Alla säljer sig

Krönikan 2009-05-13 | Uppdaterad 2009-05-13

När den überkristna fillifjonken frågar mig om jag är kristen, svarar jag ’Såklart är jag det, amen’.

I hemmet.

I skolan.

På kontoret.

Kostymnissen Jan-Gunnar traskar sakta förbi ditt kontor. Du lyfter blicken från hans nyputsade finskor, ser honom i ögonen och klistrar på ditt största leende. I dag har Jan-Gunnar spenderat extra många minuter framför spegeln, då var enda grå hårstrå ligger på sin rätta plats. Du berömmer hans skinande flottiga hår. Senare samma dag sitter du tillsammans med dina arbetskamrater i fikarummet och hånskrattar åt Jan-Gunnars ”jag-tror-att-jag-är-lite-bättre-än-alla-andra-frisyr”. I det ögonblicket har du sålt dig väldigt billigt.

Jag är inte bättre själv. När den überkristna fillifjonken frågar mig om jag är kristen, svarar jag ”Såklart är jag det, amen”. Frågar ateisten Sven-Göran mig om jag är kristen, svarar jag ”Kanske”. När det gått så långt att man börjar trycka ner sig själv är det illa. Tänk hur ofta vi egentligen säljer oss. Det händer var eviga dag. 365 dagar om året. Ändå ser vi ner på dem som säljer sina kroppar. Är det inte värre att sälja sina åsikter och ståndpunkter, än sitt kött? Är det verkligen okej att visa upp en falsk fasad, bara för att få lite bättre lön, lite fler vänner och vinna i popularitet? Skulle det verkligen vara så hemskt att säga vad man tycker?

Jag må vara enfaldig, för jag fattar inte riktigt. Vad är det som gör oss människor så små, så beroende av vad andra tycker och tänker? Är det verkligen viktigare att passa in i ”gänget”, än att vara sig själv? Frågan är ju också om man inte skulle må bättre om man lät sitt rätta jag komma fram. Om alla var sig själva, skulle det då finnas något behov av att spela detta falska spel?

Jag blir i alla fall lätt illamående när jag anpassar åsikt efter mottagare. Det bubblar inom mig och det känns nästan som om djävulen har inflyttningsfest i både mage och huvud på mig. Samtidigt är det något som skriker: ”Det här är inte Maria Makar, släpp genast fram henne”. Jag är ingen supermänniska som alltid orkar stå på mig och vågar gå emot samhällets generella åsikt, men jag försöker så gott jag kan. Min kropp kan folk gärna få ta ifrån mig, men mina åsikter är bara mina. Det är sannerligen inte min kropp som gör mig unik, det är mina åsikter. Utan dem skulle inte jag vara jag.

Alla säljer sig

Kommentarer

Hellaw

Hateff Mousaviyan Fri och ståtligt vingslåendes

Finns det ett liv efter döden hoppas jag iallafall hjärtligt att du blir flygfärdig.

Viktor Sterner Passionerad hockeypatriotism

Redaktören har ordet En Dilophosaurus smyger i kulissen

Hej Människa med Felix Vallette Sport ett big no no för Fakiren

Första lektionen i Starmoves De lär sig dansa som Beyoncé

Kenan Harbas Plugget tar tid för Växjös yngste nämndeman

Senaste krönikorna på ung

Ung

Ung

Krönikan

Krönikan

Ung

Ung

Listan

Listan

Ung

Ung

Ung sport

Ung sport

Listan

Hej människa

Ung

Listan

Ung

Hej människa

Hej människa