Strövtåg i hembygden – en historieresa utan slut

Vieboda Artikeln publicerades

Anders Olsson är uppvuxen i smäktande vacker skogsbygd. Han kan varenda snårig stig utantill och känner de röda husens alla hemligheter.

– På 1930-talet livnärde sig 37 personer just här av byns egna tillgångar. Det är bättre tider men i dag skulle ändå ingen kunna försörja sig bara av vad naturen i Vieboda erbjuder, säger han.

Göran Wilhelmsson och Anders Olsson kan Vieboda utan och innan, och minns gamla tider, byggnader som inte längre finns och välgörare som lämnat spår efter sig.
Foto: Per Ohlsson
Göran Wilhelmsson och Anders Olsson kan Vieboda utan och innan, och minns gamla tider, byggnader som inte längre finns och välgörare som lämnat spår efter sig.

Örmo Skogar AB har nyligen köpt 190 hektar av Tingsryds kommun och tagit över skötsel och drift av ett stycke småländsk natur. Det är inget märkvärdigt – träden står där de står och kräver sin självklara vård och omsorg. Livet i Vieboda flyter på i sakta mak.

Anders Olsson är här tidigt varje morgon för att titta till sina och hustrun Christels får – ett 20-tal tackor som betar i hagarna där Ronnebyån breder ut sig och bildar Sandsjöns översta del. Han växte upp i Bisterhult, någon kilometer norrut och han har fortfarande kvar gården som gått i arv i fem generationer och som gränsar till Vieboda norregård. Fast nu har han sin fasta punkt på ett lantbruk utanför Eringsboda.

Det är Anders som lockat med en guidad tur i brytningstid – längs en kort bit av Utvandrarleden. De förmiddagssteg vi tar är anspråkslösa för nutidsmänniskan men har historiskt sett varit epokgörande för mänskligheten, och inte minst för emigranterna som passerade här i ett annat millennium. De traskade söderut med sparsam packning, på jakt efter bättre liv och ljusare framtid långt bortom haven.

Till skillnad från 1800-talets Karl-Oskar och Kristina, som hamnade vid Ki-Chi-Saga-sjön i Minnesota, så går dagens Utvandrarled i en evig cirkel genom tre kommuner och runt sjöar som Flaken, Viren och Sandsjön. Ljuder, Klasamåla, Korpamoen, Häljanäs och Korrö är platser som passeras.

Nu syns det första huset, just efter den blå Viebodaskylten och hällkistan inne bland träden på höger sida av vägen. Ladugården försvann under en brandövning för många år sedan och av den andra av de två norregårdarna, som Konga AB köpte för 21 000 kronor på 1920-talet, återstår bara huggen stengrund. Boningshuset finns däremot i Lessebotrakten, dit det flyttades av bolaget.

I mitten av förra seklet hade vattnet skymtat mellan hamlade och stora vårdträd rakt österut, men nu är skogen alldeles för tät för att erbjuda sjöutsikt.

Anders Olsson och Liz Hauss på farstun till det röda huset i Vieboda som tidigare tillhörde bonden Arvid Karlsson.
Foto: Per Ohlsson
Anders Olsson och Liz Hauss på farstun till det röda huset i Vieboda som tidigare tillhörde bonden Arvid Karlsson.

Det återstående huset är i tysk ägo.

– Vi har haft det sedan 1986, och jag brukar vara här två långa perioder varje år, berättar Liz Hauss, som annars bor i Berlin.

– Tidigare tillbringade vi somrarna i gamla skolan i Kållebo, men den brann när vi haft den i tio år och vi började leta efter något annat. Då fick jag höra talas om det här huset. Det tillhörde konstnärer från Tingsrydsgruppen när vi köpte det.

I Vieboda har tiderna förändrats. Här i gamla emigrantbygder har tyska och danska sommarsmålänningar hittat sina paradis på jorden.

Den röda träkåken i två plan, som Liz Hauss och hennes släktingar nu huserar i, tillhörde en gång bonden Arvid Karlsson. Han hade djur som betade på ängarna och odlade som brukligt var, men när han gick bort fanns ingen arvtagare och kommunen tog över gården.

Förmiddagspromenaden fortsätter vidare söderut, förbi det som tidigare var åkermark men nu är vildvuxen natur. Däremot är gravkamrar och stenrösen synliga på båda sidor, och markerade med skyltar och fornminnessymboler.

– På den tiden då Ivar Sandberg var rektor i Linneryd skickades många skolbarn ut här för att räfsa och putsa bland hällkistorna, berättar Anders Olsson.

Han nämner Sandberg och smeden och socialdemokratiske kommunpolitikern Arthur Bogren som två personer som gjort mycket för Vieboda.

– Tre södergårdar slogs så småningom samman till två och här finns fortfarande några öppna åkrar där mina får hjälper till att hålla högt gräs och sly borta. Längre ner mot sjön ser du hur sommarstugebebyggelsen växt upp. Det är många danskar och tyskar som hittar hit.

