I huvudet på Peer Gynt

I Michael Thalheimers tappning av "Peer Gynt" är scenografin lika ovanlig som den är iögonfallande. En myriad långa stänger sticker upp ur det roterande golvet. Ljussättningen och musiken, skriven av Bert Wrede, är både suggestiv och olycksbådande.

Längst fram på scenen står en podiumliknande kub. Det är på den lilla ytan Peer Gynt, spelad av Erik Ehn, uppehåller sig under större delen av föreställningen.

Fysisk utmaning

Senast "Peer Gynt" sattes upp på Dramaten stod Ingmar Bergman för regin. Året var 1991 och titelrollen spelades av en jovialisk och något rundlagd Börje Ahlstedt. När Erik Ehn förkroppsligar Peer Gynt får huvudrollen ett muskulöst, nästintill primalt, uttryck.

"Teatern i ett nötskal"

Ehns position på scenen innebär att han oftast agerar med ryggen mot sina motspelare, något som ställer stora krav på koncentration och tajming hos skådespelarna.

"Fantasifull teaterkonstnär"

Erik Ehn och Michael Thalheimer har samarbetat tidigare i pjäserna "Kasimir och Karoline" och "Woyzeck". För Stina Ekblad som spelar Peer Gynts mor Åse är det däremot ett första möte med regissören.

Thalheimer har fascinerats av "Peer Gynt" sedan sina ungdomsår. Intresset rotar sig i den arketypiska fråga som han anser ställs i Ibsens text: "vad går livet ut på?"

Men pjäsen, som har satts upp ett antal gånger i regissörens hemland Tyskland, gör sig bäst längre norrut, anser han:

TT