Snillen och smak i Vemboös litterära klubb

Urshult Artikeln publicerades

Det är samma kväll som Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius tvingas lämna både stol och uppdrag. I Smålands äppelrike leder Britta Karlsson den lokala och hundraprocentigt kvinnliga parnassen under en tebjudning med senaste nobelpristagaren i fokus.

Gitte Bay Pedersen, Britta Karlsson och Ingrid Gunnarsson fikar efter nya läsupplevelser. Hittills, under fyra terminer, har de 17 läst 17 böcker.
Foto: Per Ohlsson
Gitte Bay Pedersen, Britta Karlsson och Ingrid Gunnarsson fikar efter nya läsupplevelser. Hittills, under fyra terminer, har de 17 läst 17 böcker.

På en blå och vit-rutig duk ligger ”Never let me go” klar för dissekering. Kazuo Ishiguro prisades så sent som i december i Stockholms konserthus och tog emot medalj och penninggåva på åtta miljoner kronor ur konungens hand. Nu är Ishiguro inbjuden som enda manliga gäst – inte rent fysiskt utan fiktivt och i inbunden eller häftad utgåva.

– Jag tycker den var lite trög i början, säger Anita Gunnarsson.

Men alla är överens om att läsningen var värd mödan, att den dystopiska historien om högst ofrivillig organdonation verkligen lyfte.

När Sara Danius, den enda kvinnan på sekreterarposten sedan starten på 1700-talet, lämnar blir De Aderton ännu lite mer desarmerade och gubbiga. Scenen för offentliggörandet är i Börshuset i Gamla Stan.

Samtidigt i ett hotell i Urshult är Vemboös litterära nobless, bestående av 17 damer, samlad. Trots frånvaron av tre kvinnor denna afton står sig bokklubben numera numerärt starkare än överlevarna i Gustav III:s 232-åriga akademi. Hur en moralisk jämförelse mellan institutionerna utfaller är upp till betraktaren.

– Vi är lyhörda, och det är ett fantastiskt sätt att mötas och lära känna varandra, säger Lena Sjöblom.

 

Florence Stephens förlorade värld” av Lena Ebervall och Per E Samuelson är en av hittills 17 böcker som de 17 synat. En sol och vår-historia med sorgkant, utspelad i närmiljö, och med gott om ödesmättade citat:

”Runt Fröken låg ett tomt och öde Huseby bruk. Allt var multnat, pantsatt och förfallet till ruinens brant.”

Britta Karlsson är lite av självpåtagen mötesordförande. Åsnenbygdens Sara Danius sitter säkert i sadeln. Hon styr bokträffarna utan knytblus och mer med fingertoppskänsla än järnhand.

– Men jag försöker vara sträng. En del är mer pratiga än andra och jag vill att ordet ska gå runt. Sedan ser jag gärna att de har med sig citat från den aktuella boken, och så avslutar vi med någon dikt. Rigmor (Franzén) är duktig på dikter. I dag när vi har en författare med japanskt ursprung har jag förresten bett alla skriva sin egen haiku, säger Britta.

Några vittnar om ett par utflykter som gett mervärde.

– Som att vi åkte till biografen i Konga och såg ”Den allvarsamma leken”. Det var strax efter vi hade läst boken, säger Rigmor Franzén.

– Studiebesöket på Huseby var också intressant, i samband med ”Florence Stephens förlorade värld”, säger Ritha Edvardsson.

 

Korparna”, Tomas Bannerheds Augustprisade djupdykning i den småländska myllan, plöjde Vemboökvinnorna 2016. Där möts bakåt- och framåtsträvande – gamla uvar och moderna vingslag:

”Ekplantan kan bli träd och multna bort, bäcken kan meandra sig krokigare för varje sekel som går men stenen kommer alltid att ligga kvar, aldrig vittra bort. Det vinglade till i mig. Jag kände på bokstäverna igen, försiktigt som om de hade bränts...”

Ritha Edvardsson tillhör förresten ytterligare ett litterärt sällskap.

– Det är i Ingelstad och många där är biblioteksanställda. Skillnaden är inte så stor, men där fångar vi kanske upp lite mer nyutkommen litteratur. Här är det mer blandat, med en och annan klassiker emellanåt, säger hon.

En gång i månaden träffas Vemboös bokklubb.

Normalt brukar de hålla till i bygdegården borta vid Kärrasand. Men nu är det säsongsavslutning och lite extra festligt. Det bjuds afternoon tea på Urshults hotell kvällen till ära, med koffeinalternativ och massor av smakfulla tilltugg som uppladdning inför snillrikt boktugg.

Ett par kvinnor säger att de försökt inspirera bygdens män att bilda en egen klubb. Det visar sig att några nappat på idén. Nu flugfiskar de tillsammans på söndagar.

 

Never let me go” av Kazuo Ishiguro bokklubbens senaste studieobjekt. En ruskig historia om att leva på utmätt tid för andras välbefinnande:

”Jag heter Kathy H. Jag är trettioett år gammal, och jag har varit vårdare i över elva år nu. Det låter länge nog, det vet jag, men de vill faktiskt att jag ska fortsätta i åtta månader till, året ut. Då blir det nästan precis tolv år.”