”Min farbror hade mjölkkor och födde upp gödkalvar och på den tiden fanns det en ladugårdslänga på andra sidan vägen. Jag tog över här 1979”, berättar Göran Wilhelmsson.
Foto: Per Ohlsson
”Min farbror hade mjölkkor och födde upp gödkalvar och på den tiden fanns det en ladugårdslänga på andra sidan vägen. Jag tog över här 1979”, berättar Göran Wilhelmsson.

Den ena södergården är privatägd, och Göran Wilhelmsson är på plats för att vädra och förbereda för sommarens uthyrning.

– Huset är från 1883. Min farbror Henning köpte det 1946 och bodde här till -65. Han hade mjölkkor och födde upp gödkalvar och på den tiden fanns det en ladugårdslänga på andra sidan vägen. Jag tog över här 1979, berättar han.

Vi befinner oss i hjärtat av en av Linneryds sockens äldsta byar. Här har livet förändrats – från levande året runt-bruk till sommarstugeidyll.

Gården längst söderut köptes av Linneryds kommun i början av 1950-talet för 51 000 kronor och låg då som sista utpost på gränsen mot dåvarande grannkommunen Tingsryd.

Arthur Bogren och hans familj vårdade den ömt. Under många år ordnade de midsommarfest med musik och folkdansare. Senare, efter sammanslagning till storkommun, har gården fungerat som lägergård i samarbete med 4H-rörelsen.

– Så det har varit mycket liv och rörelse här genom åren. I dag är det en dansk kvinna som äger hus, lador och några hektar mark och håller allt i gott skick. Den ena ladugårdsbyggnaden användes tidigare som övernattning för folk som passerade längs Utvandrarleden, berättar Anders Olsson.

Gården längst söderut köptes av Linneryds kommun i början av 1950-talet för 51 000 kronor och låg då som sista utpost på gränsen mot dåvarande grannkommunen Tingsryd. Den fungerade under lång tid som lägergård. De som vill möta två Linnerydsprofiler som satt sina spår även i Vieboda, smeden Arthur Bogren och rektor Ivar Sandberg, kan söka i SVT:s Öppet arkiv (www.oppetarkiv.se) efter titeln ”Så går en dag i Linneryd”, en dokumentärfilm från 1962 av Ingrid Samuelsson som skildrar en dag i ett småländskt samhälle.
Foto: Per Ohlsson
Gården längst söderut köptes av Linneryds kommun i början av 1950-talet för 51 000 kronor och låg då som sista utpost på gränsen mot dåvarande grannkommunen Tingsryd. Den fungerade under lång tid som lägergård. De som vill möta två Linnerydsprofiler som satt sina spår även i Vieboda, smeden Arthur Bogren och rektor Ivar Sandberg, kan söka i SVT:s Öppet arkiv (www.oppetarkiv.se) efter titeln ”Så går en dag i Linneryd”, en dokumentärfilm från 1962 av Ingrid Samuelsson som skildrar en dag i ett småländskt samhälle.

Även om Vieboda tillhör Linneryds församling har folket i bygden haft närmare och ofta känt mer dragning till Södra Sandsjö och kyrkan där.

– För många kändes det naturligt att ta båten över sjön till högmässan där borta på söndagarna, säger vår ciceron.

En het försommardag pekar han ut färdriktningen, i sydlig riktning mot närmaste gudsboning. Sedan vandrar han bort till fårhagen för att fylla på vatten och se till sin fyrfota besättning.

Livet går vidare i Vieboda. Nu som då.

Fakta

Kommunens skogsinnehav

Som en del av besparingsprogrammet Hållbar ekonomi har fullmäktiges ledamöter tagit ett inriktningsbeslut om att sälja skogsfastigheterna Vieboda 1:1 och 2:2 samt delar av Flisehult 1:13.

Enligt utredningen som gjordes inför beslutet ägde Tingsryds kommun i utgångsläget omkring 1 670 hektar skog, varav 900 hektar är tätortsnära. Cirka 1 367 hektar bedömdes som produktiv skogsmark.

Vieboda 1:1 och Vieboda 2:2 består av 192 hektar, vilka avyttrats till Örmo Skogar AB. Köpeskillingen landade på 23 miljoner kronor.

Visa mer...
Välkomna till Vieboda och ett stycke Smålandshistoria.
Välkomna till Vieboda och ett stycke Smålandshistoria.

Fakta

Utvandrarleden – i Mobergs fotspår

Markerad cirkelled i Vilhelm Mobergs hembygd. Historiens vingslag känns via referenser ur författarens bok "Utvandrarna". Romanens platser, som Ljuder, Åkerby, Långasjö, Korpamoen, Moshult och Duvemåla, passerar revy. Utvandrarleden består dels av en vandringsled och dels av en cykelled. Längs någon sträcka går det även att paddla kanot.

Går genom tre kommuner: Emmaboda, Lessebo och Tingsryd. Utmed leden finns övernattningsmöjligheter på lämpliga avstånd.

Vandringsleden är cirka 110 kilometer och går till största delen på skogsvägar och stigar. Cykelleden är cirka 130 kilometer lång och går på grusvägar och mindre asfaltsvägar. Det finns även möjlighet att paddla kanot på en 15 kilometer lång sträcka av leden.

Mer information: utvandrarleden.se

Visa mer...