Världspremiär för subversiv Proust

"På spaning efter den tid som flytt", sju böcker nedkokade till en tre timmars monolog (inklusive paus) och ett ljudkonstverk med nykomponerad musik av Kent Olofsson. Ambitionen är att fånga själva essensen hos Proust, och ingen kan säga annat än att det är djärvt.

Möjligen är detta första gången som hela sviten dramatiseras för teaterscenen. Inte ens Harold Pinters filmversion blev någonsin verklighet, men på Orionteatern i Stockolm är det snart dags för premiär.

Djupläste tillsammans

Prousts text är förstås grundläggande. Maja Salomonsson, regissör, och Nina Jeppsson, skådespelare, hade tidigare tagit sig an "Hamlet" på Ung scen öst. Nu djupläste de Prousts alla böcker tillsammans och kastade in oförglömliga citat på ett gemensamt dokument.

Under resans gång hittade de också styrka i den konstsyn som präglar hela verket. Proust, djupt influerad av filosofen Henri Bergson, argumenterade för den intuitiva kunskapen och oförutsedda mirakel. Maja Salomonsson och Nina Jeppsson har valt ut de delar som vibrerat i dem själva, även om de, trots det, tvingats stryka favoriter som den första romandelens underbara excentriker, tante Léonie.

Alla åldrar samtidigt

Samtidigt återkommer teman som homosexualitet och svartsjuka, samt inte minst minne och tid. Berättelsen är ett uppror mot den kronologiska tidsordningen och en skildring av en person, som genom madeleinekakor, gatstenar och annat, får tillgång till alla åldrar samtidigt och till de djupare lagren inom sig själv. Så väcks hans kreativitet och livslust.

"Subversiv och radikal"

Vad som visas av den tredje romandelens oändligt tråkiga salongsskildringar återstår att se. Men att läsa Proust är att få en ny relation till verkligheten och sin egen varseblivning, konstaterar Maja Salomonsson.

Svitens avslutade del ser hon som ett långt konstmanifest.

"På spaning efter den tid som flytt" får urpremiär på Orionteatern 23 mars.

TT