När sorgen blandas med skuld och ilska

Att leva är svårt, men inte att skriva om det, konstaterar Carolina Setterwall och ger först uttryck för en ganska krass syn på sin formuleringskonst.

Bara en vecka före intervjun har hon lämnat in slutmanus till debutromanen som ges ut i mars. "Den sista gången jag säger godnatt till dig vet jag inte att det är den sista gången jag gör det" skriver hon i sin bok.

Sent i oktober 2014 lade hon sig för att sova på en madrass inne hos den nio månader gamla sonen. Hon ammade tre till sex gånger per natt och skickade ett sms till sin man Aksel som satt i köket och jobbade.

Morgonen därpå var han död. Utan förvarning eller tidigare känd sjukdom hade han avlidit i sömnen, 34 år gammal.

En annan person

Drygt tre år senare är Carolina Setterwall på många sätt en annan person.

Skrivandet blev ganska snart ett sätt att orientera sig i kaos och försöka förstå sig själv, först i form av en blogg utan särskilt många läsare eller tanke på att det skulle kunna bli en bok. I nätforumen för unga sörjande fanns en bild av sorgen efter en död partner som skavde hårt mot hennes egna känslor av både ilska och bitterhet.

Känslomässigt jobbigare

Från början hade hon tänkt att boken skulle börja med dödsfallet. När hon insåg att hon var tvungen att återvända till hur hon och Aksel träffades blev berättandet också mycket jobbigare än vad hon hade tänkt sig, men fortfarande framför allt på ett känslomässigt plan snarare än ett skrivtekniskt.

Carolina Setterwall älskade verkligen Joan Didions självbiografiska "Ett år av magiskt tänkande" men hennes egen bok är inget poetiskt återkallande av ett livslångt äktenskap, egentligen inte ens någon renodlad sorgeskildring utan snarare en uppgörelse med ett sent vuxenblivande som inte blev som hon hade tänkt sig.

Den djupa förälskelsen finns visserligen med men ännu mer slitningarna och skuldkänslorna över att hon driver fram bostadsbyten och familjebildning trots vetskapen om att Aksel ville gå långsammare fram.

Gnagande insikt

Och samtidigt som hennes formuleringar har runnit till gnager insikten om att hon omöjligen kan ha fångat alla nyanser hos en unik människa, Aksel, som inte längre finns.

TT: Ändå har du skrivit den här boken?

TT