Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Krönikan 2009-10-15 | Uppdaterad 2009-10-15
Så kom hösten och det blev iskallt som över en natt. Träden målades i varmare färger och ett evigt regn lade sig blytungt över staden. Blåsten tog tag i husen, man hörde hur väggarna kämpade emot, och du satt inomhus med din plötsliga frihet och tänkte vad tur. Vad tur att jag har någonstans att bo.
Hösten kom och du var stor. Fri, inte fångad i någon vardagsram eller något schemafängelse. Allting var som över en natt upp till dig själv och ingen i hela världen kunde längre peka åt dig att ställa dig i ledet. Dagarna var inte längre indelade i helg och vardag, dygnet hade inte morgon och kväll. Allting bara var. Men så kom hösten och plötsligt var det tomt. Du gick de våta cykelvägarna där du vuxit upp och insåg att det var någon annans cykelvägar nu. Husen där alla som format dig till den du är en gång bott stod tomma och tysta och bara väggarnas kamp mot blåsten hördes där. Flick- och pojkrummen var tömda på drömmar som nu flytt iväg för att uppfyllas och så var väl tanken att även fallet skulle bli med dig.
Hösten kom, hösten som ni hade ältat så mycket. Som en del haft ångest inför, andra längtat till. Hur många gånger hade ni inte fått frågan om vad som skulle hända i era liv när augusti blev september och hur många gånger hade ni inte legat på era pojk- och flickrum och försökt komma på svaret. Snart blev september oktober och du hade fortfarande inget svar.
Hösten kom, svarslös och obarmhärtig, och allting fick en annan dignitet. En annan tyngd, såsom höstmolnen mer liknar bly medan sommarmolnen liknar bomull. Du började förstå någon slags vikt av pengar och andra existentiella ting. Väggar som skyddar mot vinden, till exempel. Hösten kom och lade sig tillrätta, tungt och suckande, som en slags paus. Ett andrum, ett stillastående ögonblick av bara väntan. Ett vakuum, mellanrum, mellan ett spikrakt inrutat ungdomsliv och ett kommande vuxenliv. Du var inte färdig med din ungdom och du hade inte lust att låtsas vara vuxen än, så allt du kunde göra var att vänta. Så medan regnet ökade ännu ett steg i styrka och ännu ett flickrums drömmar packades ihop för en flytt var det det du gjorde.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA