att predika flera gånger i helgen och knyta ihop budskapet”, säger Lina Mayim.
Foto: Per Ohlsson
”Själva påsken är central i kyrkan och den kristna berättelsen. Det känns rätt att predika flera gånger i helgen och knyta ihop budskapet”, säger Lina Mayim.

Hon bytte namn till ”Vatten”, flyttade hem till Sverige, blev tv-kändis och fick jobb i Tingsryds pastorat.

Nu ser Lina Mayim slutet på en lång resa mot prästyrket.

– Påsken är speciell. Så mycket känslor – från mörker till ljus, säger hon inför en hektisk helg.

Lina Mayim knyter ihop påsken i Linneryds kyrka med gudstjänster långfredagen, påskdagen och annandagen

Hon började själv läsa till präst för 15 år sedan. Och är ännu inte framme vid de ceremoniella förpliktelserna med dop, konfirmation, vigsel och begravning.

– Jag får hålla vanliga gudstjänster, men inte högmässa med nattvard och andra kyrkliga handlingar. Tjänsten som prästkandidat är på 75 procent och jag pluggar på distans medan jag jobbar här i Tingsryd. Om ett och ett halvt år ska jag vara klar och då får jag börja som pastorsadjunkt, säger hon.

Jobb lär finnas, för teologiutbildningen är knappast den hetaste och unga människor står inte i kö för att fylla luckorna i svenska kyrkan.

För Lina Mayim började allt i Häradsbäck, på andra sidan kommungränsen, och det känns som om hon har hittat hem.

– Härlunda kyrka var lite av en medelpunkt i byn där jag växte upp, precis som det ofta är på mindre orter. Det är i den miljön jag trivs. Jag vill vara präst på landsbygden och gärna här i Tingsryd, säger hon.

Hur och när gjorde du ditt livsval?

– Jag har väl alltid haft en kallelse även om det tog lite tid innan jag förstod det. Jag var engagerad tidigt och ledde andakter redan när jag var i 15-årsåldern. Mina föräldrar hade vad man kan kalla kristna värderingar. De ville förmedla berättelsen, men det var inte på något sätt överdrivet. Sedan började jag plugga idéhistoria i Uppsala och var aktiv i den kristna studentrörelsen. Då träffade jag Olle Carlsson, prästen som hörts och synts mycket i radio och tv. Det var när han plötsligt frågade mig; ”Lina, ska inte du bli präst?”, som jag faktiskt fattade att det var det jag innerst inne ville. Jag hade bara inte tänkt tanken.

Du började alltså läsa teologi 2004. Varför har det tagit så lång tid?

– Jag bodde utomlands i många år, och då låg studierna nere. Men det var rätt tufft att komma in få jobb i Frankrike trots att jag behärskade språket. Jag vet vad det är att vara EU-migrant och känner solidaritet med romer och andra grupper. Frustrationen att stå utanför arbetsmarknaden och även bostadsmarknaden gjorde att jag till slut bestämde mig för att flytta hem. Så jag sökte jobb inom Växjö stift och fick ett som församlingsassistent i Gislaved. Jag har arbetat med diakoni, med barn och ungdomar, men jag ville använda mina teologiska kunskaper också och så dök tjänsten som prästkandidat i Tingsryds pastorat upp. Det är väldigt varierande. Jag håller i en samtalscirkel på tisdagskvällar och är med på dagledigträffar i Älmeboda, barngrupper i Urshult och allt möjligt.

I dag har svenska kyrkan problem att locka personal – såväl präster, diakoner som musiker och många pensionärer jobbar på övertid. Har du någon förklaring?

– Det är ju en sanning att färre känner sig kallade i dag. Till viss del har det med sekulariseringen att göra. På något sätt måste kyrkan bli bättre på att se personen och ta människor i anspråk. Det handlar inte bara om att locka ny personal utan även att engagera ideella krafter och på så sätt skaffa en större rekryteringsbas.

Vägen har varit lång men snart är Lina Mayim framme vid slutmålet, och kan börja jobba som präst fullt ut.
Foto: Per Ohlsson
Vägen har varit lång men snart är Lina Mayim framme vid slutmålet, och kan börja jobba som präst fullt ut.

Kan du ibland känna att du har mer gemenskap med troende muslimer, judar, hinduer och buddhister än med avkristnade svenskar?

– Det är klart att som troende kan man alltid mötas kring det andliga perspektivet. Men det fungerar ju inte jämt, beroende på hur den enskilda individen tolkar sin religion.

Klimathot, krig och elände. Var kommer en högre makt in?

– Vi har haft det bra i Sverige i ett par generationer, men det är kanske en parentes. Det finns inga garantier för att det ska vara enkelt. Att leva som människa är utsatt men kyrkan kan vara en motkraft där vi samlas och får gemensam styrka. För det är en orolig tid och en tid där vi numera har lätt för att isolera oss, bakom någon skärm eller så. På tal om det så har jag kollegor i pastoratet som har mycket bättre koll på sociala medier, och det är förstås nödvändigt att vi finns och är aktiva där också. Men för mig är det personliga mötet extra viktigt.

Under påsken är det alla känslor på en och samma gång. Men vad betyder fastan för dig?

– En tid för eftertanke och andlighet, och en tid då vi delar med oss och när vi i församlingarna samlar in pengar till det internationella arbetet. Själva påsken är central i kyrkan och att Jesus dör och uppstår är centrum i den kristna berättelsen. Därför är det viktigt att fira flera gudstjänster i helgen och knyta ihop budskapet.

Du medverkade ju i tv-såpan och dejtingprogrammet ”Tro, hopp och kärlek” härom året. Är det många som känner igen dig?

– Det kan hända att någon kommer fram och undrar var vi har setts. På så sätt kan det vara en sorts isbrytare. Personligen har jag bara positiva minnen från tv-inspelningarna och mötena med ”mina killar”, även om det ofta såg mer dramatiskt ut i rutan än det var. Vi håller fortfarande kontakt på Facebook och träffas ibland, och vi har faktiskt spelat ihop vid något tillfälle. Alla var ju musiker på något sätt.

Mayim – vad är det för namn egentligen?

– Ja, det är hebreiska och betyder vatten. Jag tog det för flera år sedan och det har en viktig symbolisk betydelse för mig.

”Att leva som människa är utsatt och kyrkan kan vara en motkraft där vi samlas och får gemensam styrka”, konstaterar Lna Mayim.
Foto: Per Ohlsson
”Att leva som människa är utsatt och kyrkan kan vara en motkraft där vi samlas och får gemensam styrka”, konstaterar Lna Mayim.