Emma Petersson är yngst av de 17 i Vemboös tvååriga bokklubb. Hon är 37 år om vi ska vara noga, och någon säger att de blir 18 i sällskapet om man räknar det lilla livet i hennes mammamage.

Margit Nordberg är äldst, 93 år fyllda.

– Jag kommer ihåg min första stora läsupplevelse. Jag var väl i 15-årsåldern och det var en läkarroman. ”Kniven som botar” (George Sava) hette den. Jag var så begeistrad att jag bestämde mig för att bli sjuksköterska, berättar Margit.

Nu blev det inte så. I stället blev hon mellanstadielärare. Först i Göteryd, men under största delen av sin yrkeskarriär i Urshult.

– Jo, jag har alltid varit lantis och trivdes med jobbet. Två av mina femteklassare gick förresten till final i Vi i femman.

Sedan konstaterar hon:

– Jag har bara missat en av månadsträffarna och vi har läst många bra böcker. Min favorit hittills är ”Bön för Tjernobyl”. Den borde alla läsa.

 

Priset på vatten i Finistère” av Bodil Malmsten var den andra volymen som kvinnorna runt insjön dök ner i med öppna sinnen:

Jag lämnade landet där jag levt i femtiofem år, det var dags. Berusad av frihet körde jag, sökte inte men fann Finistère. Inte långt ifrån Brest började det brännas och sen dröjde det inte länge innan jag stod inför den bit av paradiset som är min.”

En av de 17 har rötterna i forna Jugoslavien, en annan är holländska som levt stora delar av sitt liv i Belgien och en tredje är danska som flyttat permanent till tidigare fritidshuset vid Åsnen.

– Jag har bott här så länge nu att jag inte funderar på om jag läser på danska eller svenska. Det har ingen betydelse för min del, säger Gitte Bay Pedersen.

Hon var faktiskt först av alla att anmäla intresse.

Det var Monica Ursberg som kläckte idén, och sedan cyklade kompisen Britta Karlsson runt i bygden med inbjudningarna till en lokal bokklubb.

Till hösten är det omstart. Det finns oändligt mycket oläst i en aldrig sinande bokflod. ”Händelser vid vatten” av Kerstin Ekman, Elin Olofssons ”Till flickorna i sjön” och Monica Fagerholms ”Underbara kvinnor vid vatten” – bara för att nämna några.

Anita Gunnarsson, Ingrid Gunnarsson, Lotta Parsland, Christina Widell och Emma Petersson studerar bokflödet. Vilken blir nästa utmaning?
Anita Gunnarsson, Ingrid Gunnarsson, Lotta Parsland, Christina Widell och Emma Petersson studerar bokflödet. Vilken blir nästa utmaning?
Lena Sjöblom och Anita Gunnarsson bläddrar i senaste studieobjektet. ”Det här är ett fantastiskt sätt att mötas och lära känna varandra”, säger Lena.
Foto: Per Ohlsson
Lena Sjöblom och Anita Gunnarsson bläddrar i senaste studieobjektet. ”Det här är ett fantastiskt sätt att mötas och lära känna varandra”, säger Lena.
Margit Nordberg minns en tonårsbok som fastnade. Det bjuds afternoon tea på Urshults hotell kvällen till ära, med smakfulla tilltugg som uppladdning inför snillrikt boktugg.
Foto: Per Ohlsson
Margit Nordberg minns en tonårsbok som fastnade. Det bjuds afternoon tea på Urshults hotell kvällen till ära, med smakfulla tilltugg som uppladdning inför snillrikt boktugg.
Klubbmedlemmarna har tagit med sig förslag på nya böcker att läsa och diskutera.
Klubbmedlemmarna har tagit med sig förslag på nya böcker att läsa och diskutera.
Senaste studieobjektet. Ett nobelt val.
Senaste studieobjektet. Ett nobelt val.
Rigmor Franzén, Ritha Edvardsson, Monica Ursberg och Ann-Charlotte Nilsson, alla medlemmar i Vemboö bokklubb.
Foto: Per Ohlsson
Rigmor Franzén, Ritha Edvardsson, Monica Ursberg och Ann-Charlotte Nilsson, alla medlemmar i Vemboö bokklubb.

Fakta

Valen i Vemboö bokklubb

Sedan starten 2016 har följande böcker lästs och diskuterats:

”Konsten att höra hjärtslag” av J-P Sendker, ”Priset på vatten i Finistère” av Bodil Malmsten, ”Korparna” av Tomas Bannerhed, ”Bön för Tjernobyl” av Svetlana Aleksijevitj, ”Att föda ett barn” av Kristina Sandberg, ”Svenska gummistövlar” av Henning Mankell, ”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg, ”Svarthuset” av Peter May, ”Florence Stephens förlorade värld” av Lena Ebervall och Per E. Samuelson, ”Steglitsan” av Donna Tartt, ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson, ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr, ”Spionen” av Paulo Coelho, ”Fjärilseffekterna” av Karin Alvtegen, ”Än finns det hopp” av Karin Wahlberg, ”Störst av allt” av Malin Persson Giolito och ”Never let me go” av Kazuo Ishiguro.

Visa mer...