Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Krönikan 2009-10-28 | Uppdaterad 2009-10-29
Huset är tyst, jag hör inte ett ljud mer än mina egna fingrars ticktackande på laptopens små tangenter (och min pappas dova snarkningar i rummet bredvid). Utanför fönstret är det becksvart och det känns som om jag är den enda vakna själen på hela jorden. Världen sover medan jag är klarvaken.
Genom att leka tant och gå upp klockan sju, senast halv åtta, varje morgon har jag glömt hur det var de där vakna nätterna som jag så ofta hade för något år sedan då jag aldrig kunde somna. Jag leker nostalgisk och plockar fram mina gamla dagböcker för att bläddra igenom och se mina tankar. "Jag kan inte sova, min hjärna är alldeles för full av .." och så dåvarande förälskelsens namn. En tidig tonårings tankar om allt mellan himmel och jord, nerskrivna på natten när man är ensam och stark, den enda vakna på hela jorden. Jag fångas upp av mina egna dagboksanteckningar och dras med in i det livet jag levde då.
Från en blond pojkälskare till en medveten brunett, tja det är i alla fall så jag vill se min förändring. Fast att det där med hårfärgen bara ändrades för någon vecka sedan, och fast att jag fortfarande är en pojkälskare fast att jag numer håller mig till bara en pojk. För det är inte bara mina sovvanor som har ändrats, genom att jämföra dåtidens dagboksanteckningar med dagens märker jag stor skillnad på hur jag var då och nu. Det är konstigt det där, man känner sig som samma person hela tiden, men ändå har man förändrats. Jag menar, när hände detta? Vaknade jag bara upp en morgon och var annorlunda?
Både jag och världen runt omkring mig förändras. Jag är inte längre 13 år och precis börjat sjuan. Jag är inte längre en vita nikeskors tjej med ljusa jeans och en vit t-shirt för jag har inte längre samma mål med livet. Jag är mig själv, här och nu, men om något år är jag någon annan. Livet, världen och jag själv förändras, men jag märker inte när det händer.
Sjutton minuter har gått sen första ordet skrevs. Huset är fortfarande tyst (förutom pappas dova snarkningar i rummet bredvid) och jag knapprar vidare på min laptop. Natten är ung, men jag ska sova, hur som helst så ska jag ju faktiskt upp vid sju imorgon, eller i alla fall, senast halv åtta.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA