TT-Feature

Ishiguro om litteraturens finstilta upptäckter

TT-Feature

En personlig Kazuo Ishiguro pratar i sin Nobelföreläsning om de små insikter som format hans författarskap. Det har också universell bäring: I oroliga tider ser han berättelsen som ett sätt för människor att knyta an till varandra.(TT)

24 år gammal anlände Kazuo Ishiguro till den brittiska byn Brixton med en ryggsäck, en gitarr och en bärbar skrivmaskin. Det är med sina första trevande författarförsök som Nobelpristagaren inleder årets föreläsning, vars anspråkslösa titel lyder: "Min kväll med filmen Twentieth Century - och andra små genombrott."

Försiktigt humoristisk börjar Kazuo Ishiguro prata från podiet:

– Jag hörde att dörren som jag och Sara Danius just kom in igenom bara öppnas två gånger per år. Så jag känner mig hedrad att vara en av två personer som går igenom den. Jag undrar om den är låst om jag försöker gå ut samma väg.

Personlig

De senaste dagarnas kris för Akademien märktes inte i Börssalen, där ledamöterna Sara Stridsberg, Per Wästberg, Horace Engdahl, Kristina Lugn och Klas Östergren var några av åhörarna. Och en hel del japanska besökare.

Ishiguro lämnade Japan vid fem års ålder och beskriver hur han fostrades till en "engelsk medelklasspojke". Återigen berättar han om sin relation till det forna hemlandet.

– Det var min önskan att återuppbygga mitt Japan i fiktionen, att säkerställa det, så att jag hädanefter skulle kunna peka på en bok och säga: "Ja, där finns mitt Japan, inne i den."

De små ögonblicken

Personligt berättar Ishiguri om hur han via "små, omärkliga ögonblick" har utvecklat sina mest framträdande teman. Som minnets filter. Under ett par sjukdagar, med Marcel Prousts "På spaning efter den tid som flytt" som sällskap, insåg han betydelsen av att kunna lägga olika tidsåldrar intill varandra, utan kronologisk ordning.

– På det viset skulle jag kunna antyda de många lager av självbedrägeri och förnekelse som dolde varje människas utblick över det egna jaget och det förflutna.

Butlern i "Återstoden av dagen" tjänade till exempel en nazistsympatisör men undvek moraliskt ansvar för det. Därigenom slösade han bort sitt liv, enligt Kazuo Ishiguro. Romanen pekar dock inte på ett brittiskt problem. Författaren understryker att han, liksom Salman Rushdie och VS Naipaul, vill skriva internationell fiktion som korsar gränser.

Berättelsernas betydelse

Romanen speglar människans inre förlopp hos Ishiguro. Men 44 år gammal besöker han Auschwitz och inser att utforskandet av minnet måste utvidgas till att omfatta hela nationer. I sin föreläsning gör han samma rörelse från det privata till en vidare utblick: berättelser förmedlar känslor, framhåller Ishiguro, vilket är särskilt viktigt i dessa oroliga tider:

– När allt kommer omkring handlar berättelser om en person som säger till en annan: Så här känns det för mig. Kan du förstå vad jag säger? Känns det så här också för dig?

Årets Nobelpristagare avslutar med en vädjan och får varma applåder: Litteraturen kan vara ett botemedel mot splittring - om vi lyssnar till fler röster.