Hyllad nigeriansk debut om barnlöshet
Hon är själv inte ens fyllda 30. Men det litterära nigerianska stjärnskottet Ayòbámi Adébáyò pratar om föräldraskap och förlust som efter ett långt liv. Redan under uppväxten brukade hon observera par som hade svårt att få barn, och hur ofta den pressen ledde till skilsmässa.
””
Smuttandes på sitt te pratar hon eftertänksamt om debutboken, som redan har hyllats världen över och nämnts i samma andetag som Chinua Achebe och Chimamanda Ngozi Adichies verk.
Kvävande förväntningar
Berättelsen bärs av två röster - Yejide och Akins. De har varit gifta i fyra år och i omgivningens ögon är allt som fattas ett barn. Slutligen insisterar Akins mor på att han tar sig ännu en fru.
””
Boken igenom visar hon hur könsrollerna störtar människor i olycka. Föräldraskapets ansvar läggs på Yejide, medan Akin förväntas försörja och befrukta sin fru - utan allt för stor känslomässig investering. Båda lider av förväntningarna och agerar till slut på tvärs emot dem.
””
Sjuka barn
Familjedramat utspelar sig mot fonden av Nigerias politiska situation under 80-talet. Trots att medelklassen försökte stänga diktaturens verklighet ute med höga stängsel bröt den slutligen igenom, förklarar Ayòbámi Adébáyò.
Innanför hemmets väggar grusas föräldraskapets löfte om lycka. Kanske särskilt för Yejide. Hon har växt upp utan mamma och söker efter trygghet, till en början genom äktenskapet.
””
Men barnen paret slutligen får lider av sickelcellsanemi - en genetisk sjukdom som ofta leder till döden. Relativt många i Nigeria bär på genen, bland andra Ayòbámi Adébáyò själv. Hon står inför samma dilemma: Skaffar hon barn med en annan bärare kan sjukdomen bryta ut. Alltså är hon högst försiktig i sitt dejtande.
””
När maktlösheten och skulden blir för tung för Yejide drabbas hon dubbelt - domen faller hårdare över mödrar, menar författaren.
Tystlåten
Att leva nära existensens kniv är något Ayòbámi Adébáyò har egen erfarenhet av: hennes mor var läkare och familjen bodde på ett sjukhusområde tills Ayòbámi var nio år gammal.
””
Uppväxten beskriver hon dock som fin, med mamma och flera mostrar ständigt närvarande, och en mormor som hon gick till i tid och otid för att få höra berättelser. Hon älskade att lyssna.
””
I litteraturen är hennes röst dock stark: hela livet har hon uttryckt sig genom att skriva.
””
TT
